Näshults kyrka

Kyrkan har funnits sedan medeltiden. En tidig präst är Finvid 1283, han antecknas vara oäkta börd. Då kyrkan var i dåligt skick genomfördes 1742 en omfattande ombyggnation.
Den stenade sakristian är från medeltiden, Kristusfiguren på norrväggen från 1300 talet och altartavlan från 1400 talet. Gustav Vasas fogde Nils Persson Silfversparre dog 1572 klockan 6 eftermiddag och begravdes i en gravhäll framför altaret. Vapensköldar tillhörde karoliner krigare, en Fixenhielm, kanske tog hit altartavlan som krigsbyte. Mer troligare är den tillverkad i Stockholm för ett nunnekloster men blev lovligt byte under Gustav Vasas tid.

Efter 1742 utbröt en tioårig bänkstrid mellan Kullebo och Näshult säteri om rätten till första bänkraden. (Stuart på Ödmundetorp säteri fann sin lösning i kykans mitt).
Efter rättslig prövning i flera instanser placerades alla i rang, även om combatanter hunnit dö. Bänkradernas dörrar namngavs med säterier och gårdar, till och med ”Säteriernas torp” och ”Inhyse Folket”, den senare numera borttagna.

Kyrkan renoverades under Gunnar Asklings ledning och återinvigdes 1956. Sven Lindwall blev siste kyrkoherde. 1962 upphörde Näshult som eget pastorat. Därefter har centraliseringen successivt lett fram till att Näshult ingår i Vetlanda pastorat.
Klockstapeln har ursprung i medeltiden med tre klockor. ”Lillklockan” är från 1400 talet.