av Kennert Röshoff
Mina föräldrar Nils och Karin Johansson startade en tapetserarverkstad i Näshult efter 2:a världskriget. Nils kom från i Rösjönäs Västergård och Karin från Fagerhults Västergård, Lemnhult
 Nils |
 Karin |
Verkstaden var i bruk från 1945 till 1952 då den avvecklades och familjen flyttade till Alstermo (Hohultslätt).
En tomt, Serarp 6:1, avstyckades från Serarp Norregård. En brunn grävdes nästan mitt på tomten. I den nedre delen uppfördes verkstaden. Den stod färdig 1945, och omfattade i bottenplanet en verksstadsdel och en lagerlokal och en sk bonarverkstad på övervåningen.
Verkstaden hade en öppen plan med fyra arbetsplatser. Vid varje arbetsplats fanns två höj- och sänkbara träbockar på vilken fåtöljen placerades under arbetet.
Verkstad och boningshus, ca 1965. Ursprunglig fasad
Jan Danielsson och jag framför ingången till verkstaden. Sannolikt 1948-49
Boningshuset började byggas i den andra delen av tomten mot landsvägen, ett hus i modern stil med kaklat badrum, centralvärme för ved- och spåneldning. Huset fick två fullt utrustade lägenheter varav den undre beboddes av vår familj som nu bestod av två barn, min syster May-Carin och jag. Huset var färdigt 1948.
Vi hade telefonnummer 32. Dessutom kunde man ringa lokalt mellan verkstad och boningshus med hjälp av en omkopplare på telefonerna.
Min syster May-Carin och jag på baksidan av det nybyggda huset. Sannolikt 1950
Nils var utbildad tapetserare och gjorde lärlingstid/arbetade på olika tapetserarverkstäder i Barkeryd (Äng), Nässjö och Stockholm under 1930-talet. Från 1944 till 1949 var han styrelsemedlem i Näshults Idrottsförening – först som sekreterare och sedan som ordförande från 1946. I uppdraget ingick att boka dansorkestrar till dansbanan vid Idrottsplatsen.
Karin utförde syarbeten i verkstaden men sydde också kostymvästar åt ett klädföretag i Åseda. Hon var under alla år aktiv som körsångare i kyrkokören.
Till verkstaden anställdes ungdomar som lärdes upp från grunden att tillverka fåtöljer mm. Här arbetade under olika perioder:
Evert Karlsson, Nässja
Åke Johansson, Äng
Arnold Klein, Lemnhult ( Karins bror)
Sören Sparv, Näshult
Sten Johansson ,Näshult (Nils kusin)
Åke Johansson, Beskvarn (Nils kusin)
Förutom Karin arbetade temporärt Greta Holmberg och Rut Karlsson, båda från Näshult.
 Evert Karlsson, Nässja |
 Åke Johansson, Äng |
Åke Johansson från Äng och Evert Karlsson var de första som blev anställda. Åke arbetade först till och från med hänsyn till skolarbetet. Han blev fullt anställd efter avslutad skolgång och stannade till 1949. Evert var anställd från 1946. Deras första arbetsuppgifter var att hämta trästommar hos Torstens Möbelindustri (1957 ändrat namn till Torsten Danielsson & c:o Möbelindustri), spänna upp sadelgjord på stommarna, riva crollsprint (fibrer från kokosnötter), packa och skicka i väg färdiga fåtöljer med mjölkbilen till Åseda för vidare frakt med tåg. Efter inlärning fick de ansvara för egna arbeten.
 Sten Johansson, Näshult |
 Sören Sparv, Näshult |
Sten Johansson utbildade sig också till tapetserare och var tillsammans med Nils i Barkeryd/Äng utanför Nässjö från 1937. Han anställdes sannolikt 1946 och stannade i 3 år.
Sören Sparv och Arnold Karlsson har jag inga uppgifter om när de började sina anställningar, med de stannade sannolikt till början av 1950-talet.
 Arnold Klein, Lemnhult |
 Åke Johansson, Beskvarn |
Åke Johansson, Beskvarn var den som bonade schattoserna, det vill säga såg till att armstöden blev betsade och lackade. Detta arbete upprepades tills en blank yta hade uppnåtts. Han delade sitt arbete på Torstens möbelindustri där han också betsade och lackade. Det luktade alltid gott på hans övervåning.
Karins arbete var att klippa till möbeltyger och att utföra olika typer av sömnader. Bland annat syddes tyget på fåtöljens baksida fast med så kallad smygsöm men också dekorationer som kedersöm.
Jag fick också hjälpa till med att tillverka tygknappar som häftades fast i sitsen eller ryggen på fåtöljerna med ett speciellt verktyg.
Hade man roligt på jobbet?.
På lunchen såg jag ofta kortspel, bland annat ett spel som hette krypkasino.
Minst en gång per månad rensade man verkstadsgolvet från träbockarna och det blev lördagsdans. Musiken fanns i huset då båda två Åke spelade dragspel. Inbjudna var även anställdas föräldrar, så man samlade 15-20 personer.
Då och då fick man besök av Harald Danielssons tama grävling. Ibland var den aggressiv så då fick man springa.
Att tillverka en fåtölj på den tiden var ett kvalificerat yrke som innefattar flera arbetsmoment och material. Först spänner man sadeljorden på underdelen av trästommen och spikar fast den. På sadeljorden sys fast fjädrar som snöras samman till en enhet. På fjädrarna bygger man sedan upp en grundsits, bland annat med crollsprint och träull. Allt sys samman med juteväv. På denna byggs sedan översitsen vanligen med tagel (hästhår) och vadd. Ovan på denna spänns slutligen ett bomullstyg kallat domestik och därpå möbeltyget. Möbeltyget spikades fast med nubb. Nubben hade man i munnen. Hammaren var speciell och liknade en liten korp. Den ena korpänden var magnetisk så nubben ”hämtades” från förrådet i munnen med magneten.
I verkstaden producerade flera fåtöljer, soffor och taburetter. De fåtöljer som var mest tillverkade och populära hette EPA- och Emmafåtöljerna. Den senare en enkel fåtölj utan armstöd med anor från slutet av 1800-talet.
 EPA fåtöljer i olika utförande |
 EPA fåtöljer i olika utförande |
 Emmafåtölj |
Benämningen EPA-fåtölj kommer från Enhetsprisbolaget och den blev en mycket populär enkel och billig fåtölj. Priset 1951 i en möbelaffär inklusive tyg var cirka 105 kr.
Emma fåtölj var en enkel fåtölj utan armstöd. Den kallades också handarbetsfåtölj, då armstöd saknades så kvinnorna kunde utför handarbeten utan besvär av armstöden.
Man fick betala ca 68 kr för denna fåtölj 1951.
En ”finare” fåtöljen hade klädda sidor. Armstöden bestod av ett tunt lackat böjträ som trycktes fast i spår i stommen.
Vid ett ordentligt åskväder sannolikt sommaren 1950 var jag och min syster på andra våningen i verkstaden och putsade/rengjorde det stora fönstret på gaveln. Når Åke Johansson betsade och lackade stänkte det färg på rutorna. Vi var ensamma när vi höll på med rengöringen. Plötsligt slog en gul- och blåaktig ljusbåge ut från väggkontakten vid fönstret och det började brinna runt om den. Vi blev rädda och knatade snabbt ner till undervåningen och skrek att det brinner. Min far hade turligt en eldsläckare upphängd på väggen och sprang upp och släckte. Det fanns mycket eldfängt material intill eldhärden i form av lacker, så det kunde blivit en stor eldsvåda om vi inte varit så duktiga med att rengöra.
Nils och Karin öppnade en ny möbel- och tapetserare verkstad 1953 i Alstermo (Hohultslätt). De drev den till 1977 då verksamheten avvecklades.
Nils avled 1991 och Karin 2015, några månader innan hon skulle fylla 100 år.