Fanjunkare Jägerfelt, barnbarn till Anders Ehrenström, bodde i flera år på 1820-talet i Näshults prästgård, som prästgårdsarrendator och vän till kyrkoherden Erik Elgmark (se artikel om denne). Här är en liten historia som beskriver hans utseende och även ger en bild av hans praktiska handlag med livets små utmaningar. Tyvärr är jag inte riktigt säker på att detta handlar om den rätte fanjunkaren, jag vill minnas att de var två bröder Jägerfelt, båda fanjunkare. Men bröderna kanske var lite lika?
Ur Wexiöbladet 14 augusti 1899:
”En tillfällig meddelare till Nya Wexiöbladet har berättat följande om ett år 1828 i Malmbäcks kyrka förrättadt dop, hvilket på grund af de dermed förknippade omständigheterna torde vara temligen enastående och på grund deraf förtjena att komma till en större allmänhets kännedom. Den då döpte, som ännu lefver, heter Per Johan Andersson, och dopförrättaren var biskop E. Tegnér. Tolf prester fungerade som faddrar. Anledningen till den märkvärdiga dopförrättningen, som egde rum den 20 oktober, samma dag då Malmbäcks kyrka invigdes, var följande : Tidigt på morgonen infann sig fadern med sitt barn och dopvittnen i prästgården och begärde att få barnet der döpt. Biskopen yttrade då: Alla kyrkliga förrättningar måste i dag ske i kyrkan, och jag skall sjelf döpa barnet.» Emellertid befans en sådan trängsel vara rådande icke blott i utan äfven utanför kyrkan, att dopföljet icke ens kunde komma fram till kyrkdörren Det såg derföre ut, som om det icke skulle blifva något dop af. Ur den brydsamma situationen räddades emellertid dopföljet af en fanjunkare Jägerfelt, en ovanligt stor man, en verklig Herkulesfigur. utrustad med en väldig stentorsstämma. Denne erbjöd sig att bana väg genom den tätt packade folkmassan, men icke ens han lyckades komma längre än till kyrkdörren, der han måste stanna. Då tog han barnet på sina armar, stälde sig på tröskeln och skrek med sin väldiga stämma, så att det gaf eko i kyrkan: »Här är ett barn. som skall fram till kristendom. Tag det varligt man ifrån man, och skicka det fram till altaret. Der är en biskop och 12 prester och faddrar är der också.» Så skedde, och biskopen förrättade dopet. När denne derefter återlemnade barnet, yttrade han : »Gud välsigne dig. Per Johan !» Som sagdt lefver ännu Per Johan Andersson och är oaktadt sina 70 år kry oeh rask. Egendomligt nog har denne af biskopen döpte sedan under hela sitt långa lif aldrig hört eller sett någon biskop.”
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult. Oktober 2013
Källa: Digitaliserade svenska dagstidningar på nätet