Ur Inez Ekensäters bok Minnen:
Född i Näshult 1882. Johan började som medhjälpare hos sin bror Carl Hedberg. Efter en tid övergav han kopparslageriet och började istället handla med lump och skrot. Johan var en gärna sedd gäst på gårdarna runtom i bygden. Ofta kom han dragande med sin kärra för att se om något kasserats sedan förra besöket, eller om hästens man och svans var förvuxna, ty även tagel var en eftertraktad vara.
Ljudupptagningen är gjord på en magnefon. En av de första tillgängliga apparaterna för att spela in ljud själv i hemmiljö. Börje Karlsson, min mormors bror, var vid den här tiden en teknikintresserad och nyfiken ung man som införskaffade denna modernitet och tack vare honom har vi nu tillgång till materialet. Rullarna med tunn metalltråd har digitaliserats av Sveriges Ljudmigreringscenter.
Inspelningen är otydlig på en del ställen och dialekten gör sitt därtill så jag har gjort en ungefärlig avskrift av konversationen. Kom gärna med rättelser om jag uppfattat något fel.
Det är hårda förhandlingar. Prutning var nog mer vanligt förr. I alla fall om man var lumphandlare. Johan frågar efter Georg och Ruth, Börjes föräldrar, flera gånger. Kanske hade han hellre gjort affär med dom som han säkert handlat av många gånger än en yngling som Börje.
1939 byggdes det nya bostadshuset här på Rösjöholms Östergård och var därför rätt modernt vid tiden för inspelningen. Det är svindlande att tänka sig att det verkar vara första gången Johan ser ett kylskåp. En gammal man från en tid och värld som snart skulle vara borta möter en ung som anammar det moderna och ser framtiden an.
Martina Röed
Rösjöholm, December 2022
J: Johan Hedberg B: Börje Karlsson
——-
J: God dag god dag. Hur går det? Har dom sålt av sina hästarumpor än?
B: Nä det har vi inte gjort än.
J: Är han hemma? (Georg, dvs Börjes far)
B: Ja han ligger. Han är visst inte riktigt kry.
J: Inte det?
Sen frågar Johan om Börjes honung. Om han sålt nån. Svårt att höra exakta ord.
J: Har du sålt nåt?
B: Ja.
J: Vad har ni fått fem kronor kilot?
B: Det har det ju vart en sådär 5 kronor.
J: Ja i Smedstorp har det vart gott om honung. Jag har köpt där med. Svårt att höra exakt… Det var fem kronor i fjol.
B: Ja det har stigit lite grann. Hur är det med taglet då?
J: Ja men det är samma pris. Ska han sälja av sina rumpor eller har han gjort det?
B: Nä det har vi inte gjort än.
J: Är han här? (Georg)
B: Det kan vi ju göra.
Johan säger något jag inte kan tyda. Kanin?
B: Ja det får lov att gå.
B: Hur mycket ger Johan för det?
J: Ja en 15-16 kronor. Det står i tidningen. Det står i lantmannatidningen.
B: Gör det det?
J: Ja. Det står där.
B: Är det 16 kr?
Johan mumlar nåt som jag inte kan tyda. Kanske att det beror på hur skitigt det är.
J: Ja det är det priset.
B: Ja vi kan gå ut.
J: Var är han…
B: Han ligger.
B: Nä det klarar vi nog av själva. Vi skulle ha en kniv kanske.
J:Vad är det elektriskt? Vad är det?
B: Det är ett kylskåp.
J: Vad har de det te?
B: Te att ha mat i.
J: Är det kallt?
B: Ja.
J: Var kommer kölden ifrån?
B: Det är en elektrisk motor som gör det.
Sen går de ut och skär av hästarumporna och Börje fyller ut den tomma tiden på tråden med en liten trudelutt.
Dom kommer in genom dörren.
Johan säger något jag inte kan tyda.
B: Då ska vi se här.
J: Är hon inte hemma hon själv vad hon heta er mor?
B: Nä.
J: Var er ho?
B: Nej jag vet inte var hon är precis just nu. Här kan vi väga det.
J: Hur mö väg det?
B: Det väger 4 hekto.
J: Det brukar inte vara mer än tre. Tre hekto brukar en hästarumpa väga.
Börje räknar 1234
Johan mumlar något för sig själv. Hon brukar aldrig väga mer än tre hekto.
Johan mumlar något om vikten och att han har köpt tio hästarumpor…
Nu får jag se själv.
Johan väger och räknar hit och dit och vill inte acceptera att en hästarumpa kan väga mer än 3 hekto.
B: Det är ju styvt tre och ett halvt.
J: Nej.
B: Det är lite styvt tre och ett halvt.
J: Ja det är det. Det är väl massa me skit i att.
J: Det är la fyra hekto.
B: Det är styvt fyra.
Johan räknar ihop och får det till 5 kr
B: Det är väl lite lite förstås det.
J: Varför det?
B: Det är för dåligt.
J: Det är det efter 16.
B: Ja men det är tre och ett halvt hekto. Det blir mer än ett tredjedels kilo.
J: 1,50 hekto.
B: 1,60 hektot är det.
Johan räknar. Hur mö är det.
B: Det är 2.5 hekto.
Johan räknar.
Dom dividerar hit och dit om vad det blir totalt.
B: Det går inte.
J: Åtta kronor får jag det till. Tar du emot en åtta kronor.
B: Som Johan sa skulle det bli fem för den och tre för den.
Och så 2 för den.
J: Nio kronor då.
B: Tio kronor så får det gå.
Johan säger något. Kanske då drar han mig på en krona.
B: Nä absolut inte för det var 3.5 hekto kom ihåg det.
Johan säger något om att det är på tok med vågen.
B: Det är redigt vägt.
J: Det är bra betalt.
B: Nä det är som det ska.
B: Tack så mycket.
J: Ja hopp.
Johan säger något om vädret.
B: Ja det är det. Det var kallare ett slag.
B: Så fick han ju det (fåra)taglet med på köpet.
J: Det har luggit där så många år.
B: Näe det har det inte. Det är nog friskt.
Johan mumlar något.
J: Nu måste jag gå efter en påse.
Börje Karlssons biodling