Ur provinsialläkarbeskrivningen för Hvetlanda distrikt 1869:
”Klädedrägten är hos allmogen mycket omvexlande. Många begagna vanligen rock och långbyxor både sommar och vinter. Den förmögne bonden är om vintern klädd i pels. Qvinnorna bruka merändels helklädningar. Men under arbetet ofta tröja och kjortel. Det enda för orten karakteristiska är de gifta qvinnornas hufvudbonad vid högtidliga tillfällen. Denna består nemligen af ”mössa och stycke”: en efter hufvudet formad, blott öfver hjessan och tinningarne sittande, läderhård liten hätta af siden eller annat enfärgadt tyg, hvarundet det af kammarduk och spetsar bestående så kallade stycket framtill fästas. Denna hufvudklädsel är särdeles egendomlig och alldeles icke smaklös. Lyxen i kläder har på sednare tider betydligt tilltagit, så att (?) vid de förmögna böndernas bjudningar ej behöfver söka efter klädesrocken och sidenklädningen.”
Provinsialläkarens beskrivning av klädedräkten omkring 1870 är intressant, men inte särskilt utförlig. Beskrivningen av mössan låter som om kvinnorna var klädda i Östra Härads folkdräkt när det var fest. Men han beskriver bara mössan, inte de färggranna och vackra andra delarna av dräkten. Bar man verkligen häradsdräkten så sent? Hans beskrivning är för knapphändig för att man ska kunna avgöra det.
Mer information finns i bouppteckningarna. Jag har hittat 7 bouppteckningar efter kvinnor från Näshult, som dött 1868-1870. De kom från olika samhällsskikt; bondhustrur, torparehustrur, hustrur till handlare och skollärare. I bouppteckningarna efter dessa kvinnor är varenda klädesplagg upptaget som de ägde, ner till en utsliten näsduk.
Här är först några typer av tyger, som inte är så vanliga nu för tiden.
”Wallmar” är en dialektal variant av vadmal, ett kraftigt vävt ylletyg som valkas i en vadmalsstamp. Det påminner till utseendet om en tunnare tovad vara, men skillnaden är att vid tovning väver man inte tyget först.
Kamullagarn l. kamgarn (”redgarn” eller ”regarn”) tillverkas av de mera långhåriga, hårda och ofta glansiga ullsorterna.
Doffel är ett fyrskäftat, starkt valkat och ruggat, tjockt ylletyg som vanligen användes till ytterplagg.
Anna Lovisa Lundqvists tageltygsklänning är precis vad det låter som, en klänning, sydd av tyg vävt av hästtagel! Spinnhuset i Bergdala väver idag tageltyg på beställning, det lär bli blankt och vackert. Tagelskjortor bars direkt på kroppen för att bäraren skulle ha ont, i Kristi efterföljelse. Man antar att Anna Lovisa hade ett bastant underklänning på sig.
Kläde är ett ylletyg. Det tillverkas av kardullgarn och påminner om vadmal, men skillnaden ligger i råvarans kvalitet, vävtekniken, valkningsmetoden och graden av efterbearbetning. För kläde används en bättre ullråvara och ett tätare väv. Kläde utsätts efter valkning (behandling med vatten och mekanisk bearbetning) för ruggning, överskärning och pressning.
En hjertevärmare är en lång schal som lades över axlarna, i kors över bröstet och knöts i ryggen.
Vilka kläder ägde kvinnorna?
Listorna på plagg är tagna ur bouppteckningarna efter kvinnor som dött omkring 1870 här i Näshult.
Anna Andersdotter, Haddarps Västergård. Bondhustru. Död 5 januari 1869 i en ålder av 34 år, av kopporna. Efterlämnade make och små barn. Fastigheten värd 4,300:-, behållning 3,834:-. FII:92 sid 189.
| 1 klädeskappa | 15 |
| 1 dito av vallmar | 4 |
| 1 svart klänning | 5 |
| 3 ylletygsklänningar | 5 |
| 3 Linklänningar | 3 |
| 2 kjolar med livstycke | 2 |
| 3 underkjolar | 1 |
| 3 tröjor | 1:75 |
| 3 par känger | 1:50 |
| 3 yllechalar | 12 |
| 5 dito | 5 |
| 6 st silkeschalar, större och mindre | 20 |
| 2 wita klädes förklä | 1:25 |
| 2 liden förklä | 4 |
| 8 st tygförklä | 3 |
| 20 st diverse näsdukar | 10 |
| 6 st ficknäsdukar | 0:75 |
| 6 par vantar | 0:50 |
| 4 par strumpor | 1:50 |
| 6 lintyg | 3 |
| Totalt | 99:25 |
Tillägges en bok och en dragkista, värd 4 kr.
Sara Kristina Wikell, född Bellman, maka till skolläraren J A Wikell. Död 5 augusti 1869 av hjertkramp i en ålder av 42 år. Inga barn. Behållning 159:-. FII:92 s 557.
| 1 kappa af doffel | 12 |
| 1 svart klädning | 3 |
| 1 kjortel och 1 tröja (gammalt) | 1 |
| 1 dito af ull | 3 |
| 1 dito af ull rödrandig | 3:50 |
| 1 dito dito | 2 |
| 1 dito kjortel samt 2ne underkjortlar | 2:25 |
| 6 par känger bättre och sämre | 6:50 |
| 5 par strumpor, bättre och sämre | 1:25 |
| Vantar 0:25, dito 3ne par (odugliga) 0:25 | 0:50 |
| 4 st lintyg, bättre och sämre | 4 |
| 2 ylleshalar | 5 |
| 2 dito (af regarn och ylle) | 8 |
| 3 st silkedukar (små) | 7 |
| 1 par hwita handskar | 0:50 |
| 2ne börsar ? | 0:25 |
| 8 st näsdukar (bättre och sämre) | 2:40 |
| 2ne st små shavletter | 1 |
| 3 st hwita näsdukar (utsletna, söndriga) | 0:10 |
| 3 st Brosch-nålar | |
| 2ne st paraplyer (gamla) | 0:10 |
| (oläsligt) hårkedja | 0:50 |
| Spritsar och kamm | 0:30 |
| Totalt | 64:15 |
Anna Stina Hultman, Mosingetorp. Hustru till undantagsmannen Magnus Danielsson. Död 26 juli 1870 i en ålder av 69 år av Bröstqvaf. Behållning i boet 170:28. FII:93 s 297
Gångkläder
| 7 klänningar 1 råk 4 kjortlar | 15:50 |
| 2 tröjor 6 sjalar 13 näsdukar | 7:60 |
| 6 förklä 4 lintyg | 2:25 |
| Totalt | 25:80 |
Man får väl utgå från att Anna Stina ägde ett par kängor också…
Johanna Lovisa Andersdotter, Mosingetorp. Bondhustru. Död 9 januari 1870 i en ålder av 35 år av tärande sjukdom. Fastighet värd 3,400:-. Boets behållning 2,401 Rd. F II:93 s 261.
| 1 svart satinklädning 10 Rd 1 Ylle dito 6 Rd | 16 |
| 1 Ylleklädning 3:50, 1 d:o 3:50, 3 kjortlar 3 Rd | 10 |
| 1 Tygkappa 4 Rd, 1 Tröja 0,75 3 Silkesdukar 10 Rd | 14:75 |
| 3 Ylleschalar 12 Rd, 2 Schaletter 2 Rd, 1 hwitt Kläde 1:50 | 15:50 |
| 6 Förkläde 3 Rd, 4 Näsdukar 3 Rd, 5 lintyg 2,50 | 8:50 |
| Totalt | 64:75 |
Lena Danielsdotter, Hammarström. Torparhustru. Avled 26 april 1870 i en ålder av 69 år av Leversot. Inga ”lifsarvingar”, men hon och maken hade inbördes testamente, daterat 1847. Behållning 70 Rd. FII:93 s 293.
Gångkläder:
| 1 Svart kläning af Saksani | 1:50 |
| 4 st kläningar av Ylet | 7 |
| Tröja av walmer 1 förkläde 2 ditto | 1:75 |
| 2 Lintyg 1 par strumpor 1 par känger | 2:25 |
| 1 Ullen Sial | 3 |
| 1 Svart Silke Sial | 1:50 |
| 1 st Sial Regarn | 0:50 |
| 2 st Sialar dito | 1:75 |
| 3 Näsdukar 1 mysa | 0:75 |
| Totalt | 20 Rd |
Anna Lena Jonsdotter, Nymåla, Kejsarekulla. Avled 10 september 1867, bouppteckning 13 januari 1868. Efterlämnade make och små barn. FII:91 s 181. Boets behållning 78 Rd. Det verkar osannolikt att hon inte haft mer kläder än vad som förtecknades.
Gångkläder
| 2 sjalar, 1 näsduk 1 par handskar | 2:50 |
| Totalt | 2:50 rd |
Anna Lovisa Lundqvist, Serarp. Avled 6 april 1868 i en ålder av 31 år av lungsot. Bouppteckning 22 juni 1868. Efterlämnade maken handlaren J.A. Johansson och tre små barn. Boets behållning 2.487, utan fastighet. Hus på ofri mark värderat (med stall) till 1000 rd. FII:91 s 273.
Gångkläder
| 1 Klädeskappa 8rd, 1 stoppad d:o 4 rd 1 Klädeskofta 4 rd | 16 |
| 2 sämre koftor 2 rd, 2 Bomullsklädn 2 rd, 4 bättre Ylleklädn 10 rd | 14 |
| 2 svarta Klädningar 4 rd, 1 Tageltygsklädning 2 rd | 6 |
| 2 sämre Klädn 2 rd, 4 underkjortlar 2:25, 1 par Ytterstöflar | 6:25 |
| 2 par Känger 2 rd, 1 par Gummilaschar 1rd, 4 par Ullstrumpor 1:33 | 5:33 |
| 9 Lintyg 6 rd, 3 osydda d:o 2, 3 par Kalsonger 1 rd, 1 hvit Kjol 1 rd | 10 |
| 1 bättre och 1 sämre Ullschal 5 rd, 1 Dubbelschal 6:67, 3 redgarnschalar 6 rd | 17:67 |
| 2 Schaletter 2 rd, 1 bättre svart Silkesduk 4 rd, 2 sämre svarta d:o 4 rd | 10 |
| 1 kulört Silkeduk 2 rd, 2 svarta förkläden 2 rd, 2 hjertvärmare 1:33 | 5:33 |
| par Underärmar, 1 halsduk 0:67, 3 par Handskar o Vantar 1 rd | 1 1:67 |
| 1 hvidt Förkläde, 1 d:o Kläde 1:50, Ylletyg till kjortel 3 rd | 4:50 |
| 2 Yllemössor 0:25, 1,5 dussin Bomullskläden gla, 4 st dito sämre 1 rd | 10:25 |
| 1 dussin Näsdukar, 1,5 dussin Förkläden gla, 1 paraply | 11 |
| Totalt | 118 rd |
Funderingar
Jag har utgått från att förteckningen av kvinnornas kläder varit fullständig. Det verkar ju osannolikt i Anna Lena Jonsdotters fall, hon hade bara ett par sjalar och ett par handskar att skyla sig med. Men bouppteckningsförrättarna för övriga bouppteckningar har förtecknat tom utslitna näsdukar, så listorna har nog varit ganska fullständiga.
Jag vill också genast påpeka att jag på inget vis är kunnig i klädmodet på 1870-talet, så alla korrigeringar och tips mottages med tacksamhet. Detta är bara amatörmässiga funderingar.
Det man först lägger märke till är att ingen av kvinnorna verkar ha ägt den lilla sidenmössan som provinsialläkaren tyckte om. Inte heller finns den broderade väskan med, den som också hör till dräkten. Ibland kan man misstänka att den randiga kjolen och det vita förklädet i folkdräkten överlevt i kistorna, kanske ärvda från en mamma. Folkdräkter eller häradsdräkter slutade bäras omkring 1840-1850, men det var vanligt att man fortfarande bar mössan till moderna kläder. Här i Näshult verkar det som om man lagt av den helt. I slutet på 1800-talet togs häradsdräkten upp igen, men då klädde man inte upp sig i dräkten, man klädde ut sig! http://www.barvabygden.se/folkd.htm.
Till fint hade man svart klänning. Alla bouppteckningarna utom Anna Lena Jonsdotter (som inte hade några kläder) räknar upp en svart klänning. Anna Lovisa Lundkvist, som nog var lite klädtokig, hade så klart två. Lena Danielsdotter hade en svart klänning av Saksani. Är det någon som vet vad Saksani är?
För att hålla värmen hade man sjalar. Även den fattiga Anna Lena hade två stycken. De andra hade respektive 9, 4, 6, 3, 5 och 6. Så sjalen var en viktig accessoar. Besläktad med sjalen var hjärtvärmaren. Jag har sett bilder på nutida hjärtvärmare som stickats i många mönster och färger. En färggrann hjärtvärmare ovanpå en vit linsärk och en randig ullkjol därtill måste ha sett mycket trevligt ut.
Kappan verkar också ha varit en statusmarkör. Bondhustrun Anna Andersdotter, skollärarens fru Sara Kristina, bondhustrun Johanna Lovisa Andersdotter och handlarens fru Anna Lovisa Lundkvist ägde kappor, medan torparhustrurna fick nöja sig med sjalar.
På huvudet hade man sjalett. Min farmor, som var född på 1870-talet och dog 1967, bar svart sidensjalett hela sitt liv. Man märker att ingen av kvinnorna ägde en hatt. Hattar var bara för högreståndspersoner och vanliga lantisar fick nöja sig med sjalett. Det finns en underbar scen i Utvandrarna, när Krestina efter ankomsten till USA får prova Ulrikas hatt. Krestina ser sig i spegeln, hon fnittrar och inser att här i USA är alla lika, alla får ha hatt.
Utan att egentligen ha grävt så djupt i handelsförhållanden och priser på 1870-talet så tycks det mig som om bomullsklänningar inte hade slagit igenom. Sommarklänningarna var av lin, eller också hade man sin vanliga yllekjol med ett lintyg eller tröja. Små saker, som näsdukar och förklän, kunde vara av bomull, men det vara bara Anna Lovisa Lundkvist som ägde en bomullsklänning. De slets väl också snabbare, så det var mer ekonomiskt att ha en klänning i lin.
Nästan hela året gick kvinnorna i yllekjolar eller ylleklänningar. De var inte lätta att tvätta, så förklädet var en viktig detalj. Bondhustrun Anna Andersdotter hade 12 förkläden. Sara Kristina Wikell, maka till skolläraren, hade inget. Hade hon månne hembiträde? Anna Stina Hultman och Johanna Lovisa Andersdotter hade 6 förkläden vardera. Anna Lovisa Lundkvist gillade svarta förkläden.
Till slut, vår modedocka Anna Lovisa Lundkvist. Handlaren hade relativt hög status i byn och kom med nymodigheter (Populär historia). Så Anna Lovisa hade en tageltygsklädning, väldigt blank och vacker, hon ägde ett par gummilaschar (galoscher, skulle jag tro), en hjärtvärmare och, hör och häpna, tre par kalsonger!
Undrar vad damerna skulle ha tyckt om våra jeans och fleecejackor!
// Eva Kornby, Haddarp, Näshult september 2013