Mitt tal vid vår kommuns avskedsfest i Näshults kommunsal 1951

När jag på nyårsafton i radio hör Anders de Wahl läsa Nyårsklockorna, känner jag mig alltid vemodsfull. Jag låter mina tankar, kanske omedvetet, gå tillbaka till det år som gått och låter de timade händelserna passera revy,men jag låter också mina tankar gå framåt till det kommande året och ställer ofta den spörjande frågan: vad skall det nya året bära i sitt sköte.

Samma är för oss, vi som äro samlade här i kväll, vi ledamöter i nämnder och styrelser i Näshults kommun, vi som för sista gången handlagt vår kommuns sociala och kommunala angelägenheter. För oss känns det vemodigt att tänka att detta är sista gången som vi på detta sätt träffas och vemodigt att veta att när kyrkklockorna ringer in det nya året, då existerar ej mera vår lilla kommun som självständig enhet och dess beslutande organ, dess nämnder och styrelser har för alltid upphört med sin verksamhet. Man kan säga att en ny tid har börjat i vår kommuns historia och jag tror att det är många av oss som då ställer den frågan: Vad skall den nya tiden bära i sitt sköte. Vi vet ju alla att från och med nyåret är vi tillsammans med andra småkommuner införlivade till en enda stor sådan, nämligen Nye, och det är den som har vårt framtida öde i sina händer. Det är många förtroendemän, i kommunens tjänst, som nu för alltid nedlägga sitt arbete, en tjänst som de utfört under pliktuppfyllelse och ansvar under en tidsperiod då det sattes enära i att inneha ett förtroendeuppdrag, dessa äro värda ett tack. Många av dem slutar på grund av åldersskäl, andra av den orsak, att de på grund av minskad representation ej kunnat komma med i storkommunens nämnder och styrelser. Många av dessa har tjänat sin kommun i många år, skrivit många siffror, suttit många nätter lutade över sina protokoll, räknat och kalkylerat för att allt skulle gå väl och bliva till det bästa för kommunen.

Å fattigvårdsstyrelsens och kommunalnämndens vägnar vill jag idag framföra vårt tack till vår ordförande Emil Gustafsson för gott samarbete och gott kamratskap och mitt personliga tack vill jag framföra till er ledamöter i nämnder och styrelser, jag vill även framföra vårt tack till Hemmets föreståndarinna fru Sparf, för hennes alltid visade nit i vården om hemmet och de här intagna, samt visad gästfrihet mot oss ledamöter. Vi har alltid efter våra sammanträdes slut varit nedbjudna till matsalen, där kaffebordet stått dukat, och där vi fått en angenäm avkoppling i vårt arbete. Där vid kaffebordet har diskussionens vågor gått höga många gånger och knivkastningen har ibland varit ganska skarp, men vi har trots detta varit lika goda vänner efter diskussionen som före densamma. Detta visar ju att samarbetet oss ledamöter emellan varit gott. Och jag hoppas att det vi beslutat på våra sammanträden har varit till nytta och gagn för vår kommun. Jag ber att få överlämna dessa blommor till vår ordf Emil Gustafsson som ett bevis för vår tacksamhet.

Föregående Nästa