Familjen Engqvist

Här är historien om familjen Engqvist, i och från Näshult.

De första av släkten Engqvist att flytta hit till Näshult var Magnus och Stina.

Magnus Isacsson föddes 19/2 1771 i Ulfvahult, Bringetofta. Fadern hette Isaac Persson, f 1735, och modern Catarina Olofsdotter, f 1746. Isaac ägde 1/8 av gården. Som vanligt var tog Magnus tjänst som dräng, först Wallås 1791 och sedan Sandsjö 1794. En bror, Jonas, tjänade i Hylte.

Magnus blivande hustru Stina Christoffersdotter föddes i Korsberga 6/9 1777. Hennes föräldrar, Christopher Persson, f 1746, och Eva Persdotter, f 2/4 1752 (Korsberga AI:4 sid 41, fick 1778 attest till Bexheda). I Korsberga bodde de på Agle kul, eller som det numera heter, Alekull.

Magnus och Stina fick flera barn:

• Johannes Magnusson, född i Baggamåla, Vetlanda, 29/9 1807
• Eva Catarina Magnidotter, född i Baggamåla, Vetlanda, 5/7 1811
• Anna Stina Magnidotter, född i Långaryd, Näshult 5/7 1814
• Greta Magnidotter, född i Långaryd, Näshult 9/6 1817
• Jonas Isac Magnusson, född i Långaryd, Näshult 9/6 1817
• Peter Magnusson, född i Långaryd, Näshult 31/10 1820
• Magnus Magnusson, född i Långaryd, Näshult 31/10 1820, död 9/6 1822

Familjen flyttade till Långaryd i Näshult 1812.

Magnus och Stina bodde på Långaryd ännu 1841. Johannes var kvar hemma 1834. Eva Cathrina och Anna Stina hade då flyttat hemifrån, till Åseda. Eva Cathrina gifte sig med hemmansägaren Jonas Andersson och bodde på Horsryd i Näshult till 1849, när hon dog. Jonas Isac flyttade till Gotland, han var ”ofärdig”, mer om honom senare. Peter stannade på Långaryd och blev bonde där. Greta gifte sig med en bonde i Åseda. Magnus dog 1850.

Den här berättelsen handlar om Magnus och Stinas dotter Anna Stina, hennes man Anders Petter och deras barn.

De första med namnet Engqvist

Magnus och Stinas dotter Anna Stina gifte sig 1837 med Anders Petter Andersson (sedermera Engqvist och ibland Ängqvist). Han anges vara född 6/2 1810, ibland i Rumskulla och ibland i Pelarne. Det lär dock vara samma församling. Hans föräldrar hette Anders Andersson och Lotta Magnidotter, de brukade 1/8 av en gård som hette Norrlid, ägd av Johannes Nilsson i Näs. Anders Petter hade en syster Stina och en bror Johannes. Mamma Lotta kom från Eksjö. Hon var alltså stabo, vilket nog var ovanligt bland bönderna. Det finns en svårläst anteckning, som jag tyder så att Anders Petter vid 16 års ålder flyttade till Svinhult och, misstänker jag, blev dräng där. Svinhult är en församling i Ydre och när Anders Petter flyttade till Svinhult var Ydredrotten, folklivsforskaren Leonhard Fredrik Rääf, vid full vigör och gjorde livet intressant för omgivningen.

Det har inte gått att lista ut hur Anders Petter och Anna Stina träffades och blev förälskade. Så blev det i alla fall. De gifte sig 14/4 1837 i Näshult och första sonen Johan August föddes 25/6 1837. Anders Petter var vid bröllopet skattskriven hos Magnus Samuelsson på Tjurstorp i Rumskulla. Anna Stina bodde hemma hos föräldrarna i Långaryd.

Det nygifta paret bosatte sig först på Långaryd hos Anna Stinas föräldrar. Två år senare flyttade familjen till Boda Djupsgård i Stenberga, där Anders Petter blev ”brukare” av gården.

Anna Stina och Anders Petter fick många barn. Sex söner och en dotter överlevde barnaåren.

1842 eller 1844 återvände familjen till Näshult. De slog sig ner i ett torp under gården Äng som kallades Slättäng eller Slätäng. Torpstället finns kvar och ägs av en utflyttad Näshultsbo. På Anna Stinas och Anders Petters tid måste det ha varit trångt, med sex pojkar. Pappa Anders Petter sökte arbete i flera år, i Stockholm och Jönköping, men det var svårt att få det att gå runt.

I husförhörsboken för Slättäng 1848 har prästen gjort en anteckning om Anders Petter. ”Kallar sig Engqvist” står det. På 1800-talet kunde man ta sig ett nytt namn utan större byråkrati!

Om flytten till Gotland

Till slut flyttade hela familjen till Gotland 1854 och blev gotlänningar! Vid första ögonkastet kan man tycka att Gotland var en osannolik plats att emigrera till. Det var inget land som flöt av mjölk och honung precis. Så varför flyttade så många smålänningar dit? Vilken bild hade de av Gotland? 1860 bodde 440 smålänningar bara från Kronobergs län på Gotland. 12000 gotlänningar utvandrade till Norra Amerika och ersattes de till stor del av invandrande smålänningar?

Det bör undersökas lite närmare och i en kommande artikel ska jag försöka reda ut hur Näshultsborna blev gotlänningar. Hemma i Näshult hade de nog hört lockande beskrivningar av ön.

Som exempel har jag hittat följande beskrivning av Gotland, i Strängnäsbladet 1850-04-13: Den här välkände engelske agronomen George Stephens säger:

”För att ställa i större ljus förträffligheten och rikedomen av denna ö, har jag tagit prov ej allenast av matjorden, utan även af underlagen på huvudtrakterna, och förmodar jag att dessa skola häva alla tvivelsmål om deras utmärkt god beskaffenhet. Under 13 års vistande i mitt eget fädernesland har jag i de flesta av dess olika provinser haft tillfälle att besiktiga alla slags sankmarker, men ingenstädes funnit så mycket förträffligt land under namn av kärr eller myr, som på Gotland, och icke hellre något som med så mycket lätthet kan uttorkas och odlas, vilket i sanning inget land kan uppvisa, ty, sedan huvudutloppen ar färdiga, skola på många ställen första årets och på de övriga andra årets skörd återbetala alla odlingskostnader.” (…)

Ytterligare ett citat:

”Denna ö numera snart sagt är den enda provins, varest god jord kan köpas till nog billigt pris och varest klimat och övriga förhållanden tillräckligt gynnar åkerbruket” etc etc

Det gotländska Myrodlingsbolaget annonserade efter arbetskraft, och erbjöd fantastiska villkor. Det var inte myror man odlade utan man dikade ut Rone myr för att skapa odlingsbar mark. Gotland hade brist på spannmål, så det verkar rimligt att utöka odlad mark. Tyvärr användes den utdikade myren till tobaksodling!

Hur stämde dessa glödande beskrivningar med verkligheten? Tja…

Anders Petter och hans Anna Stina och alla deras barn bosatte sig i Stenkyrka socken, först på gården Broungs Grund och senare Bjers Stora och blev lantarbetare. Till att börja med.

Barnen Engqvist och deras historia

Mamma Anna Stina Magnidotter Ängqvist blev änka 1864. Anders Petter dog 7/7 1864 på Broungs, okänt av vad. Då hade familjen bott på Gotland i tio år och barnen började bli vuxna.

Bouppteckningen efter Anders Petter ger en del ögonblicksbilder. Av barnen var Johan artilleristkonstapel; Anders W artilleristconstapel (ej närvarande); Carl Magnus artillerist i Visby; Johan var förmyndare för de yngre barnen: Claes Petter 20 år, Sven Gustaf 14 år, Jonas 11 år, Oscar 5 år.

Anders Petter var murare, men också småbrukare. Bouppteckningen ger en bra bild av familjens omständigheter. Anders Petter hade lagfart sedan 9 maj 1856 på en bit jord i Broung värde 325 riksdaler; dessutom hade han lagfart på ett arrende på 38 år mot 8 riksdaler årligen, och arrendet på ett stycke ängsmark.

Familjen bodde i en ”mannbyggnad” av trä med trätak av dålig beskaffenhet. De hade också en ladugårdsbyggnad av trä under halmtak. Inomhus fanns möbler: en rödmålad säng; ett målat fällbord; 2 stolar; 1 väggur; 1 fickur; rödmålad soffa; blåmålad? Samt 1 skåp och 1 litet bord. Sängkläderna specificeras för sig. Det fanns kokkittel, kaffekittel, kaffepanna, koppar, spann. Etc. Anders hade också djur: 1 dragoxe liten; 1 ko; 2 hästar och diverse. Värdet på boet var 530 riksdaler.

Så här såg barnaskaran ut

• Johan August, född i Näshult 25/6 1837, se nedan
• Anders Vilhelm, född i Näshult 2/3 1839, död i Visby stad 1923. Han var som alla andra ynglingar på Gotland artillerist. Senare blev han kanslivaktmästare, gifte sig med Anna Gardell, och fick två söner, som båda dog som barn. Anders Vilhelms syster Emma Charlotta var tidvis piga hos brodern.
• Christina Charlotta, född 1840, död
• Carl Magnus, född i Stenberga 1842-11-22, se nedan
• Claës Petter, född i Näshult 31/12 1844, se nedan
• Sven Gustaf, född i Näshult 9/12 1850, 1871 dräng hos åkaren Hultberg i Visby, 1876 hade alla barnen utom Sven Gustaf flyttat hemifrån. Anna Stina och Sven Gustaf bodde på gården Broung. Sven Gustaf blev sjöman och försvann från Stenkyrka.
• Jonas Alfred, dräng, född i Näshult 12/1 1854, bosatt St Råby, Hejdeby, Gotland ”är ej konfirmerad”, antecknad på socknen omkring 1891-99, dräng på Stora Råby, Hejdeby fsg under samma period. Är ofärdig enligt kyrkoboken.
• Emma Charlotta, född i Stenkyrka 5/9 1856, hade många pigplatser över hela Sverige, ogift u barn, bodde tidvis hos någon bror.
• Oscar Melchior, född i Stenkyrka 6/12 1859, se nedan

Fyra av barnen och deras ättlingar vet vi lite mera om, nämligen Johan August, Claës Petter, Carl Magnus och Oscar Melchior.

Johan August

Den äldste sonen Johan August Engqvist bodde 1856 i Lärbro, Gotland, där han var lärling hos skräddaren O M Ahlqvist i Liffrede. Lärbro. Skräddaren Ahlqvist var också sergeant och kanske var det Mästers inflytande som fick Johan August in på den militära banan? I vart fall flyttade han 1860 till Visby stadsförsamling där han bodde i No 1 (??) och där han anges vara ”1:e constapel”. Den 10/7 1868 flyttade han till Stockholm. Han återfinns i Svea Ingenjörskårs församling AI:2 sid 10 flyttad från folie 117 år 1873. Där anges han som flyttad från Visby 1868.

Före 1875 hade han avancerat från constapel till underkonduktör och därefter till sergeant och fanjunkare.

Konstapel (från latinets comes stabuli) är en äldre beteckning för lägre tjänstegrad eller befattning med flera betydelser inom artilleriet, flottan, polisen, fångvården och den seglande handelsflottan. (Wikipedia). Men vad gör en underkonduktör?

Han var förste constapel inom Artilleriet. Samtliga unga män boende på Gotland var värnpliktiga, under många år. Försvaret präglade ön. Men Johan August verkar vara yrkesmilitär, till skillnad från sina bröder.

Åren 1810 och 1811 inrättades av dåvarande landshövdingen, amiral Olof Rudolf Cederström, den nuvarande Gotländska nationalbeväringen av öns alla vapenföra ynglingar och män, som inte var anställda i allmän tjänst, mellan 15 (sedan 18) och 50 års ålder, av vilka dock de, som fyllt 45 år, bildade en reservtrupp, som endast i nödfall kunde utkommenderas. Exercistiden räckte tills fyllda 30 år, varefter man först var rekryt i tre år och sedan jägare, blev infanterist. Beväringen, som vid sin första uppsättning 1811 (då 15-åringar var inkluderade) uppgick till 7 048 man, bildade, förutom jägare- och infanteristyrkan, även en artillerikår bestående av två batterier, ett 12- och ett 6-pundigt. Den årliga övningstiden var för jägarna sex dagar och för artilleriet 12, men befälet hade dessutom, liksom spelet, ett befälsmöte varje år, även sex dagar för jägarna och 13 för artilleriet. Befälsmötena och artilleriets exercismöten hölls utanför Visby på ”Södra Byrummet”, jägarnas exercismöten på landsbygden, dels kompani- dels bataljonsvis. (Wikipedia)

Johan August Engqvist gifte sig 10/10 1875 med Wilhelmina Carolina Norman, född 6/4 1847 i Wisby, dotter till Svarvaren L Norman och hans hustru Elfvira Hederstedt.

Johan August och Wilhelmina Carolina flyttade 1876 från Visby till Stockholm stad och blev inskrivna först i Pontonjärbataljonen församling och samma år i Svea Ingenjörskårs församling (båda i bostadskvarteret Göken) (AI:3 (1875-1879) Bild 250 / Sida 20). Johan August var då sergeant och ingick i Svea Ingenjörskår.

Enda stället jag har hittat Johan August vid namn är i en generalmönstringsrulla från 1877 (Fortifikationsstaten (A,AB,O,R) 1917 (1877-1881) Bild 740). Här är introduktionen.

Generalmönsterrulla öfver Kongl Pontonier Bataljonens 1sta Kompani vid General Mönstringen den 24 Maj 1877 som förrättades av Herr Chefen för Kongl Fortifikationen generalmajoren och Kommendören med Stora Korset af Kongl. Svärds Orden mm Friherre Broder Abraham Lejonhufvud , biträdd av Claes Fredrik Engström (som ovan bild 680)

Organisationen inom Svea Ingenjörskår är inte lätt att begripa. Nedanstående korta sammanfattning kan säkert kritiseras på många sätt. Rätta mig gärna!

Svea Ingenjörskår var ett samlingsnamn för Pontonjärbataljonen, Sappörkompaniet, Sappörkåren, Svea ingenjörbataljon och Svea ingenjörbataljon samt Fortifikationen. Ingenjörskåren byggde broar. Sappörkåren sprängde fientliga broar och befästningar. Pontonjärsbataljonen hade till huvudsaklig uppgift att bygga krigsbroar. 1871 ökades bataljonen ut med ett fältsignalkompani. Fortifikationen hade till uppgift att bygga befästningar. Svea Ingenjörskår genomgick flera omvandlingar, organisationsmässigt, uppgiftsmässigt och geografisk placering (första kasernen låg helt fredligt på Storgatan i Stockholm!) (https://sv.wikipedia.org/wiki/Svea_ingenjörkår, m mera).

Familjeliv

Johan August och Wilhelmina Carolina bosatte sig på Kungsholm (kv Göken) och senare på Vaxholms fästning. De fick tre barn.

• Carl August Victor Berger, född 10/11 1876, död 2/2 1877
• Sten Albin Wilhelm, född 4/12 1877
• Victor August Hartvig, född 28/6 1880 död 5/3 1883

Johan Augusts fru ”sergeantshustrun” Wilhelmina Carolina dog 3 april 1883. Dödsorsaken är svårtydd. Lille Victor hade dött en månad tidigare, men han får inte vara med i dödboken.

Änklingen och fanjunkaren vid Kungl Fortifikationen Johan August gifte om sig 5/5 1885 med Maria Elisabeth Kemner, född 6/4 1858 i Tjellmo, Östergötland. Maria Elisabeth bodde redan 1880-1884 på Vaxholms fästning, så sannolikt träffades de på jobbet. Den nya familjen flyttade till Augerum i Blekinge 30/6 1885. ”Stället hvarthän inflyttad” anges vara Fortifikationen, som uppenbarligen var både ett bostadsområde och en militär funktion. Familjen flyttade sedan till Rödeby 1888.

Flytt till Karlskrona

Varför flyttade Johan August till Karlskrona? Kanske finns svaret i de befästningsförstärkningar som var aktuella vid den tiden. Det fanns nog utrymme för en erfaren fanjunkare i fortifikationen. Detta är en berättelse om Johan August och inte en utredning om försvarsorganisationen, men läs gärna http://www.ka2kamratforening.se/Arkivet/KA2_Boken.pdf som berättar Karlskronas spännande militärhistoria.

På generalplanen från 1876 över försvaret vid Hvita Krog ser man läget av broarna och järnvägens sträckning. På de gamla befästningarnas grund strax söder om broarna skulle byggas två halvpermanenta batterivärn, förbundna med en infanterilinje. På Koholmen skulle uppföras en ny befästning bestående av en väl skyddad dubbelkaponjär och ett omedelbart bakom denna beläget övre verk. Mellan befästningarna på Koholmen och dem söder om broarna skulle sträcka sig en infanterilinje. Arbetena utfördes under åren 1879-1882. (Citerat ur kamratföreningens bok).

Vilken roll spelade Johan August i detta? Det kanske har beskrivits någonstans? Skriv gärna och berätta!

1888 var Johan August f.d fanjunkare. Han och hans Maria bodde kvar i Kestorp, Rödeby församling. De hade en piga, Frida Andersdotter. Johan Augusts mamma Anna Stina bodde hos dem, änka sedan 1864. Hon flyttade till Rödeby 1891 från Visby. Johan August avled 17/12 1915 i Moo, Rödeby.

Johan Augusts son Sten Albin Vilhelm flyttade hemifrån, gifte sig och fick barn. Han försörjde sig och familjen som varvsskrivare vid Artilleriet i Karlskrona. 1925 gjordes en större omorganisation inom försvaret och många anställda blev ”övertaliga” och sades upp. Sten hade arbetat som varvsskrivare åren 1902 till 1924 och var uppenbarligen en av dem som sågs som övertaliga. Vi vet inte hur Sten hanterade situationen.

Försvaret ställde upp med ett noga beräknat avgångsvederlag. En av Sten Albins kolleger tillerkändes avskedsersättning med den osannolikt exakta summan 5.663 kr 50 öre. (Kammarrättens årsbok 1930).

Sten Albin Vilhelm finns inte antecknad någonstans efter 1924. Det finns adresser till ett par av hans söner, men ingenting av släktforskningsnatur. I pappas bpt är Sten varvsarbetare och bor på Landsvägsgatan 14 i Karlskrona.

Carl Magnus

Carl Magnus började sitt yrkesliv som de flesta andra unga män från landet vid den här tiden, nämligen genom att ta tjänst som dräng. Sedermera kallades han ”betjänt” och ”fd Hoflakej”. En betjänt och en lakej utför husligt arbete hos sin arbetsgivare, enligt Wikipedia. En Hoflakej är anställd av det kungliga hovet, vilket naturligtvis är fint värre. Carl Magnus nämns ofta fd Hoflakej, men trots att jag hittat kanske 75 Hoflakejer på kungliga slottet har jag inte hittat Carl Magnus bland dem. ( Hoffsg 1863-1870, inflyttade 1870-1883).

När man granskar hans anställningar som betjänt hittar man ganska intressanta arbetsgivare. Man ser betjänten Carl Magnus stå lite i bakgrunden och betrakta de högre och välbeställda samhällslagren… Mer härom nedan.

Före 1860 var han hemma hos föräldrarna i Broungs Grund. 1860-1861 tjänade han dräng på gården Stora Myra, Martebo socken.

Carl Magnus och hans bror Anders Wilhelm flyttade bägge till Visby 12/12 1861. Carl Magnus hade flyttats till Artilleri Längden. Samtidigt flyttade hans bror drängen Anders Wilhelm från Stenkyrka till Art Längd. (Martebo AI:9 s 168) avser också 1861. Där är Carl Magnus Artillerist, fått artilleristbetyg 1861, vilket väl innebär att han genomgått viss utbildning. Han är ”oklandrad”, vilket enligt Anbytarforum betyder att ingen hade något klander mot personen, han var en bra och rättskaffens person.

24/4 1865 flyttade Carl Magnus till Stockholm. Han var då constapel kadett vid Gotlands artilleri (Visby stad AI:87 sid 91 (artillerilängden).

Han blev utskriven från Artilleriet 1867. 1867 flyttade Carl Magnus till Stockholm och tog sin första anställning som betjänt. Vad var då en betjänt och vad hade han för arbetsuppgifter?

Fram till andra hälften av 1800-talet var dock åtminstone en betjänt eller kusk (före 1800 kallad lakej) anställd i förmögna hushåll i städerna, för att fungera som kusk och utföra tyngre sysslor som krävde ”muskelkraft”. Dessa anställdes ofta tillfälligt under familjens vistelse i staden under vintern och var ofta gardister och militärer till yrket. De krav som ställdes på dem var att de var långa, starka och såg representativa ut och inte drack för mycket. (Wikipedia)

Så nu vet vi dessutom hur Carl Magnus såg ut! Lång och stilig, förstår man.

Betjänten Carl Magnus första arbetsgivare var justitierådet Edward Carlsson, adlad Carleson, adress Nya Kungsholmsbrogatan 28, Klara församling och kvarter Loen. Hushållet bestod av Edward Carlsson, med familj samt tjänarna Augusta Andersson, Charlotte Larsson, Ulla Persdotter och Carl Magnus Engqvist.

Hotell Brunkeberg var också inrymt i kvarteret, också det med adress Nya Kungsholmsbrogatan 28. Kanske fick Carl Magnus lära sig nyttiga tips om sitt nya yrke från anställda på hotellet?

Året därpå, 1869, flyttade Carl Magnus hem till Visby 6/11 1869 (Visby AI:73 sid 81) och blev betjänt hos landshövdingen och militärbefälhavaren för Gotland generalmajor Henrik Gustaf Wilhelm Gyllenram. Carl Magnus bror Anders Wilhelm hade innehaft tjänsten sedan 1865, men ville nu gå vidare. Även brodern Claës Peter arbetade som betjänt vid denna tid. 1869 t fl 81 (AI:54 Bild 600).

På våren 1869 flyttade Carl Magnus till Klara (BI:18 Bild 109), med adress hos sin gamle arbetsgivare Edward Carlsson på Nya Kungsholmsbrogatan.

Hösten 1869 återvände Carl Magnus till Stockholm. I flyttbetyget anges hans nya adress i Stockholm till Lilla Nygatan 22. (Storkyrkofsg A, AB Bla 22 (1868-1871). Efter mycket om och men hittade jag honom i Gamla Stan, hos Edward Cederlund.

Åren 1869-1870 var Carl Magnus betjänt hos grosshandlaren Edward Cederlund, som handlade med vin och sprit. Edward var en livligt intresserad och verksam sportsman, han var v ordf i Sv. Segelsällskapet. Han var också mycket konstintresserad, byggde upp Stocksundstorps gård, och gick på kalas hos kungen. Grosshandlaren förde ett stort hus. Familjen bestod av hustru och fyra barn. Hushållet omfattade en portvakt med hustru, hushållerskan Johanna Jonsson, tre jungfrur, en kusk samt betjänten Carl Magnus. Åtminstone en av sönerna hade egen familj och hushåll i samma fastighet. Fastigheten Lilla Nygatan 22 i kvarteret Charon ägdes av de två sönerna. Familjen var mycket förmögen. Firman Cederlund hade varit först med att introducera den fabrikstillverkade kalla punschen på marknaden, vilken fått världsrykte.

Men Carl Magnus stannade aldrig länge på samma plats. Tiden 3/5 1872 – 9/10 1874 var Carl Magnus betjänt hos Greve von Rosen på Höglunda gård i Nor socken i Värmland. (Nor AI:17 s 412) (flytt från och till Clara fsg).

Tjänsten som betjänt hos greve von Rosen bör ha varit ganska påfrestande. (Citerad ur Svenska Millionärer, nätet. Runeberg.org/millionar/1/0155.html)

Under sin löjtnantstid i Göteborg förde Pontus von Rosen ett i hög grad utsväfvande och vildt lif, var förste kavaljer och anförare af dansen på alla muffbaler, men därtill knusslig och — kanske i följd af sin dåvarande fattigdom — så snål, att han allmänt kallades ”sexstyfversgrefven”.

Som han var cynisk, därtill, som sagdt, fattig, rödhårig, dum och ful, väckte det en allmän förundran, att han lyckades vinna den älskvärda Caroline Dicksons hand, men hvad gör icke ett namn och en grefvekrona. I Vermland har i alla tider gästfriheten varit stor, och den värd, som vid ett kalas ej kunde supa sina gäster fulla, ansågs som en dålig värd. Pontus von Rosen öfverträffade allt hvad man sett i den vägen förut. Vid hans middagar på Höglunda gick det vådligt hett till. Gästerna uppmanades oupphörligen att dricka, betjäningen hade order att oupphörligt fylla på de utdruckna glasen. Då middagen var slut, gick grefven rundt omkring bordet och drack själf ut hvarje icke tömdt glas för att visa sina gäster, att han ej tålde att de skolkade.

 

9/10 1874 lämnade Carl Magnus Värmland och flyttade hem till Gotland, via Klara församling (A, AB) BIIa:13).Han bosatte sig i St Bjers i Stenkyrka och gifte sig 25/2 1876 med Ida Mathilda, en dotter till Jonas Petter Adamsson från Näshult. Carl Magnus och Ida Mathilda bosatte sig hos hennes föräldrar i St Bjers. Carl Magnus kallas fd hovlakej, vilket inte kan bekräftas. Stenkyrka (AI:11 sid 181). Carl Magnus och Ida Mathilda verkar fortsätta att bruka hennes fars gård, Jonas Petter dör 6/5 1879.

1882 flyttade familjen från Stenkyrka till (Visby AI:67 bild 400), (fortfarande fd hoflakej!). Familjen bodde i läderhandlare N G Anderssons hus och Carl Magnus anges vara handlare. Carl Magnus köpte 1887 N G Anderssons hus, som Carl Magnus ägde till 1894. Huset är kvar: http://visinvent.gotland.se/fastighet.asp?fid=392

Resor till Amerika

I hfl Stenkyrka AI:11 sid 213 och sid 181 finns en anmärkning på Carl Magnus, daterad 12/7 1880:”Inlämnat icke sitt flyttningsbevis till Weskinde utan reste till Amerika. Lemnade hustru och barn vid St. Bjers. ”

Han kom hem till Gotland och återvände därefter till Amerika. Det finns en anteckning i hfl (Stenkyrka (I) AI:12 s 103) att han rest till Amerika 24/1 1887, dock utan att ta med sig hustru och barn.

Tredje resan till Amerika, 1901, blev den sista. Ida Mathilda hade dött 1898, så den här gången hade han sina tre yngsta barn med sig. De reste med ångaren New York, med destination New York. Fjärde dagen på resan inträffade en explosion på båten och Carl Magnus dog. Borås tidningen berättar om den fasansfulla händelsen. Jag har också hittat en notis om olyckan i Minnesota Stats Tidning från 20 mars 1901, men den tillför ingenting.

Bouppteckningen efter Carl Magnus och Mathilda gjordes inte förrän 1904, och där antecknas att alla barnen utom ett vistas i Amerika.

Carl Magnus fru

Carl Magnus hustru Ida Mathilda Adamsson var född i Hangvar på Gotland 1/5 1857 men hennes rötter fanns i Näshult. Hennes far Jonas Petter Adamsson var född 14/9 1816 på gården Råsa i Näshult. Han flyttade till Hangvar på Gotland omkring 1854 och dog 1879. Han anges vara mjölnare i husförhörsboken.

Jonas Petters pappa hette Adam och var född i Råsa 1788. Bland hans faddrar vid dopet återfinns min farmors mormors mor, Eva i Haddarp. Lille Adam var brorsbarn till Eva i Haddarp. Vi bor i en liten by!

Claës Petter

Claës Petter började sin karriär som dräng i Broung, dit han kom 1863 från gården Liknatte. Han flyttade därifrån till gården Mos 1, därefter gården Broung, alla i Stenkyrka. 1867 kom han hem till Broung från gården Bähl.

Claës Peter var 1878-1880 ”tjenare” hos Claes Gustaf Fritz Piper, en svensk greve, hovstallmästare och riksdagspolitiker, ledamot av första kammaren 1866-1875. Piper var rik som en Trolle, han var ägare till Krageholms slott, Torups slott, samt Christinehof och Andrarum, alla i Skåne. Hushållet i Stockholm bestod dock bara av tre tjänare.

1880 flyttade Claës Peter Engqvist till Skogård i Skokloster och benämndes där Rustmästare, ibland Rustmästare På Slottet. På Skoklosters hemsida anges de anställda vid Slottet vara rustmästare och slottsknektar, de räknade omkring 12 familjer.

Jag var tvungen att slå upp begreppet rustmästare och jag förstår fortfarande inte vad han hade att göra i det fredliga Skokloster år 1882.

Vid sidan av sitt taktiska befäl ansvarade rustmästaren för kompaniets och ibland bataljonens vapen och ammunition. Rustmästaren var den främste vapenteknikern vid förbandet och överinseende för rustkammaren och dess verkstäder. (Wikipedia)

Claës Peters jobb verkar snarare ha varit en slags slottsfogde.

Tillägg: Sedan denna artikel publicerades har jag hittat Skoklosters slotts fantastiska hemsida. På slottet finns tre vapensamlingar från 1600-talet och framåt, den Wrangelska, den Braheska och den Bielkeska. Klicka här för att se Wrangels rustkammare. https://skoklostersslott.se/sv/wrangels-rustkammare. Med tanke på omfattningen av vapensamlingarna verkar det rimligt att man även i fredstid behövde en rustmästare för att vårda samlingarna.

Claës Peter gifte sig 28/11 1882 med Matilda Andersson från Toresund. Claes Peters syster Emma Charlotta bodde hos dem något år och flyttade sedan till Stockholm. Mellan 1886 och 1888 bodde Claës Peters mamma Anna Stina Engqvist hos dem, innan hon flyttade tillbaka till Visby.

1910 blev Claës Peter pensionerad från jobbet som rustmästare. Han och Matilda flyttade till gården Råberga, som var ”i sambruk” med Skogård. Det betyder förhoppningsvis att Claës Peter inte behövde ta direkt del i gårdens skötsel. Tidigare bosatta på Råberga var trädgårdsmästare, poststationsföreståndare, klockare skollärare, organister etc. Det var en pensionärsbostad.

Matilda dog i Råberga 24/11 1923, av tarmkatarr. Claës Peter dog 3/11 1928, i Råberga.

Oscar Melchior

Oscar Melchior var den yngste i barnaskaran. Han flyttade till Stockholm från Visby 23/10 1883 (sid 111) och fick anställning som betjänt hos Rudolf Wall, grundare av Dagens Nyheter. Om man får tro Arkiv Digital och Rotemansarkivet så fanns i Rudolf Walls hushåll, förutom familjen, 20 yngre ogifta personer, gissningsvis tjänare. Oscar Melchior flyttade hem till Visby redan samma år och fick anställning som betjänt hos landshövdingen greve Rudolf Horn.

1884 återfinns han som boende i Visby hos skomakaren Johan Eriksson med familj. Oscar Melchior hade bytt yrke och var numera brevbärare. 1894-1895 verkar han bo inhyses hos fotografen Olof Eriksson, på Adelsgatan i Visby. På nätet finns det en hel del fotografier som Olof tagit, men samtliga avbildade personer är oidentifierade så vi har fortfarande inget porträtt av Oscar!

1925 gifte sig Oscar Melchior med Sigrid Maria Kristina Andersberg, fd folkskollärarinna. Oscar Melchior avled 27/4 1937. Han var då bosatt i Visby (bpt reg).

Det här var historien om en familj som utvandrade i hopp om ett bättre liv. Men åtminstone en avkomling till Anders Petter och Anna Stina har återvänt till Näshult. Lars berättar:

När vi 2004 flyttade från Strängnäs till Jönköping hade vi ingen aning om mina småländska anor.  En släktforskande bror upplyste oss emellertid med kommentaren ”Nu är ni nära de engqvistska rötterna”.  Broderns upplysning fick oss att 2006 anordna en kusinträff med rundresa i Stenberga, Näshult – och Långaryd! 
Det var på den resan vi upptäckte charmen i Näshult. Några månader senare köpte vi vårt hus vid Kullebo kvarn. 

 

 

Berättat av Eva Kornby, Haddarp, Näshult. Februari 2021.