Frantz Hager (eller Häger) arrenderade Kullebo säteri här i Näshult under ett tiotal år. Han var ogift, sysslade med jordbruk som han inte kan ha varit så bra på, och han fick tampas med den egensinniga Maria Silfversparre som ägde och bebodde gården. Inte en idealisk tillvaro.
Resten av hans liv låter inte så spännande heller. Han var ryttmästare i Karl XII:s armé, arrenderade Kullebo säteri i Näshult, bodde ett tag i Stenberga, gifte sig till ett säteri i Kånna socken, dog barnlös 1741. Ett rätt tråkigt liv, kan man tycka.
Inte så spännande? Så fel jag hade!! Men vi börjar med hans släkt och bakgrund.
Frantz släkt och familj
Frantz föddes 1681, antagligen i Göteborg. Hans föräldrar och syskon har i det längsta varit anonyma men jag hittade så småningon nedanstående anhållan. 1723 ansökte Franz om att bli adlad, och hänvisade i detta och ytterligare ett sammanhang till sin morbror Hans Mannerswärd. Frantz påståenden är den enda ledtråd till Frantz släkt och familj jag funnit. Kan han ha hittat på släktskapen med Mannerswärd? Det är ju möjligt, men knappast sannolikt, man höll nog reda på släktskapsförhållanden på den tiden. (Historiska Handlingar, nätet)
Frans Häger,
ryttmästare vid Smålands kavalleriregemente, anhöll 1723 förgäfves att blifva adlad med sin vid Poltava stupade morbroders, kapten Mannersvärds namn.
(Tjänsteförteckningen uppsatt 1734, då han anhöll att få ryttmästares indelning).
Denne Mannerswärd hette från början Hans Kock och adlades under namnet Mannerswärd. Han var kapten vid Livgardet och stupade vid Poltava. Han var son till Frantz Kock, som var rådman och välbeställd handlare i Göteborg. Frantz Kock var församlingsmedlem i Tyska Kyrkan, dit han 1684 skänkte en stor, antik ljuskrona av mässing.
Frantz Kock hade många barn, varav en dotter Christina, som 1676 gifte sig med en David Andersson. Kanske de var Frantz Hägers föräldrar? Men det fanns kanske fler numera namnlösa döttrar. Christina gifte sig i Tyska kyrkan i Göteborg, så det verkar sannolikt att en putativ syster också skulle ha gift sig i samma kyrka. Ingen flicka med efternamnet Kock har dock gift sig i denna kyrka från 1670 till 1781, då Frantz föddes. Så det lutar åt att Christina är mamman.
Kock var som sagt välbeställd och gjorde stora affärer i bland annat virkeshandel. Men hans ekonomiska ställning försämrades. 1692 upphörde hans rådmanslön, antagligen för att han blivit svagsint. Frantz Kock plågade sin hustru med oläten och skrik, så att hela kvarteret stördes, anklagade henne orättvist för att stjäla hans pengar och betedde sig vansinnigt med elden, med mordhot och slagsmål. Hustrun hade av allt oväsendet blivit ”något underlig”. (Tomtägare)
Vi vet ingenting om Frantz Hägers ungdom och uppväxt förrän han 1706 blir volontär vid Smålands kavalleri. Han blev secundkorpral samma år, och secundkvartermästare 1708.
Det var året före Poltava och nu får Frantz berätta om sina upplevelser.
Ryttmästaren Frantz kommer till tals!
Här är historien om Frantz militära upplevelser och karriär, berättad av honom själv!!!!
15. Häger.
Förtekning på dhe meriter iag under sista krig, har hos min allemådigste Konung i underdånighet att andraga, Anno 1700 när krijget börjades, war iag min morbroder Capitein Mannersverd af Kongl. guardiet följaktig i fält och waret på Zeland, wed Narwa, samt bewistade attaquen öfwer Dünaström wed Riga; sedermehra från den tijden fölgt arméen wed alla tilfällen.
Början af 1706 antogz iag till volunteur under Smålandz cavallerie och straxt dereffter avancerat till secundcorporal wed Lijfcompagniet; i drabningen wed Holofzin war iag med, äfwen kom att träffa med fienden wed Smålensko.
Anno 1708 i September månad blef iag avansierat till secundqwartermästare wed åfwannembde compagnie. Först wed Pultawa belägring bekom Smålandz cavallerie sitt fouragieqwarter i byen Repzi, ½ fierdingzwäg från staden, derest 300 kosaker utur staden 14 qwartermästare attaquerade; desse förre blef på flyckten drefne och på platzen af fienden 12 döde samt 21 bleserade, dåck undankommo desse senare till Pultava.
Anno 1709 den 28 Junij war iag med i det olyckelige slaget wed förenämbde stad samt hadde den lyckan med att undsättia General Dahldorf utur fiendens händer, fick ingen bleseur, allenast att en styckekula tog hatten af hufwudet, desutan miste i slaget 2:ne hästar, och war med lijfcompagniet, då arméen blef drefwen på flyckten; allenast 17 man gemena, ingen öfwer- eller underofficer, allenast Cornet Linberg och iag, som stötte tilsammans med östrahäradz compagnie och straxt wed skantzen under Öfwerst-lieutnant Gyllenpamps comando repuserade dhe fiendtliga dragouner, som sökte oss den passagen wed tierret att hindra. Sedan blef iag i retiraden fången och då miste alt hwad iag ägde.
Min fångenskap anbeträffande, sedan alla fångar gått genom trimnphen i Muschov, blef utaget 8000 man, och iag ibland dem förder på arbete i en ödemark, 40 mihl på denna sijdan Assow, Zeroda benämbd, där iag wistades på 5:te åhret uti träget och swårt arbete, i hunger och kiöld, utan hus och ringa kläder, att under den tijden blef 7600 man döde, sedan blef resten af fångarne förde åhr 1714 genom Moscow till Petersborg på arbete. Under den tijd iag waret fången, är som åfftast tienst hos fienden med trug och godo erbuden, men den kiärlek iag draget för min konung och fädernäsland gaf mig altijd omtanka att söka annan utwäg; änteligen 1715 den 11 Junij chaperade, som lyckeligen och wähl aflöp.
Åhr 1716 erhölt iag Hans Högstsahl. Maij:ts allemådigste fulmakt på lieutenantsbeställning wed Smålandz cavallerie, dat. Ystad den 24 Januarij, och samma åhr bewistade den nårska campagnien.
Åhr 1718 erhölt iag kongl. fulmakt på ryttmästare af detta regemente, dat. Lund den 6 Martij, då iag andre gången bewistade nårske campagnien och blef commenderat med dhe frijwillige af 4 regementer att storma retrenchementet Sandsund, hwilket lyckel. intogz. Sedan iag der klädt skått halfwa dagen, blef af danske granadeurer under Major Tilows comando angrepen, då icke allenast halfdehlen af mitt comando rymbde fältet, utan 4 esqvadroner, som mig skulle secundera, flycktade tilbaka, men likwähl medelst den Högstes bistånd måste fienden tilbakars, och mycke manskap förlorat; om iag ingen god anstalt fördt, är Högwälborne Baron och Generalen Silfverhielm wähl bekant.
Den 14 Junij 1719 blef iag commenderat på Hisingen, der att emotaga östrahäradz compagnie under mitt comando, så länge fienden låg deromkring, att anföra.
(Historiska Handlingar, nätet. De värsta felen i scanningen har korrigerats, men stavningen har behållits)
Flykten från rysk fångenskap
1715 i juni, efter sex år i fångenskap, rymde Frantz och tog sig hem. Grimberg har ett kapitel om fångarna, deras liv, död och flyktförsök. Straffet för flyktförsök var döden, på de mest otroligt brutala sätt. Grimberg berättar bland annat om fyra fångar som gick vilse i skogarna, svalt och frös och efter lång tid gav upp och sökte sig till en rysk by, där de utmärglade männen genast blev ihjälslagna. Grimbergs berättelser är svåra att läsa, så fruktansvärda är de.
Men det fanns även tillfällen när flykten lyckades, med lite hjälp från vänner. Så här klarade sig Lorentz Christoffer Stobée hem:
Stobées kamrater, karoliner i fångenskap i Archangelsk, söp guvernörens tama björn full, dödade den och lät den ligga till sig tills den spred en avskyvärd stank. Då meddelade de guvernören att Stobée avlidit och skulle begravas. De satte på den döda björnen Stobées peruk, men ingen ryss ville närmare undersöka liket, pga stanken och rädsla för pesten. Under begravningen klädde Stobée ut sig till gårdfarihandlare och smet i väg. Efter 1 år och 200 mils fotvandring kom han hem. Anledningen till att han vågade detta äventyr var att han inte på lång tid fått brev från sin fru. Han måste hem och få veta vad som hänt. När han kom hem framgick det att en granne uppsnappat hans brev och frun trodde han var död eftersom han aldrig hörde av sig. Stobée kom hem just innan frun skulle gifta sig med grannen, som tänkt ut hela komplotten för att komma över Stobées gård.
En del av de svenska fångarna hade satts att bygga tsarens nya stad St Petersburg. Frantz var en av dem och det betydde att han inte hade så långt att gå. Om han hade hållits fången i Tobolsk, där många av fångarna fanns (bland annat näshultsbon Zacharias Ulfsax), hade han haft 300 mil att gå till St Petersburg. Lite tur hade han ändå.
Frantz liv i Näshult
Han kvarstod som officer i Smålands kavalleri Sunnerbo kompani ända till 1741, när han dog.
Men han hade ett liv utanför det militära!
1718-1719, när han tog avsked från det militära, började han arrendera Kullebo säteri i Näshult och fortsatte därmed ända till 1728. Ägaren till säteriet var Maria Silfversparre, som hade köpt gården 1712 av Margareta von Scheiding. Maria Silfversparre var nog inte så lätt att tampas med alla gånger, se bok på denna sida. (Bänkstriden). 1729 gifte sig den 50-åriga Maria med den 33-årige kapten Petter Michaelis, född 1696 i Bremen, och då åkte Frantz ut och försvann ur socknen. Men han flyttade inte så långt.
Frantz liv i Stenberga
Av en ren sinkadus hittade jag honom i Stenberga (A1:1 sid 59 gäller året 1733, även antecknad 1730, sid 41) Han bodde på Hasselås säteri hos Maja Engell, änka efter Anton Efraim Croneborg, död 1729. Man kan tänka sig att Maja behövde någon att sköta säteriet efter makens bortgång. I husförhören listas Frantz först bland drängarna och kan ha varit någon slags rättare. Majas barn Hindric , född 1693, och Anton Efraim, född 1706, bodde på Hasselås. Det gjorde också Henrics fru Märta Sidonia Silfversparre, en syster till Maria Silfversparre på Kullebo.
Det är svårt att tänka sig Frantz som bonde. Var skulle han ha plockat upp nödvändiga lantbrukskunskaper, med det liv han fört?
Äktenskap
I början av 1733 gifte sig Frantz med Anna Maria Rubenia. dotter av kyrkoherden i Löderups pastorat av Lunds stift Mattias Rubenius och Gertrud Catharina Schofer. Anna Maria hade tidigare varit gift med Johan Henrik Seréen, adlad Reenstråle (son av en skeppsbyggmästare Seréen i Finland). Anna Maria och Johan Henrik hade många barn tillsammans så Frantz fick plötsligt en stor familj.
Frantz hade redan 1723 ansökt om att bli adlad, se ovan. Det var många fördelar med att vara adlig och tio år senare när hustrun Anna Maria förde Orbergs säteri med sig i boet blev det än intressantare. För att äga ett säteri med åtföljande skattebefrielser krävdes att man var adlig. Det kravet togs inte bort förrän 1810. Men Frantz ansökte bara en gång, såvitt jag vet.
Frantz bodde på Orbergs säteri i Kånna socken enligt mantalslängderna åren 1733, 1735, 1737, 1739, 1740. Hustrun listas inte om mannen lever och barnen listas inte. Det är inte nödvändigtvis ägaren till säteriet som listas så Frantz hade förmodligen någon slags herre-i-huset ställning men inte någon legal rätt till fastigheten.
Kopierat från mantalslängd, Kånna socken
Här är Frantz indelningsboställen. (gårdsnamnen antagligen fellästa) (Smålands kavalleris Gratialister 1740 bis bild 465)
Burnaryd och Bisturghult Lieutnant Boställe ???? af Ryttmästaren Frants Hager men bebos ?? av bonden berättas vara i god Cultur och af de laga husen ??? uti godt stånd ingen Caracters byggning finnes derå ej heller äro medell??? däri ???? man uti husesynen fore?? Kök Byggnad upp???? värde 652
Död och begravning
I nedanstående klipp från GMR 1741 anges att Frantz dog den 5 m 1741. Eftersom det bara finns två månadsnamn som börjar på ”m”, nämligen mars och maj, så gick han bort på våren 1741 och slapp uppleva det ryska kriget i Finland. Det är osäkert var han dog och blev begravd. Kånnas dödbok börjar först 1743. Vid generalmönstringen kände man till att han var död vilket får mig att tro att han dog i Stockholm.
Krig förklarades 28 juni 1741 mot Ryssland och de närmaste åren blev fasansfulla, särskilt för svensk militär och finsk allmoge.
Sverige hade börjat rusta för kriget, så det är möjligt att Frantz redan var kommenderad till Stockholm varifrån den svenska flottan skulle segla mot Finland. Om han dog under förberedelserna för en attack var han inte ensam. Sjukdomar härjade, det fanns ingen mat eller kläder. Folk dog som flugor innan kriget ens hade börjat. Man hade inte ens lejt en lots, så flera fartyg fastnade i skärgården eftersom befälhavarna inte kände till farvattnen.
GMR 1741, Sunnerbo companie av Smålands kavalleri
I Frantz ställe trädde löjtnanten Carl Magnus Krusell. Det finns två Carl Magnus Krusell, den äldre och den yngre. Den äldre var född 1690 i Finland, den yngre var född 1730 och kan borträknas eftersom han bara var 11 år vid tillfället. Den äldre hade varit aktiv karolin och var med till Bender. Han hade blivit premierlöjtnant redan 1715. Han överlevde kriget, märkligt nog, och dog inte förrän 1759.
Släkten hade flera förgreningar i våra trakter. Ett barnbarn till Carl Magnus d ä, Gustaf Krusell, dog i Näshults prästgård 1814. Sonen Adolf Fredrik Krusell gifte sig på Salshult i Stenberga med Anna Regina Stålhammar. Barnbarnet Helena Sophia Krusell gifte sig 1795 med Gustaf Adolf Ehrenström, kanslist i justitierevisionen och barn till Anders Ehrenström på Näshults säteri.
Anna Maria dör och Orberg säljs
Anna Maria dog 26 mars 1760 i Orberg, Kånna socken. ”Den 26 mars begrovs salig frid Majorskan Anna Maria Reenstråle 56 år, värk och blodstörtning”. Hon kallades i dödboken majorskan Anna Maria Reenstråhle, inte Rubenia eller Hager.
Anna Marias dotter Elisabet Catharina, född 1724-02-17, levde 1757-11-24, då hon jämte systern Gertrud Sofia och halvsyskonen Hager sålde Orbergs säteri. I mantalslängden för 1757 återfinns en Daniell Hager. Denna anteckning är enda antydan jag lyckats hitta att Frantz hade några barn.
Sammansatt av Eva Kornby, Näshult november 2020
Källor
- Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.
- Stobées flykt: http://torehartung.se/artikel/berusad-bjorn-hjalpte-officer-ur-rysk-fangenskap/
- Den överste Johan Valentin Dahldorff, som Frantz räddade livet på vid Poltava, var chef för Smålands kavalleri: Han levde ett vilt och farligt liv, mest utomlands, tills han kom hem och blev chef för smålänningarna. Han var ingen mysgubbe precis. Enligt uppgift ska den nytillträdde översten ha hälsat sitt regemente med detta tal:
»Konungen har satt mig i spetsen för Eder för att vara Eder till straff. Det säges, att I ären stackare, som gå mot fienden som en flock rapphöns och som ej kunna hålla samman i skvadroner. Därest inom 14 dagar I ej haven lärt att lyda mig, skall jag laga, så att hundarna och korparna skola gnaga Edra ben.»
Till hans ursäkt må sägas att han blivit trepanerad året innan och smärtan gjorde honom stingslig. Men rapphöns???
https://www.facebook.com/CarolusRexSueciae/posts/d41d8cd9/1166632456782691/ - Ofredsår, Poltava: En armés undergång , av Peter Englund
https://m.facebook.com/Ofredsar/photos/a.643540509133030/1373426592811081/?type=3&source=57 - Ansökan om adelskap är citerat från Historiska Handlingar (nätet). Frantz levnadsberättelse är kopierat från ”Karolinska officerares tjänsteförteckningar” utgivna 1901 av Artur Stille
https://archive.org/details/historiskahandl00swegoog/page/n43/mode/2up?q=%22Frans+Hager%22 - Om Franz Kock: Olga Dahl: Göteborgs tomtägare 1637-1807, på nätet