Glasbruksinspektören, godsägaren, kommunalstämmoordföranden och poststationsföreståndaren Johan Fredrik Öhrwall, Näshults säteri

ÖhrwallJohan Fredrik Öhrwall är mest känd i Näshult för att vara en av de första poststationsföreståndarna i Sverige. Bilden av honom är en man som sitter på kontoret i Emilsro och stämplar brev och tar emot paket för vidare befordran. En ordentlig man, med ordnad bokföring och social ansvarskänsla, ordförande i kommunfullmäktige, jag misstänker att han var nykterhetsivrare. Här är hans historia.

Barndom och släktförhållanden

Johan Fredriks farfar Anders O Öhrwall var född 1718 i Falkenberg, där fadern var handlande. Han blev student 1740, blev 1744 kallad att förestå Falkenbergs skola, där han 1746 blev ordinarie lärare, avreste till Tyskland och bevistade universiteterna i Rostock, Greifswald, Leipzig, Jena, Halle, Göttingen och Wittenberg och blev där 1749 magister, varefter han samma år återreste till fäderneslandet. Blev präst 1752 och pastor i Winberg 1762. Dog 1796. Anders O efterlämnade en son Olof som blev hans efterträdare.

Johan Fredriks far, prosten Doktor Olof Öhrwall, född 1755, var kyrkoherde i Vinbergs församling åren 1797 till 1819. Teologie doktor, riksdagsman, död av hetsig feber 1819. Hans första hustru Inga Catharina Strömstedt dog 1806, också av hetsig feber. Därefter gifte han om sig med Fredrika Westfeldt. Vid sonens Johan Fredriks födelse var Olof ungefär 62 år gammal.

Johan Fredrik föddes 2 maj 1817 i Vinbergs socken i Halland.

”Klockan 9 för middagen föddes Herr Contrakts Prosten och Vällärde? Magister Herr O.A Öhrwalls och dess fru Prostinnan Anna Fredrika Westfeldts kär älskade son som i det Hel Dopet blef kallad Johan Fredrik. Faddrar var Herr Rådmannen Bergström, i Falkenberg, Häradshöfdingen Backman från Alshög, Herr G Lagergren från Falkenberg, Fru Capitainskan S G Lilliehöök från Bjerom, Postmästarinnan Wallin i Iberg Demoiselle Sophie Lagergren från Falkenberg.”

Johan Fredrik hade en halvbror, Anders, f 1799. Anders stannade uppenbarligen kvar i Winberg.

Fredrika Westfeldt blev änka med en tvåårig son 1819. Jag har inte kunnat följa henne och Johan Fredrik de närmaste åren, men Johan Fredrik dyker upp igen 1847, vid 30 års ålder.

Flytt från Kosta glasbruk till Lemnhult

Den 22/11 1847 flyttade bokhållaren J Fr Öhrwall från Ekeberga socken till Borsasjögle i Lemnhult. Jag har inte hittat honom i Ekeberga socken, beroende på att husförhörslängderna och utflyttningsregister för åren 1845-1849 saknas, men om han var bokhållare i Ekeberga socken var han sannolikt anställd på Kosta glasbruk. Kosta glasbruk var nog den enda arbetsgivaren i Ekeberga socken som kan tänkas ha behövt en bokhållare. Han hade inte bott där länge, för han saknas i kyrkoböckerna före 1845.

Johan Fredrik gifte sig 1849 med en flicka från Vetlanda. Han utsattes för en ordentlig kristlig granskning innan han fick lov att gifta sig, vilket framgår av vigselnotisen.

Wigde den 5 januari 1849. Inspektoren wid Haga Glasbruk i Lemnhults socken Johan Fr. Öhrwall och Rusthållare dottern Kristina Katharina Jonas Dotter från Byestad. Insp Öhrwall medförer från PrästEmbetet i Korsberga intyg om ålder, Salighetskunskap, Nådemedlens bruk och berömlig wandel samt hinderslöshet. Han har, efter uppgift, ej haft egen Debetsedel, hvadan Lokartebeloppet? stannar wid 12 sk Bko. Kristina Katharinas fader död. Modren, Enk Stina Petersdtr i Byestad och ende Brodern Nils Peter Jonasson i Kullskog hafva lemnat skriftligt bifall till detta äktenskap. För desse Kontrahenterna som båda hafva god Kristendomskunskap afkunnas äktenskapslysning 1sta gången söndagen den ? och sedan i laga ordning. Summa 10 par. (Wetlanda kyrkoböcker. Prästen var Johannes Svensson, känd för sina grundliga och vackra predikningar samt en ”personlig allvarsam värdighet”.) Vad kan Lokartebeloppet vara för slag?

Johan Fredrik och Christina Jonsdotter, född 1821 25/5 i Vetlanda hade två barn tillsammans, Christina Fredrika, född 1849 9/10 och Olof Fredrik född 1852 15/3. De bodde från 1849 i Lemnhult på gården Gerekulla, som ser ut att ha ägts av Johan Fredrik. Fru Christina Kathr Öhrwall på Gerekulla dog 2 juni 1856 av lungsot.

Bokhållare och inspektor på Haga glasbruk i Lemnhult

Johan Fredrik blev inspektor på det nyöppnade Haga glasbruk i Lemnhult.

Flaska

Albert Johansson, Korsberga, med en glasflaska från Haga glasbruk

Funderingar på att starta ett glasbruk i Lemnhult hade funnits i flera år. Sockenstämman yttrade sig positivt 1847, i det de menade att det skulle skapa arbetstillfällen. Det fanns gott om skog i Lemnhult som bara ruttnade bort och nu skulle man få avsättning för den.

De drivande i frågan var utsocknes folk, von Sydow i Holsby, Persson i Ädelfors och Pettersson i Alseda. Den legala gången var att häradshövdingen samt kronobefallningsmannen i Östra Härad verkställde en undersökning, efter det att de närmast belägna glasbruken underrättats om ansökan. De blivande konkurrenterna varnades, med andra ord, så att de kunde vidtaga åtgärder. Det här med konkurrensfördelar var inte uppfunnet än.

Ansökan om tillstånd hos Kommerskollegium att få anlägga glasbruket stötte på patrull från Kibbe Nickelverk i Alseda, som menade att glasbrukets vedtäkt var för optimistiskt beräknad och skulle få återverkningar på nickelverkets vedtillgång. Kosta glasbruk ville inte ha konkurrens, så konsuln Baeckström åkte 1848 dit för att bilda sig en uppfattning. ”reste Ek och jag till det nya glasbruket varest jag besåg allt mycket noga – och talte vid Örvall som ej tycktes vara mycket hemma i glasfabrikation och trodde sig få bruket färdigt om 5 veckor.” Baeckström såg ingen fara att Haga skulle konkurrera ut Kosta, frakterna bleve höga och han hade ingen hög tanke om produktionsmedlen, ugnar, stamp etc.

Kungl Maj:ts befallningshavande i Jönköping beviljade anläggandet av glasbruket 1847, men då var det nästan klart för verksamhet.

Sedan driften kommit igång utfärdades genom Jönköpings landskansli en kungörelse den 15 november 1848 att vid glasbruket emottogs beställning ”av alla sorters halvvitt fönsterglas, butelj och ljusgrönt apoteksglas efter nyare vackrare modeller i cylinderform”.

Rekvisitionerna ombesörjdes av bruksinspektor J.F. Öhrwall.

Johan Fredrik blev inte lång i tjänsten. Redan 1850 blev han ersatt av en annan inspektor, i samband med att den driftige brukspatronen Claréus 1849 övertog glasbruket och den tillhörande egendomen Borsasjögle. Förhållandena på Haga glasbruk var oftast ganska kaotiska och verkar bara under korta perioder ha varit lönsamt. Efter en ambitiös början då man även tillverkade fönster- och prydnadsglas, inriktades tillverkningen på buteljer. Glasbruket lades ner 1897 efter många ägarbyten.

Godsägare på Näshults säteri

I mars 1857, sedan hustrun avlidit 1856, flyttade Johan Fredrik och barnen till Näshult säteri, som då ägdes av Elias Lagercrantz på Brevik, chef för Smålands Kavalleri. Johan Fredrik slog sig ner som Patron på Näshults säteri. Eftersom jag inte har tillgång till fastighetsböckerna kan jag inte säga precis när Johan Fredrik köpte gården, men av kyrkoböckerna att döma gjorde han det i samband med flytten 1857. Ägaren Lagercrantz är struken ur husförhörsboken 1856-1860.

Johan Fredrik gifte om sig 1857 med dottern till kyrkoherde Boring i Näshult. Den här gången blev inte Salighetskunskap och Nådemedlens Bruk aktuella.

Herr Patron Enkl Joh Fredrik Öhrwall, 40 år, på Näshult och Maria Emilia Boring, 19 år, i Näshults prestegård. M Emilia Borings fader kyrkoherden I G Boring lemnade närvarande sitt bifall. Herr Patron Öhrwall visade av Häradsrätten godkändt Arfsskifte, erkänd äfven af Förmyndare för Herr Patron Öhrwalls barn.

Vigda den 5 oct af Boring- 1857.

Paret bosatte sig på Näshults säteri.

På Näshults säteri bodde också Johan Fredriks myndlingar, Carl Sebastian Öhrvall, och Olof Daniel Alexis (Aloyis) Öhrvall, söner till Captainen vid Skaraborgs Regemente Anders Öhrvall. Denne Anders var född 1810 eller 1815 så det kan inte ha varit Johan Fredriks halvbror. Kanske en kusin. Johan Fredrik tog hand om och uppfostrade pojkarna, vilket är helt i enlighet med den ansvarstagande och välmenande karaktär som visar sig i Johan Fredriks nästa åtagande.

Kommunalstämmans ordförande 1863 till 1868

1862 infördes en ny kommunalförfattning. Tanken bakom den nya lagen var att skilja på kyrkliga angelägenheter och världsliga. Kyrkliga angelägenheter behandlades på kyrkostämman, där kyrkoherden var ordförande. Till ordförande i den nybildade Näshults kommunalstämma valdes som ordförande och vice ordförande Johan Fredrik Öhrwall och patron Sandvall på Kullebo. Övriga ledamöter var C.P. Nilsson i Näsgärde, J. Jeremiasson i Ödmundetorp, P. Sandström i Rösjönäs, N.P. Johansson i Rössjöholm, J. Gustafsson i Höghult och P. Magnusson i Långaryd.

Kommunalstämman sammanträdde flera gånger om året, ibland t o m en gång i månaden men ärendena var inte så många varje gång. Fattigvården budgeterades en gång om året, och dessutom uppkom ofta särskilt ömmande fall, där stämman oftast biföll ansökan om bistånd. Socken Magasinet måste administreras. Man valde valmän till riksdagsfullmäktige, taxeringskommitté, bevillningsberedningskommitté, kommitté för insamlande av uppgifter för jordbruksstatistiken. Mycket av detta vet jag knappt vad det är. Varje månad valdes också ett vittne för Kullebo Bränneri, utan att man klarlade vilka uppgifter denne hade.

Stämman tog också initiativ i ärenden som skulle förbättra livet i byn. Under Johan Fredriks tid var det framför allt två viktiga frågor som behandlades. Den ena var frågan om en marknad på säteriets mark, nära Gästgiveriet i Serarp. Den andra var anställandet av en barnmorska. Båda dessa frågor kommer att beskrivas i särskilda artiklar.

De drivande på stämman och de som blev valda till det mesta var Johan Fredrik, Sandvall, Sandström och Nils Petter Johansson.

Den 16 december 1868 avgick Johan Fredrik på egen begäran. Han hade då varit ordförande i tio år i först sockenstämman, sedan kommunalnämnden och kommunalstämman.

Han var nog lite trött. 1860-talet var ju också svåra år för jordbruket, med missväxt och åtföljande nödår.

Patron Öhrwall lämnar Näshults säteri

Det var nödår på 1860-talet och antagligen gick jordbruket inte så bra för Johan Fredrik. Det finns bevarat ett intecknat skuldebrev från 1865 vari han och Emilia lånar 30.000 riksdaler av den då ganska nybildade Hypoteksföreningen. På den tiden utfärdade man ett skuldebrev som skulle ligga till grund för inteckningen. Det var inte ett egentligt skuldebrev utan man skaffade sig bara ett låneutrymme. Sedan kunde man låna mindre summor mot särskilda skuldebrev inom inteckningsutrymmet. Han kanske inte behövde denna stora summa, men uppenbarligen var han redan då i behov av pengar. Han gick i konkurs i slutet på 1870 eller i början på 1871.

1871 sålde han Näshults säteri till bröderna Johan och Carl August Danielsson, från Götestorp.

Han, Emilia och barnen flyttade till Emilsro, en stuga på säteriets mark, uppe vid Krysset. Då var Emilia antagligen redan sjuk i den lungsot som hon skulle dö av 1873. Det kan ha varit en bidragande orsak till att Johan Fredrik inte längre ville ha det tunga arbetet med skötseln av säteriet.

Poststationsföreståndare

Den 15 juni 1861 tillträdde Johan Fredrik som poststationsföreståndare i Näshult.

Regeringen hade 1860 bemyndigat poststyrelsen att ”å lämpliga ställen inrätta ett nytt slag av poststationer, vilka äro ämnade att, såsom speditionskontor, för mera avlägsna orter underlätta förbindelsen med närmaste postkontor.” Till poststationsföreståndare valdes lokala förmågor, med om möjligt passande utbildning. Johan Fredrik, med sin erfarenhet som bokhållare och glasbruksinspektör, måste ha varit idealisk.

Näshult var den första orten i Njudung som fick sin egen poststation och en av de fyrtio första i hela landet. Man ansåg att Näshult var en så viktig knutpunkt, på vägen mellan Vetlanda och Kalmar, att detta var rätta platsen för en poststation. Andra byar, som Fagerhult, var av en annan åsikt, men fick inget gehör på högre ort.

Verksamheten var inte omfattande. Det första halvåret inkom 44 brev och avgick 52 brev. Johan Fredrik hade inte ens en stämpel under de första åren. Här är iallafall ett brefkort avstämplat i Näshult 1906(?)

brefkort

Eftersom Johan Fredriks uppdrag som poststationsföreståndare började 1861 så måste vi korrigera den allmänt vedertagna uppfattningen att Emilsro skulle ha hyst Näshults första poststation.

Emilsro byggdes antagligen inte förrän en bit in på 1860-talet. De första som antecknades i husförhörsboken var handlanden Lövgren och hans hustru Lovisa Gadd. De gifte sig och flyttade dit 1865. I tidigare böcker finns inget spår av Emilsro, så en inte alltför vild gissning torde vara att huset stod klart för inflyttning 1865, fyra år efter det att poststationen inrättades. Inom parentes kan nämnas att Lovisa flyttade tvärs över gatan till Fridhem, när hon blev änka.

För att fortsätta med ytterligare en parentes. Vem var Emil? Ingen av dem som bodde där de första 35 åren hette Emil. Däremot hade Johan Fredrik en son, vars tredje namn var Emil. Eller är det en förkortning av Emiliero, efter Johan Fredriks hustru? Tankar över ämnet mottas!

Johan Fredrik flyttade inte till Emilsro förrän 1871, så de första tio åren måste poststationen varit belägen hemma hos Johan Fredrik på säteriet.

Det fanns ingen utbärning av post, så man undrar lite hur folk fick veta att de hade brev att hämta.

Senare år

Johan Fredriks hustru Emilia Boring dog 1873 av lungsot, 35 år gammal.

Johan Fredrik levde till 29/8 1894. Till slutet av sitt liv bodde han på Emilsro, tillsammans med två av döttrarna. Emilia Anna Vilhelmina Öhrwall efterträdde honom som poststationsföreståndare. Hon köpte Lyckås och bodde där tillsammans med sin syster Gerda Konstanca Kristina Öhrwall.

Johan Fredrik förkroppsligade mycket av det som var bra med andra hälften av 1800-talet. Han tog till sig nymodigheter och han visade ett socialt ansvar. Han drev frågan om en marknad så att bönderna skulle få avsättning för sina produkter. Han visade medkänsla och vilja att hjälpa folk som behövde fattighjälp.

På ganska vaga grunder tror jag att han försökte driva säteriet på ett modernt sätt. Han anställde en särskild mejeriansvarig och han tog med sig en trädgårdsmästare från Lemnhult. Under hans tid flyttade flera nya yrkesmän till Säteriet. Kopparsmeden Hedberg kom till, lanthandlaren Lövgren etablerade sig på Emilsro, gårdssmeden Stockhus flyttade till Årnäs, där han f ö efterträddes av min farfars far. Folkskolläraren Tellander med hustru Maria, barnmorska, bodde också på Säteriet. Det låg visserligen i tiden med hantverkare och lärare och jag kan inte säga hur mycket Johan Fredrik uppmuntrade det hela. Barnmorskan var nog hans idé, ändå.

En bra karl, får man säga.

 

// Eva Kornby, Haddarp, Näshult mars 2013

 

Källor:

http://runeberg.org/hallhist/0574.html om Anders och Olof Öhrwall

Kyrkoböcker från Näshult, Vetlanda och Lemnhult

Lemnhults Hembygdsbok. Taberg 1981

Herdaminnen Växjö stift

Lindgren, Erik: Posten i Njudung. Växjö 1989

Protokoll från Näshults kommunalstämma, genom vänligt tillmötesgående av Lotta Bynert, Vetlanda kommuns arkiv