Vem var den där Swante Ödman?

Mellan 1781 och 1812 bodde här i Näshult en man vid namn Swante Ödman. Han var commissarie och kronolänsman, en betrodd och ordentlig man som såg till att hålla ordning i socknen och i häradet. Han var gift två gånger, men fick inga barn. Hans bouppteckning visar att han inte blev rik på sitt yrke. Inget särskilt med honom kan man tycka.

Men han är svept i mystik!

Varför hette han Ödman? Det finns få familjer här i Småland som heter Ödman, de återfinns alla längre norrut eller västerut. Med ett par undantag. Ett par av Per Jonssons söner på Ödmundetorps Rusthåll här i Näshult kallade sig Ödman, efter gården. Per blev trumpetare och Jonas blev präst. Trumpetaren och prästen hade en bror som hette Sven, född 1737. Kunde det vara Swante? Han hade varit försvunnen sedan 1749, men medan jag letade efter Swante hittade jag en notis i domboken där Vallentin Öfverström och hans fru Lisa köpte Ödmundetorps Rusthåll av Lisas bröder Per Ödman, Jonas Ödman och Sven Ryberg. Så den Sven hade bara bytt namn. Det fanns också en släkt Ödmann i Jönköping, som producerade prästen Gabriel och professorn Samuel, men ingen i den släkten hette Sven eller Swante.

Båda var ungefär jämnåriga med Swante, men båda hade flyttat bort från socknen när Swante kom hit. Eller kom han tillbaka? Tog han sig namnet Ödman för att han hade någon koppling till Ödmundetorp? Var det en slump att han flyttade till den enda by i Småland där det fanns andra med samma namn?

I husförhörsboken finns en uppgift att han ska ha varit född i Dädesjö den 4 januari 1730. Eller kanske 1732. Eller, enligt en notis, 1736. Jag har gått igenom födelseboken för Dädesjö från 1720 till 1738, han finns inte. Jag har letat i Sjösås, Drev, Öjaby, Lenhovda, Näshult, Stenberga, Fagerhult, Ökna, Näshult, Vetlanda … Han har aldrig fötts. Varifrån kom han?

Swante (eller, som han då hette, Swen) bodde i Vetlanda åren 1769 till 1773. Han var då gift med Catharina Juliana Roting, född 1725 i Öckershult, Hinneberga, dotter till kapten Anders Rosing vid Allbo kompani, Kronobergs regemente. Hit till Näshult kom han omkring 1776. Swante och Juliana var då redan medelålders, men det har varit omöjligt att reda ut deras tidigare historia. Paret hade inga barn, men hade tagit till sig en liten flicka på 10 år som hette Maria Svensdotter.

Det enda som finns om Julianas far Anders Roting är följande rätt skojiga historia ur ett domstolsprotokoll.

1726 hösttinget 24 oktober § 164.

Kapten välädle herr Anders Roting klagade efter stämning till Nils Persson i Ryd för beskyllning av skälm och snapphane.

Svaranden nekade här till anständigt. Herr kapten Roting producerade till vittne ryttaren Nils Lagman och pigan Karin Jacobsdotter emot vilka förra Nils Persson androg det jäv: Att han är delator [tjallare överlöpare] i denna saken, vilket som herr kapten vedergick, så kunde intet rätten anser honom för något habilt [behörigt] vittne. Det senare vittnet Karin Jacobsdotter jävar Nils Persson därföre: Att han med henne ligger i träta och oenighet, vilken är med honom i en stuga och uti hemmanet Ryd äger 1 skäppelands utsäde, och som hon nu inför rätten yttrade sig i ivriga utlåtelser än ett habilt vittne anstår, så kan intet rätten admittera henne till något edeligt vittnesmål.
Herr kapten begärande till flera vittnens anskaffande om anstånd med denna saken som beviljades.

Sällskapstonen var kanske inte så hövlig 1726. Alla verkar ha legat i luven på varandra. Det man lägger mest märke till är att det var en förolämpning som gick till tings att kalla någon för snapphane!

Swante kallades commissarie och kronorlänsman. Vad innebar yrket ”commissarie”? Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, menar att ”i flere svenska landskap är kommissarie en folkbenämning på kronolänsman”. En kronobefallningsman är i vissa orter kronofogde eller länsman, också enligt Nordisk Familjebok. Swante kallas ibland för kronolänsman, så alltihop verkar vara ungefär samma jobb.

Exakt vilka uppgifter Swante hade har jag inte lyckats reda ut. Det är väl möjligt att han ansvarade för den allmänna ordningen vid större sammankomster. Vi vet från andra håll att Näshultsborna var ganska vilda av sig, så det behövdes nog. Han fungerade också som åklagare vid tinget. Jag har bara hittat ett enda mål där han framträder med namn, men här är gärningsbeskrivning och straffyrkandet för den förfärlige Jöns Nilsson, skrivet av Swante Ödman innan han flyttade till Näshult. Här är han ”actor”, vilket verkar vara åklagare.

1770 sid 15070 Östra Härads dombok

Commissarien och Krono Läns
mannen Wälbetrodde Swante
Ödman har, uppå hustru Catharina
Håkansdotters angifwande,
instämt hennes man Jöns Nils
son i Lärtorp 1° för det han
haft förklenlige utlåtelser
emot Gud, 2° för det han med
hugg och slag skall sin hustru
öfwerfallit under faseliga
Eder at henne wilja mörda
3° för det han öfwer sine Barn
Eder och förbannelser utgiutit
samt them om nattetid, bar-
fotade och oklädde them ut
drifwet 4° för det han med
skall och rop ständigt Djäwu
len åkallar. 5° för det han
städse skall med drycker sig
öfwerlasta, för hwilket dess
förhållande laga pligt påstås

Jöns fick böta 5 daler för fylleri, 5 daler för bannor, 3 daler för agning av hustrun, 10 daler för sabbatsbrott och 10 daler för osämja med hustrun. Ungarna brydde man sig inte om.

Swante efterträdde commissarien Jacob Uhrberg som flyttade från Näshult (Näshults Lillegård) 1757. Swante dyker inte upp 1774 och Urberg försvann 1757, så vad som händer däremellan är okänt. Swante återfinns i domboken 1770, men såvitt jag kan hitta, inte tidigare.

Urberg återfinns i Jönköping Sofia församling med hustru Maria Lindberg. Det framgår av husförhöret 1771, Jönköping Sofia fsg, att tre av deras barn dog nästan samtidigt, en son den 4 november 1771, en son den 27 november 1771 och en son 15 januari 1772, av olika åkommor. Man stannar liksom till…

1776 hade Swante och Juliana flyttat till Rössjöholm Lillegård, Näshult.

Omkring 1790 köpte Swante och Juliana gården Mosingetorp i Näshult. Nu började de bli äldre. Några år senare kom Julianas bror (antagligen) Abraham Roting med hustru Maria Eleonora Rusvall och bosatte sig också de på gården. Swante och Juliana bodde kvar på Mosingetorp till 1799, när Juliana dog. Juliana dog den 22 januari 1799 ”af lungsot, ålderdomsbräckligheter och flere tillstötande sjukdomsdelar”. Hon blev 74 år gammal. Swante var då omkring 70 år gammal och hade väl slutat arbeta som kronolänsman.

Strax före Julianas död hade de sålt Mosingetorp till kronolänsman Skottsberg för 833 D smt.

Swante pensionerade sig och flyttade till Ufvanäs i Skirö. Med honom flyttade den trogna pigan Maria Svensdotter, född 1766, som hade följt Swante och Juliana i många år. Redan när de bodde på Rössjöholm var hon med, som 10-åring. Maria var född utom äktenskapet i Byestad, Vetlanda, så med den tidens syn på oäkta barn tyckte nog hennes mamma pigan att Maria skulle få det bättre hos Swante och Juliana.

Swante och Maria gifte sig 1802 i Ökna. Swante skrev testamente till hustruns förmån och gav henne en morgongåva. Ålderskillnaden var 35 år, ungefär, så det var nog framsynt. De flyttade tillbaka till Näshult 1805 och bodde några år på Serarp Norregård. De flyttade sedan till Fagerhult, Lemnhult.

I december 1812 dog de båda två, samtidigt, ”vådeligen, under Serarpasjöns is”. Swante var 81 år, Maria var 46 år. De efterlämnade inga barn eller andra arvingar.

Utredningen lämnas öppen, om nya uppgifter tillstöter läggs de till.

 

Med tack till Mats Bergström, Växjö, som tolkat citatet i domboken mot Jöns Nilsson.

//Eva Kornby, Haddarp, april 2017