Det går en sägen i Näshults by.
Från medeltiden och fram på 1600-talet, när ryktet gick att dansken, Gustav Vasas knektar och andra marodörer hade synts i grannskapet, packade man ihop det viktigaste, och alla bybor och deras boskap gömde sig i borgen på Biskopsö. Det gick en hemlig stig under vattnet så man kunde vada ut till ön. Därifrån kunde man hålla uppsikt över fiender på land och ön var ganska lätt att försvara från angrepp. Man kan tänka sig att fienderna inte förde med sig båtar när de härjande drog fram i bygden, så man kunde nog känna sig trygg där ute på ön.
Den där hemliga stigen ska enligt sägen gå från Sågudden ut till Biskopsö. Vi tyckte att det kunde vara trevligt att markera upp den. Kanske man kunde ordna vandringsutflykter till ön på sommaren.
Så vi lånade ett ekolod, Claes ställde upp med sin båt och några timmar en härlig sommardag for vi fram och tillbaka och kors och tvärs mellan Sågudden och Biskopsö. Vi räknade med att sjön blivit ungefär en meter högre än på medeltiden, på grund av uppdämningen. Vi räknade också med att människorna och boskapen var mindre då. De kunde vada i max en meter djupt vatten. Så vi letade efter en sammanhängande vall mellan Sågudden och Biskopsö, som gick max två meter under vattenytan.
Vi fann att det går ut en tunga från Sågudden som gör att vattendjupet ca 20 m ut från land ligger på ungefär 2 meter. Därefter blir det snabbt djupt och mellan denna punkt och Biskopsö varierade djupet mellan 3 och 10 meter. Vi kunde inte hitta någon sammanhängande vall med lika djup som gick mellan udden och ön. Vi undersökte inte bara den mest sannolika sträckningen mellan udden och ön utan också andra tänkbara utgångspunkter på land.
Med beklagande fick vi konstatera att sägnen var just det, en sägen. Om man inte vill eller kan simma så har man alltid behövt båt för att ta sig till Biskopsö. Om inte sjön är frusen, förstås.
Men Claes och Michael var glada ändå. Och solen slog en gata på vattnet, som kompensation.
 |
 |
//Eva Kornby, Haddarp, 2014