Skolgång i Hillhult

Berättelsen om skolan i Hillhult bygger på Lena Häggqvists minnen samt församlingsböckerna 1924-1940. Lena började skolan 1946 vid sju års ålder. Det var vartannatårsintagning, så Lena hade också klasskamrater som var året äldre. När Hillhults skola lades ner 1951 fick Lena gå de sista åren i Kyrkskolan i Näshult.

 

Skolan i Hillhult byggdes 1923. Enligt Vetlanda-Posten hade byggmästaren C A Prim i Solberga avgivit lägsta budet vid anbudsförfarandet, eller 14 400 kr.

Den första lärarinnan i Skolhuset hette Ingeborg Lagergren men hon efterträddes redan 1924 av folkskollärarinnan Dagmar Elisabeth Eugenia Blomqvist, född 1900. Dagmar stannade sedan på sin post till 1951, då Hillhults skola lades ner.

Dagmar var född i Skedevi i Östergötland och kom närmast från Helsingborg. Ovanligt nog för tiden var hon inte döpt i Svenska Kyrkan, vilket prästen påpekat i Församlingsboken, med ett tjockt streck under. Det verkar som om Dagmars pappa var någon slags predikant, så det är inte säkert att hon förkastade religionen.

Det var nog lite nervöst för en ung, nybliven lärarinna att flytta ut på landet och bo ensam i det stora skolhuset. Dagmars kollega Signhild Åhlund i Lövhults skola sov med en pistol under huvudkudden de första åren. Dagmar nöjde sig nog med att låsa igen fönsterluckorna på kvällarna. Dagmar verkar ha varit ensam i flera år tills hennes föräldrar och bror kortvarigt bodde hos henne 1931. Brodern och modern återkom därefter periodvis och dessutom hade Dagmar en sällskapsdam vid namn Anna Mårtensson, som så småningom flyttade ihop med Dagmars bror i Stockholm.

Dagmar undervisade alla barnen i Hillhult, samtliga sju klasser på en gång. Perioden 1946-1951 när Lena gick i skolan i Hillhult fanns det inte så många barn i Hillhult. Dagmar hade som mest omkring 15 stycken att undervisa. Sista året var det bara sju elever. Ändå måste varje skoldag ha varit ett pussel, för att ge varje årskurs den undervisning och ledning den behövde.

Lena minns att varje dag börjades med psalmsång, då Dagmar spelade orgel med ett finger och barnen sjöng. Själv kunde Dagmar inte sjunga. Sedan blev det läsning, räkning,välskrivning, kristendomskunskap, uppsatsskrivning, historia, geografi och andra ämnen. Medan Dagmar undervisade de yngre barnen från katedern kunde det hända att de större barnen skickades ut i farstun och blev tillsagda att läsa Nils Holgersson eller Svenskarna och deras hövdingar. Det var ett välkommet tillfälle till en extra lekstund.

Lena tyckte inte om lektionerna i räkning, men eftersom barnen satt två och två i bänken kunde hon snegla på sin ett år äldre bänkgranne Eivors uträkningar, så det gick bra. Däremot tyckte Lena om att skriva uppsats och kanske kan vi få tillfälle att läsa hennes uppsats om den snörika vintern då man fick skotta sig fram när plogen inte mäktade med.

I Skolhuset fanns en gymnastiksal på andra våningen, med ribbstolar och plintar och andra redskap. Det fanns också ett litet skolbibliotek, där eleverna kunde låna böcker för bredvidläsning.

Ämnet trädgårdsskötsel ingick i studieplanen. Då och då skickades barnen ut att rensa och luckra Dagmars rabatter. Det var inte så populärt, åtminstone en elev (dock inte Lena) utvecklade en livslång aversion mot trädgårdsskötsel.

Dagmars bror var konstnär och det kan ha bidragit till att Dagmar såg till att skolan deltog i en riksomfattande teckningstävlan. Skolan vann inte, men kom högt på prislistan och fick i pris en tavla, föreställande två barn gående på en vårlig väg. Tavlan hängde till det sista i Kyrkskolan, men var är den nu?

Dagmar lät också barnen pyssla. De fick tillverka halmfigurer och till jul gjorde de pappersänglar och julbonader. Till julbonaderna klippte barnen ut figurer ur tidningar som de klistrade på ett stort ark papper. Ibland blev det lite snett och vint, men vad gjorde det?

Då och då fick eleverna lyssna på skolradion, som hade regelbundna utsändningar i alla möjliga ämnen på den tiden.

På rasterna spelade man brännboll eller sparkade fotboll. Även flickorna fick sparka boll, eftersom de var så få elever att det annars inte blivit några lag. Flickorna bollade, hoppade hage och hoppade rep. Om man jämför Lisa Lindhs tio år äldre minnen från sina raster i Lövhults skola så märker man att fotboll, hoppa hage och rephoppning har introducerats. På vintrarna åkte man skridskor på Lillsjöns is.

Så blev det då skolavslutning. På den tiden kallades det examen och det var riktigt högtidligt. Det var blombuketter på alla bänkar och flickorna hade nya klänningar och pojkarna hade slips. Föräldrarna, eller åtminstone mammorna, var närvarande. Dagmar höll små uppvisningsförhör med eleverna, för att visa vad de lärt sig. Barnen sjöng sånger och läste dikter. Ett år blev flickorna tilldelade varsin vårblomma och så fick de läsa högt en dikt om sin blomma.

Skolan i Hillhult lades ner 1951 och fastigheten är nu i privat ägo.

 

// Nedtecknat av Eva Kornby, Haddarp, Näshult april 2014