Silfversparrarna på Kullebo

Kullebo säteris historia skall skrivas i ett annat sammanhang, det här är historien om Silfversparrarna som bodde där. Tyvärr är de svåra att hålla reda på, allihop heter Per eller Nils. För att kunna skilja dem åt har jag satt dödsåret efter namnet. Ytterligare en svårighet har varit att olika källor anger icke överenstämmande fakta. Jag har fått välja. Särskilt besvärligt var det med en Knut, som enligt Ättarlängderna gifte sig med sin farfars sysslings sonhustrus brorsdotter, och så småningom visade sig vara en helt annan Knut som gifte sig med sin kusin. Hustrun stämde, nämligen.

Johan Silfversparre har vänligt givit mig tillåtelse att använda hans uppgifter om familjen på genealogi.silfversparre.com . Allt som inte återfinns där och som inte kan hänföras till uppgifter i källorna, som förtecknats nedan, är mina egna spekulationer och bedömningar.

 

//Eva Kornby, Haddarp, Näshult, april 2013

 

Nils Sunesson Persson Silfversparre till Holma (d 1572)

Silfversparre_skold_crop

Silfversparre vapensköld

Den förste Silfversparren på Kullebo var Nils Sunesson Persson Silfversparre till Holma (d 1572). Han köpte Kullebo 1567. Hans hustru Estrid ägde Nässja säteri från 1548 genom arv från sina föräldrar. Nils och Estrid bodde antagligen mest på Holma, men var ändå närvarande och framstående personer i Näshult.

För eventuella icke-Näshultsbor som läser detta, skall det sägas att Kullebo är ett säteri i Näshults socken. Holma säteri ligger i grannsocknen Lemnhult, men närmare byn Näshult. Nässja säteri ligger också i Lemnhult, men på gränsen till Näshults socken och nära Kullebo.

Eftersom Nils Sunesson Persson Silfversparre (d 1572) inte bodde på Kullebo skall vi inte säga så mycket om honom. Han är begravd under golvet i Näshults kyrka, framför altaret, och vid renoveringen av kyrkan förra året kunde man konstatera att han låg kvar. Det kan tänkas att han fick en så fin grav som tack för att han skänkt altartavlan till Näshults kyrka, men det finns många teorier om det. Det går också rykten om att han skulle ha avslöjat Nils Dackes upphållsort för Gustav Vasas knektar och så medverkat till att Nils Dacke blev infångad och dödad. Det finns en teori om att det sista slaget i Dackeupproret stod just vid Holma, dit Nils Dacke hade sökt sin tillflykt.

Nils Sunesson Persson Silfversparre (d 1572) gjorde en blandad karriär efter 1543 då Dackeupproret avslutades. Han blev den förste ryttmästaren i vad som skulle bli Smålands Husarer, han blev under Nordiska Sjuårskriget chef för det småländska trupperna, som skapades 1543 av Gustav Vasa.

Gustav Vasa hade efter Dackeupproret tröttnat på sina utländska legoknektar och och skrev till befallningshavande i Kalmar och ville istället ha ”troget svenskt folk” i försvaret. Han ansåg att det var ”penningspillning” att anställa legosoldater och att de ”gärna söka busken eller gå vid skogen när det gäller”. Han litade således mer till smålänningarna som nyss gjort uppror?

Nils Sunesson Persson Silfversparre (d 1572) ledde trupper i Finland och fick förläningar i Finland, men blev också fängslad, anklagad för förräderi av Johan III. ”Han var urtypen för en viss grupp av tidens frälse, en duktig krigsman, en hänsynslös godsförvärvare och en stor våldsverkare”. Hans erfarenheter under krigen borde egentligen förtäljas i en särskild artikel!

Nils och Estrid hade tre barn, Pehr, Brita och Gustav.

Sonen Pehr Nilsson Silfversparre (d 1619) , se nedan

Dottern Brita Silfversparre gifte sig med Per Lindormsson Ulfsax. När Hertig Karl och Johans IIIs son Sigismund av Polen slogs om Sveriges krona, tog Per Lindormsson Sigismunds parti. Per Lindormsson lyckades fly till Polen med Sigismund, men Brita blev kvar i Kalmar och blev halshuggen 1603 för förräderi mot Karl IX.

Sonen Gustav Silfversparre bodde på eller åtminstone ägde Nässja säteri. Han dog ogift senast 1590. (Lemnhult). Enligt en annan uppgift (Ljungkvist) hade han mördat en man och dömdes till döden 1609.

Nils Sunesson Persson Silfversparre (d 1572) hade bestämt att hans kvarlevor vart femtionde år skulle tas upp och läggas i ny kista, vilket skedde ända tills 1923.

Läs mer om Nils Sunesson Persson Silfversparre här.

Pehr Nilsson Silfversparre, (d 1619)

Pehr Nilsson Silfversparre (d 1619) var son till Nils Sunesson Persson Silfversparre till Holma (d 1572). Han bodde mest på Flishult utanför Vetlanda, som han fått genom sin hustru Märta Ulfsdotter Halvhjort av Flishult. Han var 1580 befallningsman på Kalmar fästning.

Pehr ägde även Kullebo och uppenbarligen tillbringade Pehr och Märta viss tid där, vilket framgår av följande historia (Ljungkvist):

Vid tinget i Vetlanda den 6 november 1604 anklagade Per Nilsson Silfversparre hustrun Karin och hennes dotter Kirstin för att de spridit illasinnade rykten om Pers hustru. Karin var gift med en Sven Hemmingsson i Hillhult i Näshults socken som samtidigt utfäste en 12-mannaed att han inte belägrat (enfalt hor) Märta Ulfsdotter, Per Nilssons hustru, och att det inte fanns några bevis för detta. Den 27 november 1605 hölls ting i Vetlanda och nu stod Sven Hemmingsson inför rätta och utfäste en 12-mannaed för välbördige Nilssons hustru Märta Ulfsdotter som han enligt ryktet lägrat. Edsmän var Pär i Foglekull, Pär Ymmannetorp, Anum Käbbasson i Öffråker, Sönne i Haddetorp, Sven och Knut i Smedstorp, Per Eengh, Wre och Pär i Häridzsköffle, Giur i Mickelstorp, Måns i Blåkulla.

Därmed friades Sven från anklagelserna, men Per Nilsson ska ändå ha förskjutit Märta, på grund av otrohet.

Per Nilsson Silfversparre och Märta Ulfsdotter Halvhjort hade två barn,

  • Sonen Nils Persson Silfversparre, (d 1644), se nedan
  • Dottern Estrid, gift med Jöns Stolpe

Märtas far hette Ulf Persson Halvhjort av Flishult och han ledde tillsammans med Per Nilssons far Nils Persson Silfversparre till Holma (d 1572) de småländska soldaterna under det Nordiska Sjuårskriget, 1563-1570. Det är ett krig som är ganska bortglömt, men mycket av dödandet och brännandet försiggick här i mellersta Småland. Växjö och Eksjö brändes och enligt vissa uppgifter brändes över 1000 gårdar av danskarna, under befäl av en Daniel Rantzau. Bland annat brändes Flishult. Näshult och Holma verkar ha legat utanför området för direkta krigshandlingar.

Ulf Persson ägde många gårdar i Småland och var en både framstående och kontroversiell figur. Hertig Karl (Karl IX), lika lömsk som sin bror Erik XIV, lade 1596 beslag på samtliga hans gårdar, under åberopande av diverse brott som Ulf Persson skulle ha begått av mer privat natur, som blodskam och att ha legat med samma kvinna som sin son. Gårdarna förlänades till Seved Ribbing och Nils Persson Silfversparre (d 1644) fick vara den som processade om att återfå dem.

Ulf Perssons bror och Märtas farbror Christer Persson Halvhjort var hovmästare hos Erik XIV och tillsammans med Jöran Persson var han den som styrde Erik XIV. Christer och Jöran intrigerade för egen vinning och för att stärka lågadelns makt. Högadeln började ett uppror under hertigarna Johan och Karl och när dessa tagit över avrättades Jöran Persson på det mest bestialiska sätt, medan Christer antagligen bara hängdes.

Halvhjorts var inte populära hos Karl IX.

Nils Persson Silfversparre (d 1644)

Nils Persson Silfversparre (d 1644) var son till Per Nilsson Silfversparre, (d 1619) och sonson till Nils Persson Silfversparre till Holma (d 1572). Han var född på Näsby och död på Flishult, gift första gången med Märta Drake, andra gången med Christina Stolpe. Han måste delvis ha bott på Kullebo, eftersom hans son Per Nilsson Silfversparre (d 1671) föddes på Kullebo 1613. Han var en duktig godsförvärvare och levde på sina gods. Särskilt nedlade han mycken omsorg på att i sin hand samla morfaderns, Ulf Perssons, konfiskerade gods, sådana de befunnos efter dennes jordebok av 1574. Han höll på 1630-talet en ryttare på Kullebo.

Hustrun Kerstin/Christina var en typisk 1600-talsfru. I hennes gårdshäkte funnos hand- och fotbojor och övriga tillbehör. Själv tuktade hon vid behov handgripligen sitt folk. Till henne friade, då hon var 80 år gammal, hennes dotters svärfader, översten Göran Patkull, kort före sin död vid omkring 100 års ålder och blind, men fick avslag.

Nils Persson Silfversparres (d 1644) barn:

Med Märta Drake:

  • Knut. Major. Död 1656.
  • Per Nilsson Silfversparre, född 1613. Major. Död 1671. Se nedan.
  • Nils. Fänrik vid Kronobergs regemente 1635. Löjtnant vid Kronobergs regemente 1637. Avgången från regementet 1637. Död ogift före fadern.

Med Christina Stolpe:

  • Johan, född 1620. Kaptenlöjtnant. Död 1667.
  • Magnus. Kornett vid Smålands ryttare 1648 (Hk.). Löjtnant vid Smålands ryttare 1654. Stupade ogift 1656-05-20 utanför Bromberg i Polen under polska kriget. Hans lik hemfördes av modern till Flishult från Graudenz 1658 på samma gång som halvbrodern Knuts kvarlevor fördes till Orranäs, och begrovs i Näsby kyrka, där hans vapen finnes. (Db för Östra härad (HF).)
  • Estrid, levde 1693, men död före juni 1705. Gift med översten Patrik Patkul, född 1629, död 1686. Paret bodde tidtals på Nässja.

Per Nilsson Silfversparre, (d 1671)

Per Nilsson Silfversparre, (d 1671), son till Nils Persson Silfversparre (d 1644). Han ägde Kullebo och Flishult, med flera gårdar.

Kullebo1690

Kullebo. Från Peter Jonsson Dukers karta över Östra Härad 1690

Äganderätten till Kullebo var under några år ganska invecklad, men 1639 köpte Otto von Scheiding säteriet. Hans dotter Magdalena gifte sig 1640 med Per Nilsson Silfversparre (d 1671). De bosatte sig på Kullebo.

Per Nilsson Silfversparre (d 1671) var en bestämd person. Se bara på hur han behandlade en präst, som hade tänkt sig söka tjänsten som kyrkoherde i Näshult, antagligen som efterträdare till Kebbo Ingelli, död 1653. Alzhovius var kyrkoherde i Alseda, 1630-1678. Citerat ur Herdaminnen:

Linnerus, Erlandus Magni erhöll 14/5 1651 domkapitlet kollation på klockarelägenheten i Kråkshult, men kyrkoherden där Petrus Gudmundi anhöll att slippa honom, enär han var en ”oborstad person”. I Näshult hade junker Pehr Silfversparre på Kullebo tagit itu med Herr Erland ”att han icke en gång tordes upplyfta sin mun och begära där komma, när han med honom talat hade.” Även prosten Alzhovius bad att hans härad måtte bli förskonat såväl från L. som ock från hans bror som kommit dit från Kånna. Ännu 1653 var dock herr Erland kvar i Kråkshult. (Fors, citerat ur Herdaminnen)

På den tiden höll man sig ofta med en huspräst. Kanske husprästen också fungerade som lärare åt barnen?

Nicolai Magnus prästvigd 12 maj 1653 utsågs till huspräst hos junker Pehr Silfversparre på Kullebo i Näshult. Denne skulle behålla honom i 5 år och årligen giva honom 14 rdlr (Herdaminnen)

 

Han agerade också kraftfullt när det gällde tillsättandet av kyrkoherden Erland Kebbonius, se Prästsläkten Kebbo.

Per Nilsson (d 1671) och hans Magdalena fick sex barn.

1. Nils Persson Silfversparre (d 1698), son till Per Nilsson Silfversparre (d 1671). Major. Född 1638-06-06 på Kullebo. Page hos landshövdingen friherre Claes Banér 1655 och följde honom på en beskickning till Ryssland, men hemförlovades 1658. Fänrik vid Kalmar regemente 1660. Löjtnant vid Kalmar regemente 1666-09-15. Kapten 1674. Majors avsked 1678. Död 1698-01-31 på Flöxhult och begraven 1698-10-02 i Silfversparregraven i Älghults kyrka. Han och hans hustru Hedvig Printzensköld hade fem barn, men ingen av dem hade koppling till Kullebo.

2. Märta Silfversparre, (d 1703), dotter till Per Nilsson Silfversparre (1671), född 1640. Gift med regementskvartermästaren Johan Hansson Torneer, död 1663. Johan Hansson Torneer blev ihjälskjuten med pistol av sin syster, med vilje. Vet någon varför?

3. Margareta Silfversparre (d 1721), dotter till Per Silfversparre (d 1671). Gift 1661 med ryttmästaren Johan Polman, adlad Påhlman, död 1693. ”Han och hans bror fingo 1650 den 31 Juli Drottning Christinas Remiss till Landt marskalken Svante Sparre, att deras dokumenter, medelst hvilka de ville bevisa sig vara af gammal Adel, skulle överses, och därest de befunnos tillräckliga, dem då på Riddarhuset immatrikuleras, men då de s. å. den 14 Aug. blefvo ålagda, att skaffa sig bättre bevis. Adlades de kort derefter af Drottningen.” (Ättarlängder) Här kan anmärkas att om en adelskvinna gifte sig med en icke adlig förlorade hon alla sina skatteprivilegier. Margareta väntade in adelskapet, för säkerhets skull.

Margaretas och Johans söner Göran och Carl Gustaf blev fångna vid Dnipern? (1709?) och förda till Tobolsk, varifrån de återkom 1722.

Margareta och Johan hade flera barn, ingen med anknytning till Kullebo

4. Otto Persson Silfversparre (d 1688). Son till Per Nilsson Silfversparre (d 1671)). Ryttmästare. Till Axebo i Fagerhults socken, Kalmar län, som han ärvde efter fadern. Född 1643-10-03 Kullebo. Student i Uppsala 1657-02-00 (Sm.). Kornett vid Smålands kavalleriregemente 1675 (efter 6/8 men före 24/9). Löjtnant 1676. Avsked 1677-08-30. Ryttmästare. Död 1688-05-14 på Axebo och begraven i Fagerhults kyrka. Gift med Maria Enhörning. Otto och Maria hade en dotter Magdalena Margareta, giftt med Erik de la Grange.

5. Knut Persson Silfversparre (d 1712), son till Per Nilsson Silfversparre (d 1671). Löjtnant vid Kalmar reg. 1674, kallad kapten, död senast 1712. Levde på Kullebo i Näshult sn (F) och ägde Nässja i Lemnhult sn (F) enl Drakeska arkivet (UUB). Gift med Margareta von Scheiding, (döpt 1644 24/6 i Normlösa sn) dotter av regementskvartermästaren Hans Christoffer von Scheiding och Märta Ulfsparre af Broxvik. Frånskild enl. Frälsegodsen Småland del II sid. 640 not 42.

I Drakes arkiv på Uppsala Universitetsbibliotek kan man läsa; Den 10 september 1700 uppges att Knut Silfversparre ”längesen lägrade sitt eget syskonbarn Capten Scheidings syster och dotter af Hans Scheiding, den han än äger och fick böta mycket före löftet att äga henne. Sedan har mycket honom kostat. Senare har om icke flera hwarföre han är mycket fattig … och fick böta mycket för löftet att få äga henne…svärfar Hans Scheiding var hans rätte morbror… uppgivet av Lars Nilsson gamle Gustav Drakes fogde.”

”Syskonebarn” betydde på den tiden kusiner, inte som nu barn till ditt syskon. Det Knut anklagades för var sexuellt umgänge med sin kusin och sedermera hustru Margareta von Scheiding.

Det fanns stränga regler för hur nära släkt man kunde vara för att få gifta sig. Från början var äktenskap förbjudna upp till sjätte led. I början av 1600-talet hade det luckrats upp till den grad att i praktiken behövdes ingen dispens för äktenskap mellan sysslingar eller bryllingar. I en kunglig förordning från den 30 december 1680 fastslogs att andra led jämn sidolinje (dvs. kusiner) utgjorde det yttersta av de förbjudna leden, med reservationen att Kungl. Maj:t förbehöll sig rätten att ”efter omständigheternas noga övervägande” ge dispens till giftermål mellan kusiner. Denna förordning intogs senare i 1734 års lag, GB 2 kap 3§.

Knut var en hederlig man, som blev kär i sin kusin Margareta och som gjorde sig praktiskt taget konkursfärdig för att få gifta sig med henne.

Så all heder åt Knut, som följde hjärtats bud, vad det än kostade honom. Märk också att han gav henne Kullebo (se nedan Ägarövergångar till Kullebo). Ingen dålig present.

För att reda ut släktskapen. Knut var son till Per Nilsson Silfversparre (d 1671) och hans hustru Magdalena von Scheiding. Magdalenas bror Hans von Scheiding var pappa till Knuts hustru Margareta.

1710 bodde Margareta Scheiding på Kullebo tillsammans med (antagligen dottern) Marta (Märta?) Silfversparre.

Knut och Margaretas dotter hette Märta Magdalena Silfversparre, bosatt 1708 i Näshult, gift omkring 1696 med regementskvartersmästaren Carl Klint (död 1706 25/11, son till häradshövdingen i Sevede, Tunalän och Aspeland härader Johan Klint och Elsa von Campenhausen) . 1708 25/4 kvitterade Merta Malena Silfversparre på regementskrivare Anders Wimmersteds boställe Flathult 80 daler silvermynt i nådårspengar, och en Knut Silfversparre har på samma kvittens attesterat ”att förestående 80 daler silvermynt äro till min dotter riktigt levererade” (Rudelius, Kalmar Regemente).

I Svenska Adelns Ättarlängder finns uppgiften att en Per Nilsson Silfversparre (tab 37) son till Isaac Axelsson, skulle ha haft tre söner, Nils, Carl och Knut. Knut skulle ha gift sig med sin farfars sysslings sonhustrus brorsdotter, Margareta von Scheiding, dotter till Hans Christoffer von Scheiding. Detta måste ha varit en missuppfattning. Det fanns bara en Margareta von Scheiding och hon var helt klart gift med sin kusin Knut på Kullebo.

6. Carl Persson Silfversparre, (d 1692), son till Per Nilsson Silfversparre (d 1671). Överstelöjtnant. Till Kullebo i Näshults socken, Jönköpings län. Student i Uppsala 1658-11-25. Löjtnant vid livgardet 1676. Kapten och regementskvartermästare vid livgardet 1677. Överstelöjtnant vid Hälsinge regemente 1683-08-07. Död 1692-03-31. Gift 1676-11-08 på Kullebo med Catharina Maria Utter, död 1694, dotter av översten och ståthållaren Johan Pedersson Utter, adlad Utter, och hans 2:a fru Carin Oxe.

Carl Persson ägde och bebodde Kullebo. Efter honom ägdes Kullebo av Carls dotter Maria Silfversparre.

Barn till Carl Persson Silfversparre (d 1692)

  Ägarövergångar till Kullebo
Här får inskjutas en förklaring till hur Maria Silfversparre kunde bli ägare till Kullebo. Almquist är vag när det gäller Carls äganderätt till Kullebo, men det verkar som om han övertog säteriet efter sin far Per Nilsson Silfversparre (d 1671). Kullebos byggnader och allt lösöre förstördes 1697 av en brand, och Carls arvingar tvingades uppta ett lån med Kullebo som säkerhet. För att hoppa över några mellanliggande steg så löste Carls bror Knut Silfversparre in Kullebo och fick lagfart på fastigheten 1699. Han skänkte samma år Kullebo till sin hustru Margareta von Scheiding, som ersättning för ett hemman i Östergötland som hon ägt men som han sålt. Sedan Margareta von Scheiding blivit änka sålde hon 1712 Kullebo till svågern Carls (d 1692) dotter Maria Silfversparre (d 1759).

Tillbaka till Carls barn. Jag har valt att presentera dem i icke åldersmässig ordning. Carl och Catharina fick tillsammans elva barn, sedan dog de bägge två 1692 och 1694.

Carls och Catharinas dotter, den formidabla Maria Silfversparre (d 1759 död vid 80 års ålder, dödsorsak ”förkvävd av kött som fastnat i halsen”). Hon var alltså född 1679. Hon bodde på Kullebo och dog på Södra Nässja i Lemnhults socken, Jönköpings län, dit hon flyttat sedan överjägmästaren Anders Ehrenström köpt Kullebo. (se fliken Näshultsbor). Maria gifte sig 1729-01-06 på Kullebo med kaptenen Peter Michaëlis, född omkring 1696 i Bremen, död 1742-03-19 i Finland, antagligen under Hattarnas ryska krig.

Makarna lät 1734 renovera hennes farfaders majoren Per Silfversparres huvudbanér i Näshults kyrka, enligt påskrift å detsamma.

Maria Silfversparre är mest känd för sin roll i den stora bänkstriden i Näshults kyrka. För att sammanfatta denna historia, som Rydeman så förtjänstfullt beskrivit i sin bok, så skulle bänkplatserna fördelas i den 1732 nybyggda kyrkan i Näshult. I flera decennier stred Maria för att få den förnämsta platsen i kyrkan, i varje tänkbart sammanhang, från sockenstämma till tingsrätt till nedre justitierevisionen. Hon vann. Men folk i byn blev rätt trötta på henne. Efter tjugo år av bråk skriver major Stuart på Ödmundetorps säteri: ” hennes talan och besvär i detta mål är alldeles ohemult och orimligt. Denna fru som alltid haft en besynnerlig lust och nöje uti processer, borde draga försyn med ett så ogrundat käromål för Eders Kungl. Maj:ts ögon nederlägga, det ock saken i sig själv icke är värd att sig över besvära”.

Eftersom Maria var 50 år när hon gifte sig med Petter Michaëlis, tror jag att den Lucia Michaëlis som bodde på Kullebo inte var Marias dotter utan ett barn som Petter haft med sig i boet. Lucia gifte sig sedermera till Badeboda i Åseda socken.

Carls och Catharinas äldsta dotter Catharina Magdalena, född 1677, gifte sig med en ryttmästare Lars Barck. En fru Maja Stina Barck, som jag misstänker är Catharina Magdalenas dotter, bodde på Kullebo hos Maria och Petter tillsammans med en Cornetten Tovér. (Husförhören 1736, s 112). (Cornett är en militär grad.)

Maja Stina Barck och Cornetten Tovér hade en dotter, Catharina Petrosina Elizabeth Tovér, född 1731, som gifte sig med Anders Ehrenström, och blev mamma till sjökaptenen Anders Fredrik Ehrenström. På det viset blir Anders Ehrenströms barn del i släkten Silfversparre.

Carls och Catharinas son Pehr Silfversparre (d 1747), föddes 1679, gjorde en vacker militär karriär och slutade som överste för Jönköpings regemente 1739. Han var gift fyra gånger, men dog barnlös 1747. Han gifte sig för fjärde gången 1744 med Catharina Gripenwald, detta var hennes andra äktenskap. Hon var sedan 1737 änka efter landshövdingen Gyllenborg.

Paret bodde på Näshults säteri åtminstone från 1744. Hos dem bodde den lilla flickan sedermera friherrinnan Elisabeth Hummerhielm, född 1743, som var brorsdotterdotter till Catharina. Catharina och Elisabeth bodde kvar i Näshult några år efter Pers död. Därefter övertog Anders Ehrenström Näshults säteri.

Carls och Catharinas son Johan Carl, född 1681. Överste. Död 1752. Här är hans tuffa krigshistoria: ”Han bevistade bl a landstigningen på Seland 1700, bataljen vid Hummelshov 1702, då han blesserades i högra knäet och huvudet, samt slaget vid Hälsingborg 1710, där han sårades i högra låret och vänstra benet; beordrades sistnämnda år som chef för 800 man av armén till besättning på örlogsflottan och deltog i sjöaktionen i Kjögebukten samt 1712 i belägringen av Stade; fången vid Tönningens kapitulation 1713, men strax därefter avsänd som kurir från fältmarskalken Stenbock till konung Carl i Turkiet; var 1715 med i blockaden av Wismar och 1718 i belägringen av Fredrikshall; deltog i finska kriget på 1740-talet och blev efter dess slut kallad till Stockholm i febr. 1743 samt arresterad och 1743-08-29 av en ständernas kommission dömd att avstå ett års lön till Vadstena krigsmanshuskassa för oförsiktiga råd under fälttåget i Finland.”

Johan Carl kom lindrigt undan. Buddenbrok och Lewenhaupt blev avrättade för det förlorade fältslaget i Finland.

Carls och Catharinas son Carl, född 1682, ryttmästare vid Adelsfanan, dog ogift 1713 i Kasan, dit han förts fången från Poltava.

Carls och Catharinas dotter Märta Sidonia, född 1685-12-28, död 1769-01-05 Hasselås, Stenberga. Gift Hasselås 1730-01-18 med kvartermästaren Henrik Adolf Croneborg, född 1693, död 1767. Hasselås ligger i Stenberga socken, så Märta Sidonia ingick i kretsen kring Stockes och Stuarts. (Se Margareta Osander, Näshultsbor)

Marias syster, Carls och Catharinas dotter Hedvig Sophia, född 1690, död 1776, hade precis som Maria sin lust i rättegångar. Gift 1710 med fänriken vid Kronobergs regemente, sedan klockaren i Osby Mårten Ryberg, född 1687 i Lönsberga, Vetlanda, död 1743 i Osby. Hedvig processade om sitt farsarv, om husarötan på fänriksbostället, om ärevördiga ord som kastats efter henne och blev själv stämd för att ha undanhållit kläder efter en död piga.

Carl och Catharina hade ytterligare fyra döttrar, Anna Margareta, född 1684, Christina, Brita och Helena, om vilka nästan inget är känt.

Maria Silfversparre var den sista med namnet Silfversparre som bodde på Kullebo. Säteriet hade då ägts av familjen i nästan 200 år.

Silversparre gravhall teckning

Nils Persson Silvfersparre (d 1572) gravhäll i Näshult kyrka.
Teckning av P.G. Vistrand

 

 

Källor:

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Silfversparre_nr_99#TAB_55 Wiki om adliga familjer

http://runeberg.org/anrep/3/0752.html Svenska Adelns Ättartavlor.

http://genealogi.silfversparre.com Johan Silfversparres släktsida. Tack Johan!

Rydeman, Stig: Den skeppsformiga timmerkyrkan i Näshult, Växjö 1994

Rydeman, Stig: Bänkstriden i Näshults kyrka, Växjö 2004

Ljungkvist, John: Släkten Halvhjort av Flishult, Flishult 2006

Lemnhults Hembygdsbok

Almquist, Johan Axel – Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden : del 4

Anbytarforum, om äktenskap i förbjudna led; Hedvig Sophias processande, mm

Växjö Stifts Herdaminnen