Rösjöholm Lillegård

Namnet

Rösjöholm/Rösjönäs har antagligen tagit namnen från sjön Rösjön. Rösjön kan betyda sjön vid röjningen. Det kan syfta på att sjön inte ligger långt från de dokumenterade röjningsröseområdena med sannolikt ursprung i bronsålder/järnålder. (Jungenfelt s 62 och s 64, no 184)

Hur det började

Rösjöområdet kan vid början av medeltiden ha haft en eller två ensamgårdar. Kärnan var förmodligen begränsad till sjöns närområde i sydost. (Bästa åkerjorden?, jfr äldre rösen). I norr väster och söder låg marker som under 1100-talet fick karaktären av allmänningar. Domkyrkans gårdar i Mosingetorp, Rösjöholm, Rösjönäs, Beskvarn och Långaryd hade sitt ursprung i den s k kungstredingen när de etablerades på 1300-talet. (Kungstredingen, det vill säga att kronan hade rätt till en tredjedel av alla de hemman som upptogs på allmänningsjord (http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:17322/FULLTEXT01.pdf) ) Domkyrkans gårdar överfördes till kronan genom beslut av Västerås riksdag 1527. (Jungenfelt s 30)

I slutet av 1300-talet fanns det tre gårdar i Rösjöholm och 2 gårdar i Rösjönäs. (Jungenfelt s 38).

Det finns inga handlingar från tiden före 1400 om gårdar i kärnområdet Rösjön. (Jungenfelt s 33)

Ägare till Rösjöholm Lilla

Den första kända ägaren är från år 1454 den 7 maj, då gården Rysiaholm ingår i markbyte mellan väpnarna Offe Nilsson och Lars Bengtsson (Jungenfelt s 68)

År 1562 hette ägaren till Rösjöholm Lilla Lars Bröms till Borretorp (Jungenfelt s 50). Han var hövitsman i Kalmar och dog där 1565. Bröms ägde också Ödmundetorps säteri och bägge gårdarna ärvdes på kvinnolinjen. De innehavdes först av Bröms måg Måns Olofsson Stjärnbjälke, hovjunkare och hövitsman, skjuten vid belägringen av Kalmar slott 1599-04-30. Därefter ägdes de av dennes måg Knut Drake, död 1639. Knut Drake hade ett dramatiskt liv, läs mera här (http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17634)

Knut Drakes dotter Hebbla var gift med näste ägare Axel Rääf, död senast 1682. Axel var överstelöjtnant vid adelsfaneregementet, han bevistade konung Gustaf II Adolfs begravning 1634-06-22. Han underskrev riksdagsbeslutet 1638-02-22, deltog i riksdagen 1650 och mötet i Linköping 1656. Nämnes senast vid prostetinget i Stenberga 1665.

Axel Rääfs son Per Rääf ställde efter en skilsmässa till med en mycket invecklad rättsprocess, som mest berörde Ödmundetorp och inte ska behandlas här. Per Rääf sålde efter många om och men Rösjöholm till Jon Stålhammar, karolinen på Salshult, död 1708. (Almquist, Ödmundetorp). Per Rääf hade efter sin fader ärvt ett flertal egendomar i Östergötland och Småland, men förskingrade alltsammans. Hans son Benjamin Magnus försökte efter återkomsten från fångenskapen (efter Poltava) få återbörda några av de många egendomar, som fadern förskingrat, men kunde ej ens återfå familjegraven, från vilken släktliken blivit utrymda. (adelsvapen.com).

Jag vet inte hur ägandeförhållandena ser ut resten av 1700-talet. Stålhammars hustru Sofia Drake levde till 1741, så kanske hon behöll gården hela livet.

Från 1790 till sin död 1807 bodde där corpralen vid Smålands kavalleri Peter Sjölander, född 1743 i Haddarp, son till Sven Persson och hans hustru Elin Danielsdotter. Han var gift med Helena Jonsdotter, född 1755 i Yggersryd, dotter till Jon Persson och hans hustru Maja Stensdotter. Jon Persson var son till Per Jonsson i Ödmundetorps Rusthåll, vars släkt reds ut i artikeln Blinda änkan och gästgiverskan Maja Persdotter. Peter Sjölander och hans Helena flyttade till Rösjöholm Lilla från Ödmundetorp.

Barn:

Johannes Pettersson, född 23 augusti 1776 i Ödmundetorp.
Petter Pettersson, född 6 augusti 1772 i Ödmundetorp.
Magnus Pettersson, född 24 september 1785 i Ödmundetorp.

Johannes bytte namn till Djärf och flyttar från Lilla Rösjöholm till Rösjöholm Östregård. Petter flyttar till Ålem 1814. Vart tog Magnus vägen?

Löjtnanten Lars Samuel von Schantz tillträdde som arrendator på gården under perioden 1809-1816, antagligen 1815 när han gifte sig med Lovisa Catharina Treutiger. Han var son till majoren Wilhelm Adolf von Schantz, som bodde på Näshults säteri och som dog 1816. Lars Samuels mor lämnade sin man 1810 och dog i Upplanda 1814. Lars Samuel och Lovisa Catharina fick 10 barn. Fem av dem dog som barn, ett sjätte barn som 19-åring.

Ägarbilden under perioden är osäker men 1817 har anteckningen om arrende försvunnit.

Von Schantz och familjen flyttade till Älghult 1839.

Gården består av 1 oförmedlat mantal och ¼ frälse, vilket senare ägs av rusthållaren Nils Peter Johansson från Korsberga. Han var gift med Maria Christina, född 1817 i Yggersryd, en ättling till den Per Jonsson vars släkt reds ut i Blinda änkan och Gästgiverskan Maja Persdotter. Peter Sjölanders hustru Helena var Maria Christinas mammas faster.

Nils Peter Johansson är kvar hela perioden 1843-1893. Från 1851 äger Nils Peter hela gården och han köper dessutom ¼ oförmedlat mantal av Råsa senast 1886. Nils Peter var en driftig karl. Han ägde och drev kvarnen på Rössjöholm, Strömsholms kvarn, och brukade köra mjölsäckar med häst och vagn till Kalmar, där mjölet såldes med god förtjänst. Hans hustru Maria Christina betecknas från 1865 som svagsint. Vad var det med henne? Tidig demens? Hon dog 1887. Nils Peter börjar bli gammal, så en hälftenbrukare vid namn Johan August Johansson dyker upp 1889.

Nils Peter dör 1893 och Karl Johan Nilsson med hustru Thilda Sofia Petersdotter, båda från Lemnhult, köper ¼ mantal. Karl Johan Nilsson var Yvonne Bäckmans morfar.

Kvarnar

Prästakvarnen.

Det finns ett brev daterat 1408 vari Gustaff Hills säljer Prästaqwarn i Nässulta sokn till Byrge Trolle. En karta från 1714 över Beskvarn anger att gränsen mellan Beskvarn och Rösjönäs och Rösjöholm korsar Gårdvedaån vid bron som kallas Prästakvarnabron. Kvarnen låg sannolikt i fallet 50 m nedströms. (Jungenfelt s 47 o 68)

Strömsholm eller Rösjöholms kvarn

Beläget vid Gårdvedaån, senare kallat Rösjöholms kvarn. På platsen har det funnits en kvarn sedan 1100-talet. Dess senare historia berättas i Roy Johanssons bok Torp och Backstugor

Yrket som mjölnare var tungt och krävande. Det är påfallande hur ofta mjölnarna byts ut i kvarnarna. De stannade några år, sedan drog de vidare. Det var ju många tunga lyft, luften var full av mjöldamm och många av deras kunder kom körande på kvällen. Kunderna gick och lade sig och sov, men mjölnaren fick ofta vara vaken hela natten för att mala färdigt.

De hade också andra bekymmer. Ägarna till Haddarp och Beskvarn krävde lantmäteriförättning 1856 för att Rösjöholms kvarn översvämmade deras ängsmader. Ängsmaderna var viktiga för höskörden och därmed för vinterfodret till djuren. Men mjölnarna behövde högre vattenstånd för att kunna driva kvarnen.

I slutet på 1800-talet var Rösjöholms kvarn värderad till 8000 riksdaler i Nils Peter Johanssons bouppteckning. Gården Rösjöholm Lilla värderades också den till 8000 riksdaler. Det ger en liten fingervisning om hur viktiga och hur inbringande kvarnarna var.

Slutligen en liten bild av hur det kunde gå till. Musko Karlsson från Hammarström under Ödmundetorp var en bemärkt figur i Näshult. Han var en riktig kraftkarl. Han odlade upp en del jord vid torpet och vid ån odlade han upp en mosse från vilken han bar hem säden. Gödseln bar han från gödselhögen i en säck på huvudet ut till åkern och säden som han skulle ha malen bar han i en säck till Rösjöholms kvarn. (Roy).

Backstugan Lassashägne

Under Rösjöholms Östergård vid ån. Bebott av Lovisa Kristina Jonsdotter, född 1833 i Stenberga. Hon dog 1894. Platsen där stugan stått kallas för Lassas hägne.(Roy)

Torpet Holmen

Svensholm eller Holmen som det nu kallas, byggdes 1825. Historien om torpet finns i Roy Johanssons bok Torp och Backstugor. Klicka här för att komma direkt till historien om Holmen.

Torpet ägs nu av Anders och Yvonne Bäckman. Förre ägaren var Gustav Melkersson, gift med Lisa Melkersson som många fortfarande minns. Gustavs träskomakareverkstaden står fortfarande kvar.

Skolan

Skolbyggnaden på Rössjöholm Lillegård.var en s k roteskola, där den ambulerande läraren bedrev undervisning några veckor och sedan gick vidare till nästa skola. Huset byggdes 1834 och det kan betyda att Näshults förste lärare, Anders Lindgren, kanske bedrev undervisning här.

//Eva Kornby, maj 2015

Källor

Roy Johansson: Torp och Backstugor i Näshults Socken;
Karl Jungenfelt: Näshults socken under medeltiden;
Johan Axel Almquist: Frälsegodsen i Sverige;
På nätet: Svenska Adelns Ättartaflor; Diplomatarium; Näshults kyrkoböcker