Av Göthe Hansson. Troligen från Vetlanda Posten på 60-talet
Hultanäs, ett litet samhälle på vägen mellan Vetlanda och Fagerhult är den plats som undertecknad för många år sedan ofta besökte. I kilometeravstånd räknat ligger Hultanäs cirka fem från min barndomsby Fly. Denna vägsträcka avskräckte dock inte. Antingen det var sommar eller vinter skulle man traditionsenligt gästa Hultanäs när veckoslutet kom. Många minnen finns kvar från den tiden, både trevliga och av motsatt slag, Dessa rader skall dock endast ägnas åt de mera solbelysta sidorna av min tid i Hultanäs lilla samhälle.
Som nämnts var det en halvmil från mitt hem till Hultanäs. Under min barn- och ungdomstid hade man ej ens tillgång till det enkla fortskaffningsmedel som heter velociped. Ville man komma utanför hemmets hägn fick man snällt och vackert ta apostlahästarna i anspråk. Min första cykel fick jag vid 15 år, men innan dess blev det att gå till fots, Det var sannerligen med barna-ögon sett en ganska lång sträcka att vandra. Man skulle först genom skogarna från Fly fram till Häradssjögle. På den vägen fanns det en sten som folk gett namnet ”Spökstenen”. Om denna sten roade sig de äldre att berätta de mest hårresande historier från det övernaturligas värld. Detta bidrog till, att när man skulle vandra hem efter mörkrets inbrott, håret reste sig på huvudet av rädsla. Nu fick man gudskelov aldrig se några av dessa uppdiktade väsen, utan kom underligt nog alltid hem utan att ha stiftat bekantskap med någon av sagofigurerna.
Sedan skulle man traska igenom byarna Häradssjögle, Pukarp, Prästorp, och Svartorp, innan man kom fram till det utstakade målet Hultanäs. Under min barn- och ungdomstid fanns där ett kafé vid namn ”Stimmen”. Innehavarinnan hette Hanna Karlsson, ”Stimmen” låg alldeles invid landsvägskrysset vid den lilla vägen mot Stubbetorp. Kafeét var inrymt i en liten röd stuga, som troligen var uppförd någon gång i slutet på 1700-talet. Där var lågt till taket och fönstren var små. Vid den ena väggen stod en äldre grammofon med tratt, som de besökande fick använda mot en avgift av fem öre. Jag kan så väl som det vore igår erinra mig de populära, gamla schlagerna; Vals på Öljaren, Hammarforsens brus, Zeppelinvalsen m.fl. som tonade ut genom trattens mynning från de gamla hedervärda stenkakorna.
Framme vid köksingången stod den lockande disken, vilken innehöll allehanda godsaker. Man hade fått en tioöring, eller möjligen en tolvskilling att köpa för. Denna lilla slant, som i dagens läger tar sig liten och obetydlig, fick man en rätt så ansenlig karamellpåse för. Sedan satt man där sugande på läckerheterna och lyssnade till de äldres resonemang. Ärligt talat så fick vi ungdomar inte ut så mycket av dessa resonemang. Det blev istället att hålla sig till grammofonen, som dock aldrig vi fick manövrera utan de äldres tillsyn.
Kafé i Hultanäs
Nu är den gamla kaffestugan för länge sedan riven och ersatt med en mera modern vitreveterad tvåvåningsvilla. Hanna Karlsson lät senare uppföra en ny lokal längre bort mot Vetlandahållet, strax intill den dåvarande telestationen. Även denna lokal blev samlingsplats för ungdomarna under kvällar och helger. Under den tidsperiod detta serveringsställe fanns till hade jag kommit upp till högre ålder, med andra ord trampat ur barnskorna. Det var dock fortfarande obligatoriskt att besöka Hanna Karlssons lilla fik. Nu var detta dock inte det enda kondis som fanns i Hultanäs. Strax ovanför järnvägsövergången låg Jenner Petterssons kafé, Även detta var populärt bland ungdomen när men ville prata bort någon timme över en kopp kaffe eller en läskedryck. Nu är tråkigt nog båda dessa serveringsställen borta och Hanna Karlsson vilar under de gamla ekarna på Näshults kyrkogård. Minnet av denna godmodiga och öppenhjärtliga kvinna kommer att länge kvar bland oss som en gång var hennes gäster
Under mina ungdomsår fanns det också ett mejeri, vilket nu tjänstgör som bilverkstad. På den tiden kördes all mjölk från byarnas gårdar med hästskjuts. Det var otaliga gånger som jag med den troge dragaren ”Prinsen” fick ombesörja mjölktransporten till Hultanäs mejeri. Under andra världskriget, då luftbevakningen var aktuell, och då kanonerna hotade i fjärran, då Hitler drömde om att bli segerherre i världen fanns det lite varstans ett luftbevakningstorn uppmonterat. Ett sådant återfanns även på mejeribyggnadens tak. i Hultanäs. Där höll luftbevakningslottorna vakt och utkik efter eventuellt fientliga plan. Jag minns så väl de gråuniformerade kvinnorna, där de stod spejande från takåsens uppmonterade hytt.
Kent Rosenkvist och Steve Fagerström c1990
Hultanäs har sedan den tiden, i mångt och mycket förändrats, fast exteriörbilderna i stort sett ännu är desamma. De båda affärerna Konsum och Lantmannaaffären, finns kvar. De är sig lika från gången tid och fyller väl sina uppgifter som försäljningsställen med specerier och diverse förnödenheter åt bygdens folk. En fabrik som expanderat kraftigt i Hultanäs, är Nyströms möbler, som under de senaste åren betydligt utökats och tillbyggts. Fabriken etablerades av Bröderna Nilsson, vilka sedan omkring 1950 försålde företaget till fabrikör Nyström. Idag finns där ett 25-tal man anställda. Denna fabrikens tillväxt har även satt sina spår i bebyggelsen. Nya villor har uppförts bl.a. vid Höghultsströmsvägen, och lyser upp: omgivningen med sina fasader och blommande trädgårdar.
Detta var i korthet nägra glimtar från Hultanäs. Från platsen dit man en gång vandrade under barndomens och ungdomens löftesrika tid. Hultanäs har därför kommit att etsa sig in i minnet och blivit platsen dit minnet ofta flyktar under ensamma stunder. Detta var meningen med dessa rader. ..
— GÖTHE I FLY.