Plötsligt, en dag i november, föll mörkret över Näshult. Motvilligt erinrade vi oss att detta hade hänt varenda november i mannaminne, och nu hade vi framför oss fyra eller fem månader av mörker. Men låter vi oss nederslås? Nej! Vi tänder ett ljus.
Första förutsättningen för detta är att det finns ljus i huset. Så i torsdags lärde Gun oss att gjuta ljus. Massor av ljus.
 |
Här sitter ett gäng med varsin burk med hål i botten. Första uppgiften är att trä ett ljusvekegarn genom hålet i botten. Låter enkelt, men ljusvekegarnet är lite för tjockt för hålet! Märk koncentrationen hos gjutarna! Därefter dras garnet upp en bit ovanför mynningen på burken, ett grillspett (minsta modellen!) sticks genom garnet och grillspettet får vila på kanten. Centrera garnet, spänn det underifrån, lägg garnet på sidan av burken och håll emot med tummen. Sätt en klatt modellera över bottenhålet så att inte stearinet rinner rakt igenom, klipp av garnet lagom långt. Gjutformen är klar! I köket värms stearinet i två kastruller. Det ser ut som en portion spaghetti där kocken har missuppfattat proportionerna mellan pastan och såsen. ”Spaghettin” är vekarna i ljusstumparna som smälts om för att göra nya ljus. Nu är det bara att ösa upp det varma rinnande stearinet i de förberedda burkarna. Stearinet kallnar och stelnar, knackas ur formarna och simsalabim, stiliga ljus att lysa upp i vårt mörker! Fast somliga spelade hellre kort!
//Eva i Haddarp, 2016 |
 |
