Härmed presenteras Anders Nicander, född i Näshult 1707, död i Västervik 1781, en antagligen ganska bortglömd Näshultsbo. Han var son till kyrkoherde Magnus Nicander och hans hustru Anna Böttger. Han bodde här i byn bara två år, de första i hans liv, och vid den åldern gör man inte så mycket intellektuellt väsen av sig. Senare blev han ganska berömd.
Han studerade i Lund, och flyttade till Stockholm 1728 för en tjänst som informator hos Johan von Bahr. 1732 blev han lärare för von Fersens söner, ( sannolikt presidenten i Svea Hovrätt Hans von Fersen, med sönerna Carl Reinhold och Axel d.ä, den senare så småningom pappa till Axel von Fersen d y, Marie Antoinettes gode vän), men lämnade läraryrket 1737 då han blev kontrollör vid stora sjötullen i Västervik. Han blev manufakturkontorets ombudsman där 1751, packhusinspektör där 12 juni 1755.
Antagligen ville han inte bli tullkontrollör i Västervik. ”Jag bor här på en mörk och barbarisk ort”, skrev han 1769 till Samuel Alf.
Hexameterns riddare
1737 ville han ha poeseos-professuren i Uppsala, men hade oturen att misshaga universitetets kansler. Poeseos är antik poesi, och för att visa sina kvalifikationer för tjänsten skrev han
Oförgripelige anmerckningar öfwer swenska skalde-konsten, jämte förslag och bewis, at den samma kan äfwen bindas til de reglor, som den latinska har til rätte-snöre / til deras öfwertygande, som härtils påstått wederspelet, i synnerhet uti de heroiske verser författade af Anders Nicander. – Stockholm : tryckt hos Johann Laur. Horrn, 1737
Kungstanken i detta verk var att bereda hexametern, ( se exempel nedan ) med latinsk prosodi ( språkets toner och rytm) , en central plats i den svenska poesin. Han kämpade i motvind. Redan under 1600-talet hade Petrus Lagerlööf velat utmönstra de antika versmåtten ur svensk poesi, och med det allt starkare franska inflytandet under 1700-talet blev alexandrinen den helt dominerande ersättaren för hexametern. Nicander hävdade hexameterns överlägsenhet och menade att svenskan bättre än andra moderna språk lämpade sig för den latinska prosodin. De kvantitetsregler han uppställde innebar dock att han nödgades göra betydande avvikelser från det naturliga vårdade språket. En senare hexameterdiktare framhöll att de nicanderska föreskrifterna innebar ”en förtryckande träldom”: ”En myckenhet av de nödvändigaste ord, och däribland våra participier, bliva obrukbara; och det ringa antal som återstår, måste, liksom fordom fångarna i Prokrustes järnsängar, genom förlängning eller stympning, intvingas i formen, på ett sätt, som örat ömsom misskänner och ogillar, under det de hårdaste inversioner ej mindre kränka språkets konstruktionslagar”
Under de förutsättningarna var det inte konstigt att Uppsala universitet valde en annan till professuren i poeseos.
Nicander kämpade vidare för hexametern. Han fortsatte närmast med en översättning av de båda första böckerna av Aeneiden (1751)
Vergilius Maro, Publius P. Virgilii Maronis Æneis eller den trojanske furstens Æneæ hjelte-bragder och äventyrer / ifrå latin på svensk heroisk vers öfversatte med lika många verser, jemte anmärkningar och korta förklaringar vid de svåraste ställen, af Anders Nicander. – Stockholm : tryckt hos Lars Salvius, 1751
Lägg märke till att Anders hjälper oss vid de svåraste ställena!
Det kan vara dags att jämföra Anders Nicanders hexameter med andra poeters försök i genren.
I den antika hexametern byggde rytmen på stavelselängden, i den svenska på den betonade stavelsen. Jag går inte in på reglerna för daktyler och trokéer, men en bra hexameter ska låta så här. När man läser vill man slå takten. Tidigare och senare diktare åstadkom detta:
| Stjernhjelm (1658) | Her kules ar la en mor gon stod upp (paus) i för sta sin ung dom |
| Tegnér (1820) | Vo ro nu sa tta i hög (paus) kung Be le och Tor sten den ga mle |
| Tove Jansson (1954) | Räd sla jag ald rig har känt (paus) och ett lej on jag glad eligt na ckar |
Nicanders hexameter lät så här i ett slumpvist valt stycke ur Aeneiden. Själv klarar jag inte att markera de betonade stavelserna.
Nu förfriska de sig med mat på luftiga fälten
Smaka på Drufvans saft och på sitt kostliga villbråd
Sen både vin och mat släckt törsten och hungren å folket
Höja de rösterna upp och kalla på brödra´ene sina
Mellan fruktan och hopp, om de vid lifve må finnas
Ell ock vara i nöd, ell utom hjälpena stadde
Jämför med John Drydens översättning till engelska:
Stretch’d on the grassy turf, at ease they dine,
Restore their strength with meat, and cheer their souls with wine.
Their hunger thus appeas’d, their care attends
The doubtful fortune of their absent friends:
Alternate hopes and fears their minds possess,
Whether to deem ’em dead, or in distress.
Tyvärr får man nog säga att Nicander haltar.
Tillfällighetsdiktare, talskrivare, översättare
Nicander hörde till tidens flitigare tillfällesdiktare och odlade i sådana sammanhang med förkärlek aparta former som onomastica, eteostica och anagrammata, ofta på latin. För sitt onomasticon över prins Gustavs födelse 1746 erhöll han av generaltullarrendesocieteten 800 dlr kmt. Med dessa ”konstverser” gav han fritt lopp åt sin lust för sinnrika ord- och bokstavskombinationer, samma art av hantverksglädje som ligger bakom hans arbete med hexametern.
Onomastica är namnforskning, anagram betyder att man kastar om bokstäverna i ett ord eller mening så att de bildar ett annat ord. Vad eteostica är, vet varken jag, Google eller mitt konversationslexikon från 1931, som annars är pålitligt.
Förutom översättningarna och bearbetningar skrev han också mera självständiga gnomiska dikter. De senare, som 1766 — 67 utkom häftesvis under titeln Gamla sanningar i ny drägt, betecknades av Oscar Levertin som ”en guldgruva för den, som vill lära känna borgerligt vardagsliv vid 1700-talets mitt”. ( Gnomisk: Dikten innehåller en högre, dold sanning om världens ursprung och strukturella uppbyggnad .)
Redan som student gjorde han översättningar från moderna språk. Jag har bifogat en ganska utförlig bibliografi, som visar bredden på hans översättningar. Från lätt skabrösa stycken, som insinuationer om drottning Elisabeth I och hennes favorit Essex, Molieres tvungna giftermål till det slutgiltiga beviset för Guds existens. Kanske man lär känna mannen bäst genom att studera bibliografin.
Anders Nicander påminner dels om Don Quixote, som förläst sig på gamla riddarromaner, dels om de gamla vikingarna som utvecklade sina versmått och kenningar tills ingen begrep vad dikten handlade om.
Fast ibland kunde han skriva lite lättsamt. Fortfarande på hexameter, så klart!
Gummor vänte sig hugg, som taga orakade gossar;
Gubbar vänte sig horn, som taga ostadiga flickor!
J.H Roman och Nicander
Johan Helmich Roman (1694-1758), kallad den svenska musikens fader, tonsatte flera av Nicanders psaltarparafraser. Roman och Nicander var, enligt Bengtsson_Helenius-Öberg, goda vänner, antagligen mångåriga. I deras uppsats finns ett brev från Roman till Nicander, där Roman dels väntar på fler psaltare att tonsätta (som han ”i enslighet gnolar på”) och dels uppmuntrar Nicander att fortsätta sitt föga uppskattade skaldeskap. ”At under enslig lefnad | fika efter Allmänhetens bifall, har billigt | blifvit liknat deras handel, som räddat | armar och ben utur trängsel, men lämnat | i sticket siäl och hug.” Roman använder också uttrycket ”snäckpost” för ett brev som tar tid på sig!
”Lovsång” över Nicander av Johan Henrik Kellgren.
Johan Henric Kellgren var inte så imponerad av Nicanders skaldeskap och skrev en satirisk dikt om honom som delvis återges nedan.
”Herostratisk ryktbarhet vann Nicander genom sina latinska ”konstverser” som onomastica, eteostica och anagrammata, där han excellerade i sinnrika bokstavs- och sifferkombinationer som väckte Kellgrens diaboliska förtjusning.” (svenskt översättarlexikon)
Den ”diaboliska förtjusningen” fick nedanstående utlopp. W*** är domaren vid kämnärsrätten i Stockholm Johan Wellander, tillfällighetspoet och god vän med Kellgren. Han tillhörde Nicanders beundrare men hans plan att utge ett ”lovkväde” över Nicander efter dennes död, med bidrag av flera författare, gick i stöpet efter Kellgrens dikt.
Det ”kronodistiska raseriet” i dikten syftar på Nicanders kronodistika, där de romerska sifferbeteckningarna gömdes inne i meningar för att markera ett årtal . M, D, C, L, X, V, I: De romerska siffror som ingick i kronodistika.
Nicander kallas i vissa sammanhang den Svenske Naso. Det syftar på den romerske skalden Publio Ovidius Naso 43 f Kr – 17/18 e Kr. Han är mest känd för dikten Ars Amatoria, som noga och i detalj beskriver förförelsens konst. Såvitt jag har kunnat finna översatte Nicander aldrig Ovidius, utan beteckningen måste ha sin upprinnelse i Kellgrens elaka dikt.”Julia” i dikten är kejsar Augustus dotter Julia, som hade ett förhållande med Ovidius, vilket medförde hans landsförvisning.
BREV TILL W ***
Som begärt av Författaren en Lovsång över Nicander.
(—början här utesluten—)
Månn ej Satiren ler och Smaken händer fäller,
Då en Nicanders bild man ställer
I bredd med en Ovidii ?
När sågs den förre öm och fri
De skönas lov och hjärtats sällhet yrka ?
När ägde väl hans stil den glans och harmoni,
Hans bildningskraft den eld, hans känslokraft den styrka,
Som vi hos Julias älskling dyrka ? –
O Naso ! som så lätt med Fabelns trolleri
Befallde Gudarne att djur och örter bli,
Säg månn du kunnat profetera,
Att Skyten, i sin dikt än mera djärv och rik,
Dig skulle metamorfosera
Till Sångarn uti Västervik ?
Kanske min Skaldmö sig förhastar
Av nit för Roms och Snillets rätt :
Kritiken alltför ivrigt lastar,
Och vänskap gillar alltför lätt :
Men då jag nu allenast dömer
Om vad jag härtilldags av vår Ovidius sett,
Bör du förlåta, om jag glömmer
Vem detta namn åt honom gett,
Och om jag ej till skyn berömmer
En mängd av kärva Anagram,
Med ord och meningar bakfram ;
Och om jag ej förstår, att Snille-Gudens anda
Vår goda Lovskald gått tillhanda,
Då han som oftast sågs i Dagligt Allehanda
Med Kronodistiskt raseri
I varje bokstavsrad ett utfäst antal blanda
Av M, D, C, L, X, V, I.
Bibliografi
Oförgripelige anmerckningar öfwer swenska skalde-konsten, jämte förslag och bewis, at den samma kan äfwen bindas til de reglor, som den latinska har til rätte-snöre / til deras öfwertygande, som härtils påstått wederspelet, i synnerhet uti de heroiske verser författade af Anders Nicander. – Stockholm : tryckt hos Johann Laur. Horrn, 1737
Jesu Syrachs gyllene A B C D / på heroisk wers til sina k. söners tienst författadt af And: Nicander. – Carlscrona : [Amiralitetstryckeriet], 1759
Översättningar i bokform
Histoire secrete , eller: Historiske hemligheter angående drottning Elisabeth, och grefwen af Essex / för desz angenämhet skull öfwersatt ifrån fransöskan af A.N. – Stockholm : tryckt hos Joh. Laur. Horrn, 1732
Molière Le mariage forcé; eller Det twungna gifftermålet / förestält i en lustig comedie, af herr Moliere ; och nu ifrån fransöskan, på swenska öfwersatt, af Ancredin [pseud. för Anders Nicander]. – Stockholm : tryckt hos Benj. Gottlieb Schneider, 1733
Derham, William Astro-theologie eller Himelska kropparnes betracktelse : til ögonskenligit bewis at en Gud är til, och at han det aldrabästa, aldrawisaste och alsmäktigste wäsende är / af Wiliam Derham ; och nu efter den tyska af Fabricio i Hamburg 1732, och den fransöska af Jaques Leufneu i Paris 1729 uplagde versionen på swenskan öfwersatt, af A.N.. – Stockholm : tryckt hos Benj. Gottl. Schneider, 1735
Derham, William Physico-theologie, eller: Til Gud ledande naturkunnighet medelst jord-klotets och de deruppå befintelige creaturens upmärcksama betracktelse; til ögonskenligit bewis at en Gud är til … / ifrån tyskan och fransöskan med hwarandra jämförde, öfwersatt af A.N. [Anders Nicander]. – Stockholm : tryckt hos Joh. Laur. Horrn, 1736
Vergilius Maro, Publius P. Virgilii Maronis Æneis eller den trojanske furstens Æneæ hjelte-bragder och äventyrer / ifrå latin på svensk heroisk vers öfversatte med lika många verser, jemte anmärkningar och korta förklaringar vid de svåraste ställen, af Anders Nicander. – Stockholm : tryckt hos Lars Salvius, 1751
Vergilius Maro, Publius P. Virgilii Maronis Ecloger eller Herda-qväden / öfversatte på svensk vers, efter latinska prosodien, uti lika verse-slag och lika många verser med originalet; å nyo öfversedde, med anmärkningar förökte, och til trycket befordrade. – Stockholm : tryckt hos Lars Salvius, 1752. Översättning: Anders Nicander
Konung Salomos ord-språk / på heroisk vers efter grund-texten författat af Anders Nicander. – Calmar : tryckt hos Lars Lindeblad, 1760
Lefnads reglor och ord-qwäden / utur konunga och höfdinga-styrilsen, på heroisk vers korteligen författade til sina k. söners tjenst af Anders Nicander. – Calmar : tryckt hos Lars Lindeblad, 1760
Konung Salomos predikare-bok / på heroisk vers efter grund-texten författad af Anders Nicander. – Calmar : tryckt hos Lars Lindeblad, 1761
Ytterligare arbeten
In natalem auspicatissimum Gustavi, augusti, regni Sveo-Gothici principis haereditarii, d. 13. Ja- nuarii 1746. Holmia; u å. Pateiitfol. 1 s. [Innehåller Onomasticon 1746 o 1747 samt Etcostichon 1746 o 1748.] – Underdånig ny-års gåfva til Hans kongl. höghet, Svea rikes borna arfT-fursta, och afhimmc-lcn skenkta ny-års gåfva, prins Gustaf, på des dyra födelse-dag, som nu fjerde gången högtideligen firas den 13Januarii 1749. Bestående i nio eteosticha på även så mång språk. Sthlm u å. Patcntfol. 1 s. [Undert.] —
Sonnet (Lärda tidningar för år 1750, Sthlm, s 18 [i nr 5, 15/1]). –
Til Svea rikes höglofli-gc ständer vid riks-dagen 1751. Dito 1755, 1756.
Gamla sanningar i ny drägt. D 1—4, 5-10. Götheborg 1766, Sthlm 1767. 4:o. 160 s. [D 4 = s 67 — 78 med särskild titel: Alte Wahrheiten neu-gekleidet, oder Versuch heroischc Verse, nach der lateinischen Prosodic, im Teutschcn zu ma-chen. Gothenburg 1766.] Härur övers: Gamle Sandheder i nye Dragt, eller Forsög, at skrive hero-iske Vers paa Dansk Helsingöer 1768, 24 s. —
Korta minnes-sanningar, eller Betraktelser öfver sön- och högtids-dagarnas evangelier. Sthlm 1769. 4:o. 56 s. —
Diverse tal
Guds staf i Gustafs hand, skal hägna Svea land … I et heroiskt skalde-quäde, underdå-nigst yttrat. Sthlm 1771.
En mängd tryckta begravnings-och bröllopstal. Förteckningen finns i Översättarlexikon.
Sthlm 1752, 4:o, 51 s (dedik); [G Lithou?,] … Encomium Stockholmia;, eller Stockholms beröm, på svensk heroisk vers (Lärda tidningar för år 1761, Sthlm, s 117 f [i nr 29]).
Källor
Anders Nicander, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8871, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck), hämtad 2013-01-07. Torkel Stålmarck
http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Anders_Nicander
Johan_Henrik_Kellgren svenskaakademien.se
Bengtsson_ Helenius-Öberg http://www.musikforskning.se/stm/STM1990/STM1990Bengtsson_HeleniusOberg.pdf
/ Eva Kornby, Haddarp, 2013