Den tappre fanjunkaren Magnus von Gegerfelt

Utdrag ur generalmönstringsrulla för Smålands husarregemente 1824, Vetlanda squadron

Översatt till modern skrivstil står det:
Fanjunkare  Quartermästare  M. O. von Gegerfelt
Bär i Silfver, Medaille för tapperhet i fält samt Ledamot af Kejserliga Ryska St Georgs Orden 5 class.

Till höger beskrivs von Gegerfelts häst:  Tiger Sto med bläs hvita fötter 3 år (qv tum)

Visst låter det stiligt och imponerande med två medaljer för tapperhet i fält! Och den ena medaljen är Kejserlig och Rysk! Och tänk att vårt lilla Näshult skulle ha hyst en ”hjältarnas hjälte”som sådana ledamöter beskrevs! Man undrar ju vad mannen egentligen gjort för att förtjäna dessa medaljer. Den ovärderliga Boken om Smålands ryttare (Kungl. Smålands Husarregementes Historia) reder ut begreppen på sid 230 ff.

För att erhålla den Kejserliga Ryska St Georgs Orden 5 class krävdes att man tidigare erhållit (svensk) medalj för tapperhet i fält. Denna först utdelade medalj utdelades dock inte till individer utan ett visst antal noterades för förbandet och fördelades mer eller mindre slumpmässigt. Boken påpekar att med den stridsordning som rådde vid den aktuella tiden (kolonn eller linje) fanns det helt enkelt inte utrymme för enskilda initiativ eller personlig tapperhet. Avgörande blev hela förbandets tapperhet.

Denna Ryska Orden var högt skattad i Sverige och utdelades bara i 200 exemplar till förtjänta personer i armén. Hur kom det sig då att svenska soldater erhöll en rysk medalj? Jo, efter 1814 (Waterloo i juli 1815, så kriget var inte helt över!) började segrarmakterna byta krigsdekorationer med varandra. Tanken bakom detta är ganska obskyr, men vi får acceptera att så gick det till. Ryssland erhöll således 200 svenska silvermedaljer i utbyte mot 200 av Den Kejserliga Ryska St Georgs Orden 5 class.

St Georgs Orden class 1-4 var det finaste man kunde få i Ryssland. Class 5 var betydligt enklare. I själva verket rörde det sig om ett speciellt förtjänstkors för underofficerare och meniga som stod utanför ordens fyra riddarklasser. Alltså en tapperhetsmedalj i silver, men i korsform. Vid Smålands Lätta Dragonregemente (förut Smålands Ryttare) utdelades 7 medaljer, av vilka Magnus fick en.

Det kunde gå flera år från beslutet om tilldelning av medalj till det egentliga överlämnandet. Magnus anges vara ledamot av St Georgs Orden i generalmönstringsrullan för både 1821 och 1824. Fahnjunkaren M von Jägerfeldt antecknas för medaljen första gången 1818, således ett bra tag efter de egentliga krigsåren.

Själva överlämnandet av medaljen skedde oftast genom en enkel ceremoni på kyrkbacken.

De tapperhetsmedaljerade åtnjöt utan tvivel de övriga medborgarnas högaktning och välvilja. De blev alltid bjudna på bröllop och begravningar och andra högtider. När de själva begravdes red/ marscherade hela det aktiva korpralskapet i processionen och lossade sedan två salvor över graven. Den avlidnes medaljer låg på kistan tillsammans med dragonsabeln. Efter den medaljerades död skulle medaljen återlämnas till kronan, enligt bestämmelserna, men det skedde nästan aldrig. Den var ”bortslarvad” enligt familjen.

Vem var Magnus von Gegerfelt?

Släkten Gegerfelt härstammar från kaptenen Per Andersson Geggen, som var i svensk tjänst på 1500 talet. Hans son var löjtnanten vid Västgöta-dals Anders Persson Geggen (död 1638), vars son kaptenen vid Värmlands regemente, Samuel Geggen (1638–1684) tog namnet Gegerfelt och den 8 augusti 1674 adlades med namnet von Gegerfelt och introducerades i Riddarhuset året därefter

Magnus Olof von Gegerfelt föddes 1785-05-29 i Alseda. Han var volontär vid Smålands lätta dragonregemente 1798-12-16. Korpral därst. 1802-06-22. Kvartermästare 1810-11-01. Fanjunkare i regementet 1813-05-05. Avsked 1836-12-31. Död 1837-11-02 i Jönköping. Gift 1818-12-29 med Eva Gustafva Ekelund, född 1791, död 1878-09-30 i Lund, dotter av kyrkoherden Jonas Ekelund och Anna Klow i Alseda. (Adelsvapen nätet)

Magnus von Gegerfelt hade flera täta kopplingar till Näshult.

Magnus Olof von Gegerfelt var barnbarn till Anders Ehrenström, som ägde både Näshults säteri och Kullebo säteri. Anders Ehrenström var överjägmästare, riksdagsman, medicinuppfinnare mm (se artiklar), och en framstående person i Näshult Han dog 1778.

Anders Ehrenströms barnbarn Magnus föddes 1785-05-28 i Alseda som son till Johan Fredrik von Gegerfelt och hans hustru Maria Elisabeth Ehrenström, född 1753. Magnus mor Maria Elisabeth var dotter till Anders Ehrenström och hans hustru Catharina Petrosyna Elisabeth Tovér. Maria Elisabeth avled 1812 i Alseda. Johan Fredrik dog 1823.

Genom mor och morfar hade Magnus alltså starka band till Näshult, och dessutom bodde här tre av hans mostrar. Magnus var god vän med kyrkoherden i Näshult Eric Elgmark och vi finner honom inhyses i Näshults prästgård, ungefär åren 1809 till 1822. Här får vi en glimt av människan Magnus. Elgmark hade förfärligt dålig ekonomi (se artikel) och Magnus erbjöd sig att träda in som borgensman för hans skulder, vilket dock inte accepterades. Det finns också en ganska rar berättelse om hur Magnus hjälpte till vid ett barndop (se nedan). Enligt barndopshistorien var han stor och stark och med stentorsstämma, vilket antagligen var bra för en fanjunkare.

1819 till 1822 var händelserika år. 1818 gifte han sig med Eva Gustafva Ekelund och de fick sitt första barn 1819. 1819 välte Eric Elgmark med kärran på väg från Kullebo och slog sig så illa i huvudet att han inte längre kunde känna igen folk och i likhet med andra dementa ville han bara hem, även när han faktiskt var hemma. Elgmark hade varit von Gegerfelt familjens ankare och när han i praktiken försvann var det dags för familjen von Gegerfelt att dra vidare. 1822 flyttade de till Lemnhult och gården Mölletorp.

Hur försörjde då Magnus sin växande familj?

När Magnus bodde i Näshults prästgård var han åtminstone tidvis arrendator på gården. Likaså arrenderade han gården Mölletorp i Lemnhult. Lägligt nog återfinns arrendekontraktet i Lemnhultsboken s 169.

”Undertecknad upplåta vårt ägande Hemman Kronoskatte Rusthållet ett halvt Hemman med följande villkor till arrende på fem år till Fanjunkare Välborne Herr Måns von Gegerfelt arrende avgift 150:- Banco. Betalas 14 mars årligen samt begagna torparen på torpet Sjölund till dagsverke årligen.” Bild finns på huset. Man reagerar på att arrendatorn fick ”begagna” torparen!

Enligt 1647 års taxering ingick i fastigheten ”Gått braxenfiske om wåren i Wärnan lacus” samt ”quarn går höst och vår”. Braxen lär inte vara särskilt gott, men kanske man inte var så kinkig.

Magnus var fanjunkare vid Smålands Lätta Dragonregemente (avknoppning av Smålands husarer). Avsikten var att de som medaljerats skulle få en smärre pension, men den räckte oftast inte ens till resan för att hämta pengarna.

1828 flyttade familjen dvs Magnus och Eva med hemmavarande barn, till Myresjö Norregård i Myresjö. På gården bodde ägaren prostinnan Maria Sophia Ekelund. Likaså bodde där husaren Carl Leopold med hustrun Britta Louisa Ekelund (dotter till Maria Sophia) och barn. Systrarna samlades! Men 1831 flyttade Magnus och Eva till Vetlanda, Kopparps Rote och gården Hyndarp 1. Här markeras Magnus som ”Indelningshavare”, dvs han uppbar lön från en viss gård. Redan 1835 flyttar de tillbaka till Myresjö, där de blir hyresgäster på Norregården.

I Myresjö husförhör är antecknat att Magnus 1837 flyttat till Vadstena. Där återfinns han ingenstans, så jag antar att det är ett missförstånd.

Magnus dog 1837-11-02, enligt uppgift på Jönköpings lasarett. Dödsnotisen återfinns dock i dödboken för Sofia, Jönköping. Dödsorsaken var ”sinnessvaghet”. Begreppet diskuteras på Anbytarforum och det verkar som att det ska fattas som en allmän svaghet, vanförhet, bräcklighet. Han var bara 52 år och hade varit hade varit ett fysiskt praktexemplar, så vad hade hänt?

Bouppteckning gjordes 3 januari 1838. Hustrun och de flesta barnen var närvarande. Det antecknas att bouppteckningen gjordes på Myresjö Norregård. Att döma av bouppteckningen ägde de ett fullt utrustat hem, med möbler, silverskedar, 1 ko, porstellin tillräckligt för familjens middag, dynor och dukar, lakan af lärft etc.

Bland den ”avlednes” gångkläder fanns en uniformskappa, 2 par ridbyxor och stöfvlar. Bland Diverse återfinns en kaffekvarn, en Bibell och en Postilla. Samt någonting som kan tolkas som ”Tiger hud”. I kavalleriet hade alla ryttarna en egen häst som alltid beskrevs i generalmönstringsrullan. I början på 1820-talet hette Magnus häst Tiger, med vita fötter. Kan Tigers hud ha legat på golvet där hemma?

Men hur jag än letar finns ingenstans någon anteckning om en tapperhetsmedalj av den Kejserliga Ryska St Georgs Orden.

Hans änka Eva Gustafva flyttade till Myresjö Östergård sid 69 tillsammans med barnen Charlotta Carolina och Carl Fredrik.

Innan vi säger adjö till Eva Gustafva måste vi berätta om hennes far.

Hovsångare Carl Stemborg

Eva Gustafva Ekelund, född 1791-05-28 i Alseda och död i Lund 1878, var dotter till kyrkoherden Jonas Ekelund i Alseda (1786 – 1801). Ett par anekdoter har överlevt om denne handlingskraftige man.

Eva Gustavas far Jonas Ekelund hade hört att Olof Wallquist var bestämd till domprost i Växjö. Ekelund for då till Stockholm för att försöka bli hans efterträdare i Alseda. Ekelund hade en god vän i den framstående aktören Carl Stenborg, som lovade att rekommendera honom hos kungen Gustav III. En afton spelade Stenborg i operan Gustav Vasa så utmärkt att kungen efter föreställningen helt hänförd vände sig till honom och frågade: Vad begär Gustaf Vasa av Gustaf III? Stenborg svarade: Inget för mig själv men Alseda pastorat för min vän kastellpredikanten Ekelund. Gustav III tyckte att det var en billig begäran och gav strax sitt samtycke.

Ekelund firade sin utnämning i samband med installationen (1886) med en stor fest i Alseda prästgård. Till kalaset hade åtgått 7 stora kreatur och det åts och dansades till musik hela natten. Utom de hundratals personer som var inbjudna till prästgården, fägnades den övriga församlingen med torr mat och flera öltunnor i sockenstugan. Vid samma tillfälle förärade Ekelund kyrkan en altartavla, vilket i sin tur belönades med prosttiteln. I gengäld skänkte Ekelund biskopen ett par feta slaktoxar (Herdaminnen Jonas Ekelund)

Så kunde det gå till!

Magnus och Eva Gustafva fick många barn. Flera av dem höll tät kontakt med Eva Gustafvas syskon och syskonbarn. Här nedan listas barnen Gegerfelt och Ekelund, med korta levnadsberättelser.

Magnus och Eva Gustafvas barn

Johan Gustaf Magnus von Gegerfelt , f 1819-10-17 i Näshult. 1836 1842: Student i Uppsala 1839-02-15 och i Lund 1841-10-21). Disputerade pro exercitio s. å. 22/11. Filol. Kandidatexamen 1842-06-20. Filosofie kandidat 1844-06-03. Disputerade pro gradu s. å. Promov. filosofie doktor s. å. 31/6. Docent i fysik vid universitetet i Lund 1847-11-02. Lektor i matematik och fysik vid högre allm. läroverket i Karlstad 1858-12-27. Död där 1879-03-13. Gift 1855-01-13 Bjärsgård s län med Hedvig Helena Ask, född 1829-06-08 vid Skarhult socken, död 1899-03-10 i Lund, dotter av lantbrukaren John Ask och Jakobina Petronella Modén. (Adelsvapen nätet)

Johan Gustaf Magnus von Gegerfelt började som bokhållare hos sin morbror grosshandlaren Gustaf Adolf Ekelund, Torget Norrköping, se levnadsberättelse nedan.

Eva Sophia von Gegerfelt f 1821-06-04 i Näshult, död ogift 1868-04-06 i Lund. 1848 till 1866 bodde hon i Karlskrona hos Rådman Per Lemnell (död 1859)och hans hustru Beata Margareta Ekelund född 1899-01-15. Eva nämndes fröken och det finns ingen antydan om att hon arbetade eller var gift. Moster Beata behövde nog en sällskapsdam. Ingifte morbror Leopolds brorsbarn bodde också hos Lemnells.

Carl Otto von Gegerfelt. Inspektör född 1823-04-05 död ogift 1855-05-27. Han arbetade någon period under åren 1836-1846 som bodgosse i Lund hos handlaren Joh. Ekelund 1792-12-10, född i Alseda, bror till Eva Gustafva. Carl Otto ersattes av kusinen Carl August Leopold.

Carl Fredrik Victor von Gegerfelt f 1835-03-27 Handelsbokhållare. Ej att förväxla med Carl Fredrik Victor von Gegerfelt född 1817 som var stadsarkitekt i Göteborg (ritade Feskekörkan och många stiliga privathus), och far till konstnären Victor G.

Adam Vilhelm von Gegerfelt 1825-06-28 arbetade också han en period mellan 1836 till 1843 som bodgosse hos handlaren Ekelund i Lund. Han stannade i Lund, blev handlande, gifte sig, blev änkling 1907, fick fem döttrar och en son, alla med fyra förnamn.

Charlotta Carolina Elisabeth von Gegerfelt f 1829-08-06, lämnade Lannaskede för Norrköping, Hon bodde hos grosshandlaren Ekelund.1845 flyttar hon till Ukna och bor i prästgården där. 1849 flyttar hon till Norrköping, blir gift med landskanslisten, kronolänsmannen och bankkassören John Emil Bökelund, får två barn John Engelbert f 1858 och Ellen Charlotta Gustafva f 1862, bor i Kalmar stadsförsamling

Jonas Ekelunds och hans hustru Sofias barn

Jonas Ekelund f 1746 död 1801 kyrkoherde Alseda och barnafader

Sofia Klow f 1765 Jonas hustru

Anna Helena f 1784?

Charlotta f 1785?

Carl Peder? Ekelund 1790

Eva Gustafva Ekelund f 1791-11-26 gift med Magnus Olof von Gegerfelt

Johan Georg f 1792-12-08 handlare i Lund gift med Caroline Klow, f 1800-01-12

Gustaf Adolf Ekelund f 1794 grosshandlare i Norrköping, Ullsäcken kallad. Född i. i Alsheda 19 juli 1794; grosshandlare och fabrikant i Norrköping; † därstädes 29 april 1857.Drev klädesfabrik, äfvensom betydande allhandel. Kallades Ulldrummen (ullsäcken) och blef mer än millionär. Känd för sin sparsamhet utom när det gällde offer åt hans fåfänga: han skänkte till Norrköping dess s. k. stora teater med vilkor att få för sig och sin familj en särskild loge. Gift med Julie von Hagen från Bremen (f. 1803 † 1879). Rikedomen öfvergick till enda barnet, sonen Gustaf (f. 1827; konsul och fabrikant i Norrköping; ändrade namnet till Eklund; † 1883), hvilken ytterligare utvidgade affären, som sedan rönte motgång. Han var gift med Sophie Louise Mæchel (f. i Vestervik 1838; † i Norrköping 1886).

Gustaf Adolf arbetade tydligen en tid i Tyskland, där han mötte och gifte sig med sin fru Julia von Hagen. Gustaf Adolf Ekelund var son till Jonas Ekelund i Alseda ohh Maria Sophia.

Adam Wilhelm Ekelund f 1796 död 1885-06-18 Ekelund blev 1820 fil mag vid Lunds Universitet, där han först ägnade sig åt matematik, blev 1821 docent i matematik och 1824 adjunkt i samma ämne. Han var 1824-1830 tillförordnad professor i samma ämne vid nämnda universitet. Då en professur i fysik inrättades i Lund 1833, blev Ekelund förordnad att upprätthålla den och var åren 1839-1874 den första ordinarie innehavaren av denna professur. 1847-48 var han rektor för universitetet. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1834. Bland hans skrifter märks Lärobok i mekaniken (första delen, Statik 1838) och Lärobok i fysik (1878).Efter 1861 åtnjöt Ekelund på grund av blindhet ständig tjänstledighet och erhöll avsked 1874.Han var gift med Hedvig Zickerman (1820–89)

Beata Margareta Ekelund f 1798 gift med rådman Lemnell

Britta Lovisa Ekelund f 1800 gift med Carl Leopold

————————

Sammanställt av Eva Kornby, november 2021, Haddarp, Näshult

 

Post Scriptum

Detta var historien om Magnus von Gegerfelt. Han var kanske inte den ”hjältarnas hjälte” som Ledamöterna i Kejserliga Ryska St Georgs Orden ansågs vara, men man får ett intryck av en godhjärtad man som inte tvekade att träda in och hjälpa till när det behövdes. Man påminner sig den skuldsatte Eric Elgmark och Magnus icke accepterade borgenserbjudande. Magnus hade naturligtvis inte tillgångar som kunde täcka Elgmarks skulder, men han försökte i alla fall hjälpa till.

Här nedan hjälper han till vid ett barndop och träffar Esaias Tegner.

 

Ur Wexiöbladet 14 augusti 1899:

”En tillfällig meddelare till Nya Wexiöbladet har berättat följande om ett år 1828 i Malmbäcks kyrka förrättadt dop, hvilket på grund af de dermed förknippade omständigheterna torde vara temligen enastående och på grund deraf förtjena att komma till en större allmänhets kännedom. Den då döpte, som ännu lefver, heter Per Johan Andersson, och dopförrättaren var biskop E. Tegnér. Tolf prester fungerade som faddrar. Anledningen till den märkvärdiga dopförrättningen, som egde rum den 20 oktober, samma dag då Malmbäcks kyrka invigdes, var följande : Tidigt på morgonen infann sig fadern med sitt barn och dopvittnen i prästgården och begärde att få barnet der döpt. Biskopen yttrade då: Alla kyrkliga förrättningar måste i dag ske i kyrkan, och jag skall sjelf döpa barnet.» Emellertid befans en sådan trängsel vara rådande icke blott i utan äfven utanför kyrkan, att dopföljet icke ens kunde komma fram till kyrkdörren Det såg derföre ut, som om det icke skulle blifva något dop af. Ur den brydsamma situationen räddades emellertid dopföljet af en fanjunkare Jägerfelt, en ovanligt stor man, en verklig Herkulesfigur. utrustad med en väldig stentorsstämma. Denne erbjöd sig att bana väg genom den tätt packade folkmassan, men icke ens han lyckades komma längre än till kyrkdörren, der han måste stanna. Då tog han barnet på sina armar, stälde sig på tröskeln och skrek med sin väldiga stämma, så att det gaf eko i kyrkan: »Här är ett barn. som skall fram till kristendom. Tag det varligt man ifrån man, och skicka det fram till altaret. Der är en biskop och 12 prester och faddrar är der också.» Så skedde, och biskopen förrättade dopet. När denne derefter återlemnade barnet, yttrade han : »Gud välsigne dig. Per Johan !» Som sagdt lefver ännu Per Johan Andersson och är oaktadt sina 70 år kry oeh rask. Egendomligt nog har denne af biskopen döpte sedan under hela sitt långa lif aldrig hört eller sett någon biskop.”