I tre artiklar ska vi försöka berätta historien om Finvid, Näshults förste till namnet kände präst. Han levde på 1200-talet och en bit in på 1300-talet, en spännande tid i Sveriges historia.På hans tid, eller möjligen hans fars eller farfars tid, byggde Näshultsborna sin första bykyrka på den plats där den nuvarande kyrkan står. Det är möjligt att det har funnits en äldre gårdskyrka på Kyrkbacken vid gränsen mot Hillhult. Den uppgiften bygger helt på att platsen kallas Kyrkbacken. Inga andra uppgifter finns om en eventuell kyrka på platsen.
I denna artikel, baserad på Tiohäradslagens kyrkobalk, beskrivs byggandet av kyrkan och prästabolet. Vi har räknat med att man följde lagen.
För fullständighetens skull skall vi kanske specificera vilka de tio häradena var. Tiohärads lagsaga omfattade Västbo, Östbo och Sunnerbo härad i Finnveden, Allbo, Kinnevall, Norrvidinge, Uppvidinge och Konga härader i Värend. Slutligen ingick vårt småland Njudung som bestod av Västra och Östra härad.
I nästa artikel beskriver vi 1200-talsprästens arbete, också det baserat på nämnda kyrkobalk.
I den sista artikeln följer vi med Finvid till Palestina, dit han reser som kapellan till den mäktige Linköpingsbiskopen Henrik.
Lagen på 1200-talet.
Näshult hörde under 1200-talet under Linköpings stift och Tiohärads lagsaga, också känd som Smålandslagen. Tyvärr är större delen av Tiohäradslagen förkommen, den enda balk som fortfarande finns är kyrkobalken. Den ger en levande bild av hur kyrkor skulle byggas och utrustas och hur präster skulle väljas och vad deras arbete gick ut på. Eftersom Näshult byggde sin medeltida kyrka just på 1200-talet kan vi med viss förtröstan räkna med att bygget och prästvalet gick till precis som lagen föreskriver.
Kyrkobalken, första flocken §1:
Vi skola tro på Kristus och bygga kyrkor, icke kränka systrar och frändekvinnor, vare sig i andlig eller köttslig frändskap.
Man ser här att kyrkobygget var böndernas eget initiativ. Enligt Östgötalagen var det kungen som beslöt att det skulle byggas en kyrka och sedan måste bönderna se till att det blev gjort. I Tiohärad var det bönderna som bestämde.
Observera den senare delen av inledningen! Detta är 800 år före #metoo. Nu var det ju bara närstående kvinnor som skyddades, inte alla, men i alla fall.
Kyrkobygge
Kyrkobalken, första flocken § 2:
Nu vilja bönder bygga kyrka; då skall man utsätta femt (kalla till möte) för alla jordägande som finns i socknen, för att komma dit. De skola hugga timmer efter mantal och göra körslor efter antalet dragare och lämna mat efter tillgången på boskap. Nu kan en man, som är jordägande i socknen, gå ifrån och försumma kyrkobygget; han böte därför tre marker. Varken karl eller konung skall äga del däri. Den skall taga upp dem, som har kyrkobygget om hand. Den som försummar dagsverken i kyrkobygge, av honom må man saklöst taga nåm (böter) för avtalsbrott.
Den bonde som av en eller annan anledning försummade sin plikt kunde köpa sig fri, men det var nog föga populärt hos de andra. Det hade varit intressant att veta hur många jordägande bönder det fanns i byn. Vi känner ingen vid namn. Däremot vet vi att många av byns gårdar ägdes av biskopen i Linköping. Även kungen (Magnus Ladulås) ägde gårdar här samt en kvarn i Ånhult. På dessa gårdar bodde landbor, dvs arrendatorer, som hade en komplicerad rättsställning, men som inte kunde anses vara jordägande. Så bördan fördelades mellan de övriga.
Hur såg kyrkan ut?
Takbräda från gamla kyrkans innertak
Näshult byggde sin nya kyrka under första hälften av 1200-talet. Dateringen är enligt Jönköpings läns museums kartläggning av länets kyrkor.
Den kyrka man byggde i Näshult var förmodligen en stavkyrka. Wikipedia beskriver stavkyrkor sålunda: En kyrka byggd av trä i stavverk. Den har en bärande konstruktion av stolpar som står på liggande syllar och bär upp väggband. De bärande elementen i väggarna utgör på detta sätt ramar för en fyllning av stående plankor; stavar, efter vilket byggnadstypen har fått sitt namn.
Man kanske inte blir mycket klokare av den beskrivningen. Flertalet svenska stavkyrkor har hört till samma typ som Hedareds kyrka i Västergötland, trots att den byggdes först vid medeltidens slut. Denna kyrka är den enda bevarade stavkyrkan i Sverige. (Larsson s 55)
 Hedared stavkyrka |
 Hedared stavkyrka |
Näshults kyrka var en enkel träbyggnad, bestående av ett rektangulärt långhus med de ungefärliga måtten 30 alnar (18 m) lång, 13 1/2 aln (8 m) bred, 7 ½ aln (4,5 m) hög.
Den hade en sakristia av sten. Sakristian finns fortfarande kvar. Sakristian var 9 1/2 aln (5,6 m) lång, 9 1/4 aln (5,5 m) bred, 4 alnar (2,37 m) hög, 1 5/8 aln tjock, ”till tak och telde behållen med källare under.”
Kyrkan höll på att rasa ihop i början på 1700-talet. Största orsaken till dess dåliga skick uppgav församlingen vara ett gammalt trätorn mitt på ryggen av taket, som ungefär för 40 år sedan blivit nedtaget, sedan det under en storm brutit sönder både tak, resning, band och väggar. I juni 1729 gjordes en undersökning av kyrkans tillstånd, med avsikt att utröna om det gick att rädda den gamla kyrkan eller om man måste bygga en ny. I protokollet får man några få ytterligare fakta om kyrkan. Den första frågan gällde kyrkans ålder. Därpå svarade man att ”ingen uti församlingen minns eller av sina förfäder den ringaste kunskap om dess uppbyggande kunnat erhålla, icke heller fås någon underrättelse om dess gamla målning, varibland finnes tvenne rader av oläslig munkstil, men ingenstädes liknelse till några siffror eller årtal, och således synes detta vara en urminnes kyrka av trä…”
Ingen vet om det sammanrasande tornet byggdes samtidigt med kyrkan eller om det på något vis byggts till efteråt under de drygt 450 år kyrkan var i bruk. Tiohäradslagen talar om en klocka som hänger och ger regler för om den ramlar ner och slår ihjäl klockaren. Var hängde klockan? Fanns det redan då ett separat torn? Om den hängde i tornet på taket slog den nog hjäl fler än klockaren om den ramlade ner. När den nya kyrkan byggdes 1732 fanns det ett fristående klocktorn på plats men det går inte att avgöra om det tillhörde den ursprungliga kyrkan.
Granhults kyrka byggdes ungefär samtidigt med Näshult, omkring 1220. Om jag förstått den tekniska beskrivningen rätt är den 14 meter lång (långhus plus kor). Näshults kyrka var således större. En detalj är de rundbågade små öppningarna, högt under taket, som utgjorde Granhults kyrkas enda ljusinsläpp. Det klagades på 1700-talet över mörkret inne i kyrkan, kanske hade vår kyrka också liknande små gluggar.
Prästens hus och gård
Kyrkobalken, tredje flocken, inledning:
Nu är kyrka satt på syllar och lyktad upptill med tak, då skall man lägga skötningsjord till kyrkan . Det skall vara ett halvt markland åker (ca sex hektar) och äng som ger nio vagnslass hö. Den skall man gärda och grinda och plöja på längd och på bredd.
Sedan skall man bygga hus på kyrkobolet. Det skall vara fyra hus: stuga och härbärge, lada och nöthus.
Formkravet för överlåtelse av fastighet var (bland annat!) att en jordtorva lades i mottagarens sköte/knä, därav skötningsjord.
Prästerna i Tiohärad fick nöja sig med en mindre bostad än till exempel prästerna i Uppland, som fick sju hus: stuga och stekarehus, lada och sädesbod, visthus och sovstuga och fähus. Kanske byggde de själva ett visthus.
Prästgården låg antagligen (min förmodan) på ängen närmast vägen strax väster om kyrkan och kyrkogården.
Kyrkans skrud
Kyrkobalken, tredje flocken §2:
Sedan skall man köpa skrud till kyrkan. Det skall vara kalk och korporale (duk som används vid nattvarden), mässhake, det skall vara mässbok och ottesångsbok, psaltare och sångbok, mässkjorta, stola, huvudkläde och handkläde. Ej må kyrkan vara utan ljus. Hon skall hava tre ljus,två altarljus och ett dopfuntljus. Därtill skall kyrkan hava klocka, ty hon skall både kalla den som kommer i världen och den som går därur.
Kyrkobalken ger noggranna instruktioner om klockaren och hans yrke. Han skulle ringa i klockan, han hade ansvar för vårdandet av kyrkan och dess skrud och han skulle tillsammans med prästen närvara vid tidegärden. Fler uppgifter finns i artikel nr 2, om prästens arbete och lön.
Mycket av kyrkans skrud, som ju kan ha skaffats långt efter byggnationen av kyrkan, försvann vid konfiskationerna 1533 och 1541. Församlingen fick då lämna ifrån sig silver, till större delen förgyllt, vägande tillsammans närmare 4,5 kilo. De kvarlämnade föremålen vägde ungefär 0,5 kilo. Drygt 2/3 av detta silver var förgyllt. Näshult kan inte ha varit utfattigt på medeltiden!
Invigningen av kyrkan
Sedan kyrkan byggts och fått sin ”skrud” och prästen hade valts, skulle kyrkan invigas av biskopen. Valet av präst skall behandlas i artikel nr 2, om prästen och hans arbetsuppgifter.
Kyrkan och kyrkogården skulle vigas och välsignas av biskopen för att bli heligt och fredat område. Under medeltiden skildras hur grisar bökat bland gravarna på kyrkogården och stört den heliga kyrkofriden. Människor som störde kyrkofriden straffades hårt. Om kyrkan ofredades var biskopen tvungen att rena den! Om den hade blivit allvarligt skändad skulle vigningen göras om, vilket blev dyrt för församlingen.
En ny eller skändad kyrka måste invigas av biskopen personligen, så biskopen måste ha varit här, på plats, och lärt känna kyrkoherden och hans familj. Vigningen av kyrkan gjordes av biskopen enligt en bestämd ceremoni.
Kyrkobalken tolfte flocken:
Nu hava bönder fått sin präst och fullgjort vad de är skyldiga honom och sin kyrka. Då skola de sända biskopen bud och låta inviga sin kyrka, ty av ord bliver ett barn kristet och kyrkan helgad. Biskopen skall utsätta femt för socknen, för att utgöra gengärd. En frist på en månad skola de hava därtill, brygga malt för fyra örtugar och blanda fyra askar honung, och fyra askar smör och fyra köttstycken till en öre och bröd för fyra örtugar. Med laga föje skall han rida dit, med tolv män och han själv den trettonde. Tre bord skola de försörja honom med: ett om kvällen, då han kommer dit, det andra dagen därpå, då han har förrättat vigningen, den tredje dagen därpå, då han rider bort. Ej må biskopen fara från gården utan att hava fått mat. Tre havrehästar skall han hava; en som han själv rider på, den andra som hans kaplan rider på, den tredje som bär hans packning och de helga kärlen.
Gengärd är ungefär detsamma som gästning, dvs böndernas skyldighet att ge adel och präster husly och mat när de är på resa.
En örtug är en vikt silver.
En ask honung/smör motsvarade nästan 8 liter!! (uppgiften från 15-1600-tal)
Nu kan hända, att biskopen icke kommer till sin gengärd och icke viger kyrkan. Då skola bönderna fara till biskopen och förelägga honom femt efter femton dygn. Nu kommer inte biskopen och aktar ej på deras femter. Då skola bönderna själva dricka upp sin gengärd. Sedan skall biskopen rida till kyrkan och viga henne, när han vill,och bönderna skola ej göra gengärd, om icke biskopen styrker sitt förfall. Ett är om han har blivit stämd till Rom, det andra, om konungen har sänt honom bud för att viga antingen konung eller biskop, det tredje om han ligger sjuk och i sotsäng, och därför kunde han icke komma till utsatt dag eller till de femter som förelades honom. Om han kan styrka sitt förfall med ed av sju präster, då skola bönderna göra honom laga gengärd. Biskopen har då rätt att antingen mottaga sin gengärd eller tre marker för sin invigning av kyrkan, vilket han helst vill.Dessa tre marker skola bönderna utgöra av sitt eget och ej av kyrkans egendom. Då biskopen inviger ett altare, give man honom tolv örar för hans invigning.
Förhoppningsvis följde man i Näshult lagens bestämmelser när det gällde kyrkobygge och annat. Vi hoppas också att biskopen dök upp och invigde kyrkan, i all sin ståt, som inte var dålig, se artikel nr 3 för exempel!
Nu var kyrkan byggd och det skulle väljas präst.
Se hur det gick till i nästa artikel, Finvid del 2: En kyrkoherdes arbete och ekonomi på 1200-talet!
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult i april 2018
Alla rättelser och övrig information angående Näshults första kyrka mottas med stor tacksamhet! När man plockar uppgifter om 1200-talet från olika källor är de inte alltid i överensstämmelse med varandra, så ibland måste man bestämma sig för den variant som låter förnuftig. Men det kan bli fel, så hör gärna av er.
Källa:
- Svenska landskapslagar tolkade och förklarade för nutidens svenskar. Ser. 5, Äldre västgötalagen, Yngre västgötalagen, Smålandslagens kyrkobalk och Bjärköarätten
Holmbäck, Åke och Wessén, Elias (redaktörer och utgivare) - Rydeman,Stig, En urminnes kyrka av trä; Växjö 2004
- Bild på Granhults kyrka, nätet
- Granmo, Gunnel: Näshults kyrka 1975.
- Gamla mått, nätet