Detta är historien om ett par nästan bortglömda Näshultsbor.
Det handlar om äkta makarna Vilhelm Fredrik von Schantz och Fredrika Carolina Magdalena von Schantz, född Schurich. Under åren 1808 till 1818 bodde de här i Näshult, på gården som då kallades Näshults Herregård och nu kallas Näshults säteri.
Det var ett fridsamt, lantligt liv för dem här i Näshult. De umgicks nog främst med släkten, Vilhelm Fredriks föräldrar och en bror med familj bodde också här i byn. Förutom att Fredrika födde flera barn så hände inte mycket.
Början av deras gemensamma liv hade innehållit desto mer dramatik!
Fredrik och Fredrika gifter sig
Den 30 april 1806, i Stralsund i svenska Pommern, gifte sig Fredrika Carolina Magdalena Schurich med Vilhelm Fredrik von Schantz, sedan 1805 kapten vid Kalmar regemente.
Vilhelm Fredrik, född 1779, var son till Adolph Vilhelm von Schantz, också han militär, löjtnant vid Kalmar regemente, död 1816. Inget är känt om Adolph Vilhelm, utom att hans fru flyttade ifrån honom 1810, av okänd anledning.
Fredrika var född och uppvuxen i Stralsund, som då tillhörde Sverige.
Fredrika var dotter till överste-löjtnanten vid fortifikationen Christian August Schurich, riddare av Svärdsorden. Bland Riksarkivets brev finns två brev från Kristian August Schurich, major vid fortifikationen från 1816, och ett brev från August Schurich, löjtnant vid detsamma, dagtecknat 1777 och sannolikt skrivet av Fredrikas pappa. Tyvärr är breven mycket sakliga och ger inga tecken om August Schurich personlighet.
Men Carl Fredrik Akrell, också han vid fortifikationen, träffade 1806 i Stralsund Fredrikas pappa Christian August och skrev ner sina intryck av honom och hans chef i sin dagbok:
”Chefen för den i Stralsund stationerade afdelningen af fortifikationen var en överste Rosenblad, en man full av bizarra egenheter, hade vistats någon tid i Turkiet, hade mycket derom att förtälja a la maniere de Munchhausen. Major Schurich en till själ och hjärta inbiten preussare, stel formalist”.
Man undrar hur Rosenblad och Schurich kom överens.
Hur träffades Vilhelm Fredrik och Fredrika?
Kanske mötte Fredrika sin blivande make på en bal i hemma i Stralsund, där Vilhelm Fredrik von Schantz och delar av Kalmar regemente tjänstgjorde åren 1802-1805. Fredrik, den stilige löjtnanten i sin uniform, hon i en vit empire-klänning, med en solfjäder och ett dansprogram. Såg han ett par drömska ögon ovanför solfjädern? Var hon så djärv att hon blinkade? I alla fall, han såg till att bli presenterad och bjöd upp. De dansade kanske en vals, denna smått ekivoka nymodighet då han faktiskt fick hålla om hennes midja! Hennes far, då fortifikationsmajor, morrade antagligen i bakgrunden, han morrade över det mesta. Men kärleken vaknade. Det hela var som en historia av Jane Austen.
Hotet från Napoleon
De gifte sig i en orolig tid. Frankrike under Napoleon försökte lägga under sig hela Europa och Ryssland, kriget blossade upp överallt.
1805 försökte Storbritannien skapa en koalition mot Frankrike, bestående av Österrike, Ryssland, Preussen och Sverige. Avtalen var klara 3 oktober 1805 och Sverige förklarade Frankrike krig. Gustav IV Adolf anlände till Stralsund 2 november 1805 och tog befälet över den armé som skulle försvara Pommern mot fransmännen som då härjade längre söderut i Tyskland.
I december 1805, en månad efter det att Gustaf IV Adolf anlänt till Stralsund, stod slaget vid Austerlitz, Österrike förlorade och koalitionen bröts sönder. Gustaf IV Adolf återvände hem och lämnade Stralsund att planera för framtiden.
Fredrikas far var då major i fortifikationsbrigadens ingenjörskår, och kåren hade tydligen gjort ett bra jobb med att förstärka Stralsund. Fransmännen attackerade Stralsund den 30 januari 1807 och belägrade staden till 24 augusti 1807, då en vapenvila slöts. Vapenvilan förkastades av Gustaf IV Adolf, varpå fransmännen gick till attack med 40.000 man, mot de 15.000 svenskar som var inneslutna i staden. Sedan fransmännen ockuperat staden (och varför var det så viktigt?) drog sig svenskarna tillbaka hem till Sverige och Pommern var för alltid förlorat.
Tillbaka till Sverige
Efter bröllopet ville Vilhelm Fredrik helst av allt föra hem sin brud till den relativa tryggheten i Sverige. Han lyckades också med det. Riktigt när de nygifta kunde lämna Stralsund, vet jag inte, men det var före fransmännens belägring då väl ingen kunde lämna staden. Deras första barn föddes nämligen i Karlstorps socken den 13 mars 1807. Det är mycket möjligt att de kunde lämna Stralsund redan före juni 1806. I juni 1806 var det nämligen generalmönstring av Kalmar Regemente i Hultsfred och det finns ingen antydan om att regementet inte omfattade kapten von Schantz. Han hade haft en månads permission i februari 1806, för att resa till Stockholm, men ingen permission för att åka till Stralsund och gifta sig.
Livet i Näshult
Makarna von Schantz flyttade hem till Sverige, senast våren 1807. Deras första gemensamma hem var i Flenshult i Karlstorp. Deras första barn, Christina Wilhelmina, föddes 1807 på Flenstorp.
Mellan 1808 och 1818 bodde makarna von Schantz i Näshult. Anledningen till att de flyttade hit var förmodligen att Fredriks föräldrar bodde här på Näshults säteri. Även en bror till Vilhelm Fredrik bodde i Näshult, på Rösjöholm Lilla. Familjen verkar ha varit tätt sammanhållen. Vilhelm Fredrik och Fredrika flyttade många gånger och såg nästan alltid till att det fanns en släkting i närheten.
Det äldre paret von Schantz verkar dock ha haft lite äktenskapliga problem.
Fredriks mor flyttade 1810 till Virserum och dog i Upplanda 1814. Hennes son Johan Christian ägde då Upplanda Herregård, Vetlanda. Där bodde också Fredrik Durietz, f 1803, son till Vilhelm Fredriks och Johan Christians syster Christina Vilhelmina. Johan Christian flyttade 1815 till Lemnhult, Gerekulla. Släkten höll samman.
Märkligt nog finns det bevarat en bild ur Vilhelm Fredriks liv här i Näshult. Bäckman berättar i boken Forntid och Nutid följande:
Vilhelm Fredrik deltog i viss grad i skötseln och styrandet av församlingen. Han var i vart fall medlem av kyrkostämman och sympatiserade kanske med kyrkoherden Elgmark, som hade ett besvärligt liv här i Näshult (se artikel). Elgmarks jobb sköttes egentligen av vice pastor Lunér, som inte heller var något att satsa på. Ärkebiskopen Tegner skriver i ett av sina brev att han äntligen hade blivit av med Lunér, som han ansåg vara den odugligaste och liderligaste prästen i stiftet. Det är inte känt varför det tog så lång tid att avskeda honom, han lär ha varit verksam här i Näshult under många år. Bäckman berättar följande historia ”Vid en Valborgsmässostämma 1817 som hölls under vice pastorns ordförandeskap gå kyrkoherden och von Schantz ut från stämman under det den pågår, och då de återkomma frågade major Schantz v pastorn Lunér om han sagt att han på denna stämma skulle taga ”taga kappa och krage av kyrkoherden”. Härpå svarade denne nej, hvarförutan han fann frågan enfaldig och löjlig samt ej hörande till stämmans förhandlingar. Men han fann sig dessutom förnärmad av och lidande till sitt ”convite” att frågan gjorts samt frågade därför upprättelse. En kyrkorådsledamot, hederlige och välförståndige rusthållaren Jeremias Germundsson i Ödmundetorp tager också pastorn i försvar. Då lämnar majoren jämte sin bror stämman, heter det i protokollet.” Brodern var Lars Samuel von Schantz, som under många år arrenderade Lilla Rössjöholm här i Näshult.”
Det är lite osäkert vad Lunér menade med upprättelse. 1802 i Stralsund betydde det att den förfördelade utmanade förolämparen på duell. I Stralsund behövdes det inte mycket för att detta skulle ske. En dagsboksskrivare (Akrell) berättar hur han blivit utmanad på duell för att han vänt ryggen åt ett högre befäl medan han dansade på en bal.
Tiden i Öjaby, Linneryd, Södra Ljunga m fl socknar
Familjen verkar ha flyttat väldigt många gånger. Det är svårt att veta varför. Var det av ekonomiska skäl? I vilket fall verkar det inte hända särskilt mycket i deras liv. Det är påtagligt hur ofta familjen flyttar till en släkting. Hur hamnade pappa Adolf Vilhelm på Näshults säteri? Samtidigt bodde Fredriks bror Lars Samuel i Lilla Rössjöholm som han arrenderade ända till 1838 då hans familj flyttade till Älghult. Vilhelm Fredriks andre bror Johan Christian höll sig i närheten, på Gerekulla i Lemnhult. Systern Christina Wilhelmina bodde i Eksebo i Virserum, tills hon skilde sig.
Mellan åren 1828 och 1851 flyttade Vilhelm Fredrik och Fredrika med familj sju gånger, alltid inom Småland.
1851 flyttade Vilhelm Fredrik, Fredrika och dottern Fredrika Adolfina till Forssviks Station, där sonen Malcolm var slussinspektör vid Forsviks sluss av Göta Kanal, invigd 1832.
Malcolms son Malkolm Fredrik omkom vid en explosion 1863 på ångfartyget Askersund, liggande i Forsviks sluss. Malcolm Fredrik dog, men ångbåten klarade sig och fortsatte att trafikera kanalen och Vättern. 1871 annonserades om en ”lustresa från Askersund till Vadstena och Motala som anställes med ångfartyget Askersund söndagen den 25 juni”.
1853 flyttade familjen från Forsvik till La Björstorp i Undenäs. Sista flytten gick tillbaka till Forsvik 1857. Vilhelm Fredrik dog 1858 och Fredrika dog 1862
För alla dessa år finns bara fragment bevarade av familjens liv. Vilhelm Fredrik befordrades till major vid Kalmar regemente 1813, fick avsked 1818, blev major i arméen 1838 samt tilldelades Carl XIV Johans Medalj 1854. Allt ganska mystiskt, han blev major 20 år efter sitt avsked från det militära?
Barnbarnets död på ångfartyget Askersund måste ha upplevts som en katastrof, men i övrigt verkar livet ha varit fridsamt.
Men i omvärlden hände det desto mer. Här är ett urval. Och då är inte ens storpolitiken eller kulturen nämnda.
Napoleon förlorade makten och någon slags fred bröt in. Telegrafen uppfanns, tågtrafiken kom igång 1825, gaslyktan uppfanns, man hittade lämningar efter en utdöd reptil, 1796 utfördes den första vaccinationen mot smittkoppor, Malthus gav ut sina rön i befolkningsfrågan, Thomas Young bevisade att ljus är vågor, kemisterna upptäckte nya grundämnen varje år, man lyckades framställa morfin, vulkanutbrottet Tambora dödade 92000 människor, Stirlingmotorn patenterades, ”differensmaskinen” dvs föregångaren till datamaskinen presenterades, det första fotografiet framställdes 1826. Baltzar von Platen låter gräva Göta Kanal.
Bland annat.
Livet då var nästan lika spännande som det är nu.
Det vi vet mest om är Fredrikas debut som författare.
Fredrikas bidrag till poesin
Fredrika flyttade till Kalmar 1837, tillsammans med sina barn. Vilhelm Fredrik anslöt senare. I Kalmar sysselsatte sig Fredrika med litterär möda och 1842 utkom från trycket hennes på vers skrivna romantiska verk, under pseudonymen Fr S.
Titeln är Bertha; En målning ur 17 århundradet i sju sånger. För att ge en idé om verket finns första kapitlet att läsa här nedan.
Nutida litteraturkritiker och nutida läsare kanske inte blir så imponerade av Fredrikas alster men boken ger en liten fingervisning om hurdan hon var, Fredrika, hon som gick omkring här i vår by för tvåhundra år sedan. Bertha är snäll och god och religiös, jag gissar att Fredrika också var sådan. Om hon varit en ragata hade hon inte beskrivit Bertha så. Hon bör ha varit omtänksam mot släkten, alla sina barn och barnbarn och Fredriks syskon och syskonbarn. Och hon ville vara poet. Det är svårt att bedöma hennes poesi, modet har förändrats så mycket. Även en vördad poet som Stagnelius ter sig rätt fånig idag. Romantiken uppskattas inte längre.
Vi vet så lite om dem som var våra grannar för 200 år sedan. Nu har vi i alla fall räddat en del från glömskan.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
|
Eva Kornby, Haddarp, Näshult, september 2019
KÄLLOR
- Akrell, Carl Fredrik och Troil, Samuel Gustaf von: Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar (Boken finns på nätet och den är FASCINERANDE läsning. Akrell var tillsammans med löjtnanten Gripenwald två av Gustaf IV Adolfs fångvaktare, och Akrell beskriver vardagen för den stackars fånige kungen, som var fullt övertygad om att han skulle avrättas.)
- Bäckman, August: Forntid och Nutid. Jönköping 1916 om grälet på kyrkbacken.
- Mankell, J., Anteckningar rörande svenska regementens historia.
- Schantz, Fredrika von, 1784-1862. Bertha: en målning ur 17de århundradet i sju sånger / af Fr. S.
- Kyrkoböcker och nätet