Vår gamle vän medicinmannen och riksdagsmannen, överjägmästaren Anders Ehrenström och hans hustru Catharina Petrosina Elizabeth Tovér hade en son, Anders Fredrik, född 1755 i Näshult, död 18/10 1815 i Portugal.
Den enda upplysning om honom jag har kunnat hitta i svenska dokument är följande korta levnadsbeskrivning
”1755-1815. Död i Portugal. Bodde tidvis i Philadelphia”
Han finns med i husförhören 1754-1773 som “sonen And. Fredric 1755 30 maj” som nummer fyra bland nio barn. 1775-1795 är han antecknad men struken och han har inte gått i kyrkan den perioden, så jag drar slutsatsen att han flyttade hemifrån omkring 1775. Då var han 20 år, så det var ganska sent att flytta hemifrån. Han finns inte med i Smålands matrikel för Lunds Universitet och inte heller motsvarande för Uppsala Universitet. Så vart tog han vägen?
Han reste till Amerika. Kanske inte med en gång, men det tog nog inte många år innan han hamnade där.
Anders Fredrik var med andra ord en av Näshults första utvandrare, om inte den förste.
1775 inleddes det amerikanska frihetskriget. Amerika ville göra sig fri från Englands överhöghet och framför allt från de skatter som England utkrävde av dem. 1776 undertecknades självständighetsförklaringen, England skickade över trupper för att kväsa upproret och kriget var ett faktum. Philadelphia var den unga nationens huvudstad och befann sig mitt i händelsernas centrum och för en romantisk pojke från Näshult var det nog där man borde befinna sig. Benjamin Franklin traskade runt på gatorna, George Washington, John Adams, John Hancock, Thomas Jefferson, allihop var där i samband med Kongressen, de facto USAs första regering.
Anders Fredric var sjökapten på amerikanska skepp. Efter 1775 och fram till Napoleons slutliga fall 1815 var förhållandena på världshaven mycket komplicerade. Europeiska stater kombinerade sjökrig med ren piratverksamhet. Under krigen var detta ett fullt moraliskt godtagbart sätt att bli rik, se bara hur berömvärt det framstår i Jane Austens romaner. Många av piratfartygen låg utanför USAs östkust och utgjorde en stor fara för den fredliga sjöfarten. Utrikesministern i USA rapporterade till kongressen i juni 1797 att fransmännen tagit 318 amerikanska fartyg under de senaste 11 månaderna.
Europa var utmattat av krigen, så affärsmännen i USA kunde göra sig stora vinster genom att sälja förnödenheter till Europa, trots riskerna.
Det skulle föra för långt att sammanfatta denna dramatiska tid här. Vi får nöja oss med att konstatera att för Anders Fredric fanns det både möjligheter att bli rik och att uppleva äventyr i världen.
Det finns bevarat en sammanfattning av Anders Fredriks testamente, som ger en hel del upplysningar om hans levnadsomständigheter. Det är skrivet i Philadelphia 1811, och när hans skrev det hade han (antagligen) bott i Amerika i omkring 35 år.
Här är den råa texten. Tyvärr är alla detaljer om tillgångar och skulder urklippta, men det intressanta är de människor han kände.
Ehrenstrom, ANDREW FREDERIC. Native of Sweden, at this time citizen of U.S.A. Ship Master.
April 5, 1811. October 18, 1815. 6.171.
To Mrs. Jane Rodgers, widow of my late friend, Capt. John Rodgers, of Phila., Mariner.
To Andrew Mickle, son of my friend, Isaac Mickle, Esq.,of New Jersey, property in Marcus Hook, Pennsylvania.
To my mother Catharina Petrosina Elizabeth Ehrenstrom. After her decease, to my sisters.
Execs: Capt. Norris Stanley of Phila., Isaac Mickle, Esq., of New Jersey. Should they not find it convenient to act, appoint Thomas Harper, merchant of Phila
To Mrs. Sarah Johnston, wife to William Johnston of Phila. After her death, to her children.
Wit: Joseph Richards, Samuel F. Saunders.
Letters from said Andrew Frederic Ehrenstrom written from Havana and from Rio Januarie, annexed to Will, in which John, Mary and Rachel Mickle, children of said friend, Isaac Mickle, Esq.
Daniel W. Coxe of Phila., merchant, and John Leamy of Phila., merchant, affirmed.
Letters to Thomas Harper and Isaac Mickle, Esq.
Anders Fredric var, som sagt, sjökapten. Hur han lärde sig yrket och var han befann sig mellan 1775 och 1795 verkar omöjligt att reda ut.
Philadelphia på Anders Fredrics tid
Enligt Naval documents var han Commander på Harry, ship, på 213 ton, registrerat i Philadelphia 12/2 1799. Ägare var John Leamy (som nämns i testamentet). Byggt i Connecticut 1796, kanonerna togs bort 24/5 1800. Skeppet användes ”in the Quasi-war between the United States and France 1798-1801.” Detta krig var en organiserad piratverksamhet från fransmännens sida. Franska revolutionen och krigen hade utarmat Frankrike och de beslöt därför att skicka ut en flotta som skulle attackera handelsfartyg av vilken nation som helst och lägga beslag på lasten. Jag vet inte om Anders Fredrics skepp var ett konvojfartyg eller ett handelsfartyg, men nog behövdes kanonerna.
Ett annat ganska svårtolkat googlefynd menar att han var kapten på en båt som fraktade tobak. Detta är de enda två uppgifter jag lyckats hitta om hans tjänstgöring till sjöss.
Testamentet bekräftar att han var i Rio de Janeiro och Kuba, och vi vet att han dog i Portugal. Det var inte kustfart han sysslade med. Han fick se världen.
De vanliga cash crops frakterna från Amerika till Europa på den tiden var mjöl, bröd, salt, rom, tobak, melass, socker och hampa. Europa exporterade tyger, vapen och andra tillverkade varor. USA hade vid den tiden ingen industri och var tvungen att importera tillverkade varor.
The Triangle Trade, som gick från USA, till Europa, vidare till Afrika och tillbaka till USA, och som omfattade slavtransporter, vill jag helst inte tänka på. Jag gissar att Västindien, Charleston, SC, och framför allt Wilmington, NC, var huvudhamnar för den trafiken. I Philadelphia fanns redan 1788 en stark opinion mot trafiken, se Bilaga 1.
Han hade ”property” i Marcus Hook, vilket jag tolkar som en fastighet. Lös egendom hade kallats ”chattel”. Så han var bosatt i Marcus Hook, som ligger på Delawareflodens strand och började sitt liv som en del av svenskkolonin New Sweden på 1600-talet. Men det var länge sedan och han hamnade där antagligen en slump. Marcus Hook var ett centrum för skeppsbyggnad och skeppsfart. Det ligger vid Delawarefloden, som är seglingsbar dit. Philadelphia ligger ytterligare en liten bit uppför floden.
Han var antagligen ogift, eftersom han inte nämner hustru och barn i testamentet, men han hade tillräckligt med släktkänsla för att testamentera egendom till sin mor och systrar. Testamentet var upprättat 1811, och hans mor hade avlidit redan 1801, så kontakterna med familjen var nog inte så frekventa.
Han bör ha varit en ganska betydande man i Philadelphia, eftersom de personer han utser som testamentesexekutorer och vittnen är välkända och rika män. Man undrar om han inte till och med var en ganska ovanlig sjökapten, fullt så inne i societeten var nog inte en vanlig sjöbuss.
Han testamentar något till Jane Rodgers, änka efter hans gode vän John Rodgers. Denne John Rodgers har jag inte lyckats identifiera. Det kan inte vara John Rodgers, den berömde sjöofficeren, eftersom han inte dog förrän 1838.
Inte heller har jag lyckats identifiera William Johnston och hans hustru Sarah. Joseph Richard och Samuel Saunders samt Thomas Harper är också svåra att säkert identifiera.
Han verkar ha varit en nära vän till en Isaac Mickle och hans familj. Denne Isaac Mickle har vi lite mer information om. Han var kväkare, vilket framgår av att han gifte sig i Woodbury Monthly Meeting. Ett meeting är en gudstjänstlokal hos kväkarna. Han skrev en bok, ”Reminiscences of Old Gloucester”, som finns på nätet. Det är en fascinerande historia om Sveriges 1600-talskoloni New Sweden och dess människor, väl värd att läsa. I förordet tackar han J Fennimore Cooper, of Cooperstown, för hans benägna hjälp. (Mickle kände Cooper! Oj! Omöjlig att läsa nu för tiden naturligtvis, men själva kvintessensen av indianromantik. Hans hem Cooperstown ligger vid stranden av en avlång sjö, långt ute i skogen, och om man står och tittar ut över sjön framåt kvällen syns inga tecken på civilisation på andra sidan, och man ser i sin fantasi kanoter, som ljudlöst paddlas av indianer i den tysta skymningen. Sorry, Cooperstown hör ju inte hit, men bara omnämnandet av denna lilla stad sätter hjärtat i rörelse.)
Gloucester ligger strax utanför Philadelphia, men inte i Pennsylvania utan i New Jersey, där Isaac också anges bo i testamentet. Från Gloucester till Marcus Hook är det 5 svenska mil. Isaacs barnbarn (?), också kallad Isaac Mickle, från Gloucester, skrev en dagbok från 14 år till 22, 1837-1845, A Gentleman of Much Promise, om en välbeställd ynglings liv i Philadelphia.
En av testamentsexekutorerna var Capt Norris Stanley. Det var en sjöbuss, i ordets sanna bemärkelse, som slutade som en mycket rik affärsman. En man vid namn William Whitteker har beskrivit sitt möte med denne äventyrlige man.
William Whitteker had stayed in Philadelphia with Norris Stanley and his family while going to school to learn navigation. It was here that he heard Norris Stanley’s stories of his adventures at sea. And, Norris Stanley had plenty of stories to tell. According to a story which was reported in The Southern Patriot Newspaper of 14 Apr 1848, Capt. Norris Stanley had come to America aboard the ship Caroline of Philadelphia with another young, poor boy, John Jacob Astor. Both later became very wealthy merchants. Norris Stanley’s obituary, reported in the Trenton State Gazette of 12 May 1851 stated that he had served under Commodore John Paul Jones during the American Revolution in several actions. William was so impressed by his stories that he not only signed up to go to sea as a carpenter’s mate on a ship sailing to China; but, he named his first born son after the story teller.
Denne John Jacob Astor skulle bli Amerikas rikaste man och stamfar till familjen Astor.
I dödsrunan i Trenton State Gazette från 1851 kallas Norris Stanley ”a much respected citizen of Philadelphia”. Han son, (tror jag) hette också Norris Stanley och drev en framgångsrik affärsverksamhet med 19 skepp som gick mellan Västindien, Bahia, Rio de Janeiro, Montevideo, Gambia, Sierra Leone, Hong Kong, Kina och San Francisco. Eftersom Norris Stanley den äldre betecknas som en mycket rik person, tror jag att Norris den yngre ärvde rörelsen. Det är väl sannolikt att Anders Fredric var åtminstone tidtals anställd av Norris Stanley d ä. Norris Stanley var frimurare, precis som Anders Fredrics pappa Anders Ehrenström. Kan det ha varit en koppling?
Den John Paul Jones som omnämns i citatet ovan var Commodore i den nybildade US Navy och lyckades trassla till det mesta. Läs gärna hans historia i Wikipedia!
John Leamy, som bekräftade testamentet, var en framstående man i Philadelphia med stora intressen både i Karibien och Spanien. Han var född i Irland och kom som ung till Spanien där han blev kvar i flera år, knöt kontakter och lärde sig språket. I slutet på 80-talet blev han kapten på ett piratfartyg, hemmahörande i Philadelphia, och därifrån byggde han sitt imperium. Som framgått ovan var Anders Fredric kapten på ett av hans skepp, men då hade Leamy lämnat piratverksamheten.
Daniel W. Coxe, som också bekräftade testamentets äkthet, tillhörde en av de äldsta familjerna i Philadelphia. Hans far var en framstående domare som också var aktiv politiskt. Daniel Coxes affärsverksamhet var fördelad på många verksamhetsgrenar. Han ägde stora aktieposter i banker och ägde många fartyg som fraktade gods till och från England. Han ägde också Belleville, en herrgård vid Schuylkill River. Han var styrelseledamot i the Insurance Company of North America. Han var också aktiv politiskt.
Vem var då Anders Fredric?
Anders bör ha haft det ganska gott ställt och han kände och stod på god fot med framstående personer i Philadelphia, antingen som anställd eller som god vän. Det fanns ingen direkt brist på sjökaptener i Philadelphia, kanske den största hamnen i USA, så för att komma in i societeten måste han ha haft befälet över ett stort skepp.
Han var nog ingen mes. För att vara kapten över ett seglande skepp i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet krävdes nog beslutsamhet och stark vilja. Samt antagligen en ganska råbarkad syn på liv och död. John Leamy lät piska en matros till döds på en av sina skepp. Då hade han visserligen gått för långt, men som vi läste i historien om Nils Stocke så var spöstraff inget ovanligt.
Flera av Anders Fredrics vänner kom ursprungligen från Irland. Kanske Anders Fredric tillbringade de okända åren mellan 1775 och 1795 i Irland och där träffade någon eller några av dem? Mickle var irländare och kväkare. Kväkare brukar anses ha en sträng moral, och för att passa som vän till Mickle kan Anders Fredric inte ha varit annat än likadan själv. Moralbegreppen då var nog annorlunda än nu, så vad ”sträng moral” betyder vet jag inte riktigt.
Han gifte sig aldrig, konstigt nog. Jag har letat efter marriage certificates men det finns bara ett enda officiellt dokument om Anders och det är hans testamente.
Han kan ha varit kväkare, eftersom han var god vän med Mickle. Han kan ha varit frimurare, eftersom han var god vän med Norris Stanley. Det är lite underligt att hans namn inte nämns någonstans i den ganska omfattande dokumentationen över hans bekantas liv. Som alltid finns en känsla av irritation att det finns så lite material. Vem var han, vad gjorde han? Det mesta är spekulation.
Han gjorde sin sista resa 1815, till Portugal, där han dog 18 oktober, i Lissabon. Hur han dog vet vi inte. Någonstans finns det kanske en loggbok från hans skepp, som berättar historien, men var den är vet jag inte.
Samma dag, den 18 oktober 1815, klev Napoleon i land på St Helena, en ö långt ute i Atlanten, och började sin exil. Det hade ingenting med Anders Fredric att göra, men det var en dyster dag för Napoleon också.
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult, mars 2013
Källor:
Näshults kyrkoböcker
http://files.usgwarchives.net/pa/philadelphia/wills/willabstrbk6a.txt abstract av Anders Fredrics testamente
http://local-heritage.com/MarcusHookHistory/ beskrivning av Marcus Hook
http://ia700302.us.archive.org/16/items/reminiscencesofo00mick/reminiscencesofo00mick_djvu.txt Isaac Mickles bok om Gloucester, som innehåller en fascinerande skildring av New Sweden
Naval Documents Related to the Quasi-war Between the United States and France : Naval Operations … February 1797-December 1801, Volym 7
http://www.lib.udel.edu/ud/spec/findaids/burd1.htm fakta om Daniel W Coxe
http://www.librarycompany.org/careyconference/pdf/Carey%20Conf%20–%20Salvucci%20ppr.pdf historien om John Leamy
I Freemasonary in Philadelphia finns en kort biografi för Norris Stanley, skriven av hans sonson Norris Stanley Barratt. sid 358. Boken finns på nätet.
Bilaga 1
Philadelphia, PA 1788 – Newspaper. Independent Gazetteer; or, The Chronicle of Freedom, Philadelphia, Pa., May 6, 1788.
WHEREAS, in the year 1787, some vessels were fitted out at the port of Philadelphia, for the iniquitous purpose of stealing the inhabitants of Africa, from all the endearments of domestic life; one of which vessels has succeeded in obtaining a number of poor blacks, and has taken the to a port in the West Indies, where they are under the iron hand of oppression. From this shameful traffic, this horrid source, the proprietors of the vessel have purchased some West India produce, which, after landing at Wilmington, they have brought up to this city, and offered for sale. It is a grateful circumstance to the supporters of the common rights of mankind, that the virtuous inhabitants of the city, reprobate the horrid idea.-A correspondent hopes, that the citizens will further testify their disapprobation of the practice by turning with indignation from the purchase of any property, thus basely procured by men so lost to the common feelings of humanity; notwithstanding the patriotic convention, at which Washington presided, have declared that this abominable traffic shall be continued for TWENTY years by the people of America.