Marknadsbyråkrati för kopparslagare

Carl Hedberg var kopparslagare här i Näshult. En gång ska vi skriva hans historia men i denna notis ska vi bara redovisa den byråkrati han mötte när han ville sälja sina alster på marknaden i Virserum.

Alltihop börjar med ett höviskt brev från Carl.

Kommunalnämndens Ordf
Wirserum

Undertecknad anhåller härmed vördsamt om tillåtelse att vid torgdagar och möten då kreatur saluföres i Wirserum äfven få saluföra plåt och Kopparkärl af Egen tillvärkning

Näshult den 28 januari 1902
C. Hedberg
Kopparslagare

För att bevisa att han var en ordentlig person som inte for med osanning när han påstod att han tillverkade kopparkärl, hade Carl fått Kommunalnämndens ordförande i Näshult att utfärda följande intyg.

Att Kopparslagare C P Hedberg i Näshult jemte Söner har egna till verkning såväl koppar som plåtslageri arbeten varder här med på begäran intygadt.

Näshult den 22 November 1901
A G Gustafsson
Kommunalnämndens ordf

Men i Virserum ville man ha ordentligt på fötterna innan man utfärdade något så viktigt som tillstånd till marknadsförsäljning. Carl kallade in kyrkoherde Elg.

Att kopparslagare Karl Peter Hedberg från Näshult, född den 10 okt år 1840, åtnjuter medborgerligt förtroende och själf med egna söner tillverkar de saker han för omkring och säljer å marknader varder härmed på begäran intygadt af, Näshult den 8 februari år 1902.

G M Elg
Kyrkoherde Stämpel
Kommunalstämmans ordf

Virserums kommunalnämnd fattade följande beslut i frågan. Man märker brasklappen, Nämnden ger bara tillstånd i den mån de har befogenhet därtill! Och trots att Virserum var i stort behov av en kopparslagare måste denne ha medborgerligt förtroende och själv tillverka sina varor.

Protokoll fört vid ordinarie sammanträde med kommunalnämndens ledamöter i Virserum den 5 mars 1902

Par 12
Kopparslagare C Hedberg i Näshult begäran att få å de vanliga torgdagarna och oxmötena i Vm försälja sina alster av kopparkärl beviljades i den mån nämnden hertill ega rätt, synnerligen som inom samhället ej finnes någon Kopparslagare och orten är i stort behof deraf såväl för lagning som för köp.

Uppläst och godkänt
P A Rosander

Så Carl fick sitt tillstånd och hoppeligen kunde han sälja så mycket att den långa resan betalade sig. Det jag undrar över är varför det var så viktigt att kopparkärlen var av egen tillverkning? Möjligen kunde de tillverkas av hans ”egna söner”, men att döma av ordalagen inte av någon anställd, eller, hemska tanke, av någon helt fristående person. Kan någon förklara?

//Eva Kornby, Haddarp, Näshult. Sept 2019

Handskrivna originalhandlingar bland Karl Petterssons, Serarp, papper