Höghultsström

Av Mats Larsén/Roy Johansson.
(från Forna tiders Näshult, en sockenbok, 1975)

hoghult

Enligt en år 1699 upprättad lantmäterikarta över Höghults ägor fanns vid Höghultström två enfots kvarnar inrymda i ett hus, skattelagt till 3 skäppor tull med tämligen gott fall. Dessutom hade sergeant Zacharis Ulfsax, ägare till Höghults norrgård, fem år tidigare uppfört en sågkvarn där. Norrgården och Kejsarekulla skulle såga hälften var på sågen som kunde göra mellan 16 och 20 tolfter bräder per år. Dessa användes dels till gårdsreparationer och dels till avsalu för mellan 16 och 20 öre tolften. Nedanför dessa låg en mindre kvarn och uppströms ett par ålakistor, som gav tämligen ringa avkastning.

År 1749 finns Sven Håkansson omnämnd som mjölnare vid Höghults kvarn och ifrån detta år fram till slutet av 1800-talet har fler än 40 mjölnare bott vid kvarnen. Vid storskiftet i Höghult fanns vid kvarnen 23 kappland (omkring en tredjedels hektar) odlad åker kallad Kvarnlyckorna.

År 1836 flyttade byggmästare Sven Hansson från Lenhovda till Höghultssröm, och han nämns i handlingarna angående laga skiftet i Höghult 1840 såsom ägare till en mjöl- och sågkvarnsanläggning där. Han uppvisade ett salubrev att han inköpt ½ mantal Norrgården och efter tvist inför häradsrätten angående äganderätten var han ostridig ägare till 1/8 mantal. Sven Hansson, som erhöll ängsmarken närmast kvarnen, moskiftena norrut och torpen Eliehult och Djupedal samt andel i Gungekärret, fick flytta ut en 25 alnar lång ladugårdslänga från byn. Nedtagning, transport och uppsättning kostnadsberäknades till 27 riksdaler. Ladugården byggdes upp på en hög stenfot invid ån nedanför kvarnen. Han lät vidare uppföra en tvåvånings mangårdsbyggnad där den gamla kvarnstugan stått och kvarnstuga på sågbacken på andra sidan ån. Nedanför kvarnen anlades ett oljeslageri taxerat till 200 kr. Kvarnen taxerades till 400 kr och sågen till 50 kr. Bruksägare Sven Hansson levde till 1857 då han dog i vattensot.

År 1854 övertogs gården av hans son Karl Johan, vilken som värvad tagit sig namnet Rosander. Rosander, eller Humpe som han kallades, skulle i slutet av 1850-talet gifta sig med Sven Nymans dotter, varför han av denne köpte Mellangården. Men dottern ville inte ha Rosander och eftersom det inget blev av med bröllopet ångrade Nyman att han sålt gården och ville ha den tillbaka. Han fick då för att häva köpet låta Rosander hugga timmer i sin utemark till uppförande av en mangårdsbyggnad i Höghultström. Rosander uppförde då en större byggnad i en för trakten ny byggnadsstil med frontespis, källare under hela huset och stora fönsterytor. Är 1858 köpte han 3/16 mantal Norrgården. Han gifte sig 1861 med Mathilda Karlsdotter.

Nedanför kvarnen anlades en spiksmedja som drevs med vattenhjul. Spiksmed var Johan Fredrik Värme.

På ansökan av brukspatron K J Rosander med flera år 1864 anlades ny häradsväg från Virserums kyrkby över Korparyd förbi Höghultström till Åseda kyrka. På den tiden kom bönder ända ifrån Fagerhults socken för att mala och Rosander hade en liten handelsbod inrymd i mangårdsbygadedens södra ända för mäldabönder och ortens befolkning.

Med tiden gick dock rörelsen över styr och efter konkurs nödåret 1868 såldes Höghultström på exekutiv auktion. Rosander blev allt mer grubblande och i mars 1869, då hans son var en månad gammal, tog han livet av sig uppe på sin kammare genom att med flit hugga av sig vänstra handen och kasta den under sängen varefter han förblödde. Änkan och barnen flyttade därefter till Högsby medan modern bodde som inhysehjon i Talleberg till sin död 1877.

Gården kom därefter att övertas av f d löjtnanten Johan August Nordstrand som med sin hustru Emilia flyttade in från Hjortsberga år 1870.

Nordstrand hade under sin tid gården och kvarnen utarrenderade. Den siste arrendatorn, J P Hagberg, flyttade 1896 till Serarp. En av de sista mjölnarna tog så mycket i tull att bönderna i stället for till Mellangårdens kvarn och malde. Den sista mjölnaren som arrenderade kvarnen, Algot Pettersson, flyttade till Kullebo 1897. Nordstrand ägde en mängd värdefulla saker och efter hans död 1892 hölls auktion på hans egendom i två dagar.

sagbyggnaden

Sågbyggnaden i Höghultsström

Ar 1896 köptes Höghultström av Carl Elmkvist för 7.000 kr. Han drev själv med sin familj både gården och kvarnen. Elmkvist stenröjde alla åkrarna, fraktade bort stenrören på gården i Höghult, odlade upp mossen vid Gungekärret och byggde en hölada där. Hans hustru Ida brukade sköta malningen och det hände att mäldabönderna om sommaren fick hjälpa till med skördearbetet medan deras lass maldes.

I slutet av 1890-talet hölls småskolan för Höghults rote i salen i den stora byggnaden, men flyttades i början av 1900-talet över till möllarestugan. Lärarinna var Skol-Emma som bodde i Beskvarn.

Kvarnen i Höghultström var vid denna tid en tämligen stor byggnad i två våningar och drevs med tre vattenhjul, ett för varje stenpar. På lördagseftermiddagen den fjärde augusti 1910 bröt en större eldsvåda ut, vilket troligen orsakades av att gnistor från ett kok svinpotatis i kvarnkammaren antände det torra spåntaket. Elmkvist drog dammluckan till kvarnhjulet för att stänka vatten på såghuset, men elden hade redan fått så starkt fäste att även sågen, den nybyggda vagnboden, ladugården efter vägen samt ett svinhus vid kvarnen samtliga brann ned till grunden. Kyrkans handdrivna brandspruta hade skickats efter, och man lyckades trots den intensiva hettan med knapp nöd rädda möllarestugan som var så starkt hotad att det brann i fönsterbågarna. Det brunna var mycket lågt försäkrat men en ny ladugård sattes upp vid Näshultsvägen och sågen byggdes upp igen, utrustad med en gröpkvarn på vilken maldes havre och råg. Elmkvist och en av hans fem döttrar sågade sedan stock åt bönderna och tog därvid det största brädet i stocken som såglön. Han köpte skog av de andra bönderna för att spara sin egen.

Ar 1917 sålde Elmkvist gården och fallet till Åsedabolaget för 80.000 kr. Stugan monterade han ned och tog med sig till Norrhult. Åsedabolaget sålde i sin tur Höghultströmsgården till virkeshandlare Herlin, men behöll vattenfallet och en del mark kring ån. Dessa delar styckades därför av år 1919. Avsikten med detta var att en kraftstation skulle byggas vid Höghultström, varför även de fall som hörde till Mellangården och Almsgården köptes upp eftersom vattentunneln skulle mynna ut nedanför dessa, en bit nedanför vägen till Råbäckshagen.

Herlin, som även köpt upp flera andra gårdar i Höghult, avverkade det mesta av skogen och kalhögg stora områden. Skogsavverkningarna sköttes av förman Karlsson som bodde i Höghultström och dessutom brukade gården. Karlsson betalade inte mer än ett visst pris per träd, varför en del grövre skog blev kvarlämnad och när priserna i början av 1920-talet sjönk till en tredjedel klarade Herlin inte affärerna längre utan fick gå i konkurs. Förman Karlsson flyttade från Höghultström och många som huggit och kört timmer blev helt utan betalning för sitt arbete.

Förman Karlsson med fru framför mangårdbyggnaden

Förman Karlsson med fru framför mangårdbyggnaden

Då Asedabolaget, bestående av Lindahl, Björk och Gabrielsson, inte kom någon vart med kraftverksbygget såldes vattenfallet till Axel Mellberg år 1922. Denne lät uppföra en ny kvarn där den gamla brunna stått förut och ett nytt bostadshus på den gamla möllarestugans plats. Mellberg hyrde under tiden bostad i den stora byggnaden.

Mellbergs nyuppförda kvarn

Mellbergs nyuppförda kvarn

När kvarnen var uppbyggd började en långdragen process om vattenrätten som varade i över fem år och slutade med att Mellberg fick lösa vattenrätten på markerna kring Grytesjön. Ar 1929 anlades en mindre kraftstation som försåg bägge bostadshusen i Höghultström och gården Råbäckshagen med elkraft till lyse. 1942 byggdes sågen om varvid en sågverksindustri och en mindre snickerifabrik startades av Erik Johansson och drevs fram till 1966. Under översvämningen vid vårfloden 1951 rasade en del av turbinen varefter kvarnrörelsen lades ned efter att ha varit i drift i kanske mer än 300 år. Fastigheten används numera som fritidsbostad.

Efter Herlins konkurs såldes Höghultströmsgården och Norrgården på exekutiv auktion år 1922. Förrättare var härvid landsfiskal Fredrik Henström som själv köpte gårdarna för 18.000 kr. Därtill kom plantering av skogsfällena efter avverkningen vilket beräknades kosta 5.000 kr, detta fick dock ett skogsbolag som gått i borgen för Herlin bekosta.

Oskar Askling hade vid auktionen lagt in anbud på Norrgården men då landsfiskalen bjudit över arrenderade han Höghultström fram till 1926.

När Henström detta år gick i pension flyttade han till Höghultström med sin hustru Emma, dottern Kajsa Lisa Lindell och hennes två barn Karl Fredrik och Karl Olof. Landsfiskalen kostade på en del reparationer på huset i Höghultström, lät sätta upp tre stentrappor i huggen sten och gräva en djup brunn. Han brukade själv gården i tio år med till större delen lejd arbetskraft och hade en häst och ett par kor.

Fredrik henström med fru, dotter och barnbarn

Fredrik henström med fru, dotter och barnbarn

I början av 1930-talet satte han upp en ångsåg i Höghultström där han sågade sin egen stock och köpte av andra. Virket sålde han till Lådfabriken i Vetlanda, som dock gick i konkurs samma år. 1937 stämplade han ut ett parti skog som såldes till Martin johansson i Hultanäs vilken satte upp motorsåg i skogen.

Interiör från salen i mangårdbyggnaden

Interiör från salen i mangårdbyggnaden

Fredrik Henström var en stor samlare av antikviteter

Fredrik Henström var en stor samlare av antikviteter

Kajsa Lisa Lindell, som var utbildad till småskollärarinna, undervisade själv sina pojkar i de första klasserna hemma och sedan köpte hon en av de första bilarna i Höghult för att kunna skjutsa dem till skolan i Näshult. Tre år senare, år 1932, skulle de börja realskolan och flyttade därför till Vetlanda. Året därefter gifte Kajsa Lisa om sig med direktören för Vetlanda Tidning, Albin Dahlstein, och höll ett ståtligt kyrkbröllop i Höghultström dit även vissa av byborna bjöds.

År 1934 avled Emma Henström och landsfiskalen hade därefter hushållerska fram till 1939 då han flyttade från Höghultström. Han dog i juni 1940.

Den siste brukaren av gården var Einar Askling som upphörde med arrendet efter 16 år 1962. Samma år köptes Höghultström av lantbruksnämnden och såldes sedan till Sigfrid och Rut Pettersson. Den är numara sammanlagd med Almsgården, nuvarande Stora Höghult.

1968 avstyckades mangårdsbyggnaden med tillhörande trädgårdstomt, och såldes till Mats Larsén och Bengt Winbladh. Gården användes som sommarbostad, samtidigt som en omfattande renovering av det då nedångna huset genomfördes. Sedan hösten 1974 bebos huset permanent av familjen Larsén.