Allmän Sockenstämma 15 december 1711

Den 15 december 1711 hölls allmän sockenstämma i Näshult, under ordförandeskap av kyrkoherden Jonas Arenander. Jonas Arenander tillträdde som kyrkoherde detta år 1711. Hans eftermäle var ”god ordningsman i församlingen”, så kanske han fick pli på Näshultsborna så småningom. Han var gift med Maria Elisabeth Ulmstedt, som, när Jonas Arenander gick bort 1720, gifte om sig med efterträdaren Jacob Stocke och blev mor till piratjägaren Nils Stocke. Jonas Arenander var nog bara i fyrtioårsåldern när han dog, okänt av vad.

Protokollet finns på sidan 150 i Husförhörsboken 1706-1716 och det ger en intressant inblick i förhållandena vid denna tid. Man får ett intryck av att Näshultsborna av årgång 1711 var minst lika genstörtiga och bråkiga som under Elgmarks tid, hundra år senare. Unga som gamla skolkade från gudstjänsten eller också rände de runt i kyrkan under gudstjänsten och skvallrade med varandra. De härjade runt i prästgårdens byggnader och invaderade t o m prästfruns kök och de rökte tobak överallt. Och efter en begravning slängde de från sig båren var som helst på kyrkogården och gick hem.

Mycket av protokollet handlar om bidrag till kyrkan från gårdarna. Prästen hade inte bara sitt tionde. Fattigstugan behövde repareras. Gårdarna fick betala påskören för rätten att få nattvarden och de tvingades repararera kyrkogårdsmuren. Det var uppenbarligen inte den bästa ordning vid kyrkan. Vi vet att den medeltida kyrkan höll på att förfalla, muren hade rasat och det låg likbårar slängda på kyrkogården.

På stämman beslutades också om en avgift för ”hästloget”. Ordet ”hästloget” är obekant men en gissning kan vara att det syftar på en tröskloge med s k hästvandring, dvs ett tröskverk som drevs av en häst eller en oxe. Tröskverket ägdes av socknen eller flera gårdar tillsammans. Men såvitt jag kunnat utröna uppfanns den först fram mot mitten av 1700-talet. Så vad var ett hästloge 1711?

Stämman behandlade också anställningar. Sven Moberg, komminister i Stenberga, ville gärna ha motsvarande befattning i Näshult, men fick nej av stämman. Han blev i stället 1714 komminister i Åby församling, där han enligt Herdaminnen levde i strid med sin pastor. Han narrade denne att vid ett bröllop hastigt äta skållhet kål, varav prosten brände sig illa och nästan dog. Moberg blev avsatt och blev nådårspräst i Kråksmåla. Han lär ha okvädat prästänkan när hon flyttade så till den milda grad att han blev bötfälld av Uppvidinge häradsrätt och återigen avsatt. Han kallades allmänt för Knaggaluen och var uppenbarligen inte en person man helst ville ha i socknen.

Stämman lät också gladeligen klockaren Hans sluta, i stället för att ge honom påökt. Klockarens yrke var betydligt bredare än att bara sköta klockringningen. Han måste kunna läsa och sjunga och hade ett brett ansvar för kyrkans inventarier. Det kanske inte blev helt enkelt att ersätta honom.

1700-talets handstilar är inte lätta att tolka. Det tog mig ett par veckors strävsamt arbete att försöka begripa vad det stod i protokollet, trots att jag hade hjälp av förteckningar över de olika sätten att skriva en bokstav. Ett litet ”s” kunde skrivas på 22 olika sätt! Små ”n”, ”r” och ”e” är till förväxling lika. Till slut hade jag kvar ett (rätt stort) antal fullständigt obegripliga ord och vände mig till Örne Kjellström, Hillhult, som kan det där med gamla handstilar, och han läste lätt som en plätt de mest omöjliga krumelurer! Imponerande! Om det finns feltolkningar kvar gäller det ord där jag inte bad om hjälp. Så här kunde det se ut. Detta är §2.

Paragraf 2

Jag har försiktigt moderniserat stavningen i protokollet men försökt behålla atmosfären. Förklaring till vissa begrepp finns i kursiv stil vid tillämplig paragraf.

//Eva Kornby, Haddarp, Näshult juli 2015

År 1711 den 15 December då Allmän Sockenstämma hölls med Näshult församling, i närvaro af Undertecknade Kyrkiowärdar, Kyrkans Sexmän med dess Församlingens deputerade. Efterföljande punkter avfhandlades.

  1. Kyrkans Sexman Måns Persson i Haddarp har påtagit sig att Nabngifva, (namnge) alla dem som uteblifva under Gudstjensten antingen vid Kyrkan eller Prästgårdhen därigenom hvarjehanda ledsamheter ofta förspörjes, då de Åldriga som här uthur angives plikta efter lag, och de yngre sättes i Stocken.
    (En stock, straffstock, eller gapstock, var ett straffredskap bestående av en (kluven) stock eller två plankor – förenade med gångjärn i ena änden och med en låsanordning i den andra. I anläggningsytorna fanns hål i vilka delinkventens ben (ibland även handleder och hals) låstes fast. Att ”sitta i stocken” var ett skamstraff, så meningen var att så många som möjligt skulle få titta på (och eventuellt håna) den dömde. Därför placerades den för det mesta framför kyrkorna eller i vapenhusen, dit kyrkogångsplikten tvingade människorna. Straffet avskaffades definitivt 1841 i Sverige. (wikipedia))
  2. Som ett oanständigt buller ofta störe af ras och annors rännande utser Kyrkan under Gudstjensten; särdeles då Vählsignelsen Mässas och Versen för Konungen sjunges; så är funnit skiähligt at någon derpå sträng ooch allvarsam opsikt hafver, därtill Måns Svensson i Höghult är förordnat.
  3. Fattigstugan i Råse skall förbättras med Tiljor och Taak och vara församlingens sedan wid hvarjehanda tillfällen til Hellgadagar och elliest till tjenst och nytta.
  4. Uthi Prästegården må ingen vara så obetänkt före eller efter Gudstjänsten att röka Tobak, serdeles uthi Stugan eller Lidret, så tänkandes att hwar och en, serdeles af den oförståndiga ungdomen, får härska och regera, med hvarjehanda otillbörlighet i Prästgården, som dem Behagar, utan låta Stugan wara Prästegården och församlingen till Tröst och Heder, som ock kiöket Prästgården till dess bruk ensligt tillhörigt.
  5. Sämjan hädanefter i de Perzedlar 2 som Contractet lyder, af allom lefwereras S. Bartholomei dag.
    (Begreppet ”sämjan” förekom på Gustav Vasas tid. Bönderna betalade en “gärd” (varor, tjänster, pengar) för grupper av åtta gårdar. De kunde då göra upp om den inbördes fördelningen utan inblandning av fogden. En ”semiegård” är en annan sak. En ”semiegård” har rätt att betala sina utskylder i penningar i stället för in natura (Almquist).)
    (Persedlar = naturaprodukter och/eller penningar)
  6. Påskören af hvar och en som njuter i församb(lingen) sina Salighetsmedel (nattvarden) betalas nästa Söndagen för Påska.
    (Bruket att betala dukpenning ligger bakom skyldigheten att betala påskören. Dukpenning ”kallades fordom i vissa landsorter den avgift som erlades till prästerskaept av varje församlingsmedlem, då han begick den heliga nattvarden. ” Ordbok öfver svenska språket, av Anders Fredrik Dahlin. Dukpenningarna avskaffades formellt 1688, men förekom länge i vissa församlingar. Påskpenningar, penninggåfva till påsk, ha särskildt vid det lokala prästerskapets och kyrkobetjäningens aflönande i flera sekel haft sin betydelse. En k. förordn, af 1681 förbjöd duk- och skriftpenningar, hvilka lades på altarduken vid skriftningen. I ersättning erhöll prästerskapet påskpenningar, på landet med vissa bestämda ören (påskören) för hvarje person, som gick till aflösning och Herrens nattvard. (Nordisk familjebok))
  7. Hästloget betahles af hvar hel och ½ gård 4 öre Sflst; och af hvar ¼ och 1/8 hemman 2 öre Slfst: St Pauli dag
  8. Hvar och en för sina Hemman vid första tillfälle antingen i Höst eller Vår reparerar sitt för detta tilldelte stycke af Kiyrkiomuren som nu på många ställen ligger nedfallen.
  9. Alla dugeliga Båhror skall förvaras i Kyrkiobodan och intet wräkes så illa som här till dag skedt är på Kyrkiogården, sedan Liken äro begrafne.
    (”Här war nog förråd på färdige båhror som brukades at bära bort dem, som wid Arbetet om Nätterna blefwo skutne” (Karl XIIs död: Gåtans lösning av Peter From))
  10. Adjunctis Stenberga vördige Herr Sven Moberg tillfrågade församlingen om den vill antaga honom till dess Cappelan; dertill nekades till dess V(äxjö) Consortium behagar församlingen det imponera.
    (Cappelan: hjälppräst i. större församling l. ss. biträde åt sjuk präst (senare kallad: komminister resp. adjunkt) l. om präst i annex- l. kapellförsamling (senare kallad: komminister resp. kapellpredikant))
    (I detta sammanhang lär ”imponera” betyda att församlingen påtvingas ett beslut av stiftet.)
  11. Klockaren Hans Zachrisson begärde afsked efter(som) församlingen intet vil föröka hans löön, alldenstund af honom fordras att hålla morgon, afton och helgdagsringningen; som och honom beviljades, då han intet är förnöjd med sitt vanliga salario.

Sålunda ware på denna Sockenstämma slutat och afgjort, Attesteras af Näshultsprästen ut Saperius
J Arenander,
Kyrkans sexmän:
Nils i Höghult
Jon i Höghult
Jon i Kejsarkulla
Börje i Foglakulla
Måns Persson i Haddarp

Kyrkovärden:
Jon Gummesson i Haddarp (Östergård)
**************************************

Källor

  • Protokoll över Sockenstämma 15 december 1711. Finns i husförhörsboken för Näshult 1706-1716 sid 150.
  • På nätet finns förteckningar över olika sätt att skriva bokstäverna
  • Örne Kjellström, Hillhult, tolkade särskilt besvärliga ord. Han påpekade också att de yngre som skolkade från gudstjänsten skulle sättas i stocken, där jag hade läst att ingen skulle sättas i stocken. Det var hårda bud på 1700-talet.
  • Karl Jungenfelt, Lillängen, gav mig betydelsen av ordet ”sämjan” och läste och kommenterade artikeln.
  • Almquist, Jan Eric, Fastighetsrättens historia, för betydelsen av semiegårdar
  • Diverse nätsidor ligger till grund för uppgifter i fotnoterna.
  • På nätet finns en uppsats om klockaryrket av Malin Andersson: Klockaren, en studie av klockaryrket från medeltid till 1700-tal.