Människorna på 1700-talet här i Näshult ter sig för en sentida betraktare som rörde de sig i ett töcken. De fåtaliga uppgifter som finns om dem ger bara tillfälliga glimtar. Historien om dem kan aldrig bli sann och fullständig, och i stället för sanningen får man acceptera sannolikheten. Detta sagt ska jag nu berätta historien om Monsieur Anders Beckman, hans hustru Madame Christina Westphalen, deras döttrar Maria Magdalena och Maja Stina, och de bägge mågarna, som båda hette Nordberg.
År 1716 hade Karl XII kommit hem från Bender och även gjort sitt första försök att erövra Norge. Även Anders Leijonhielm hade kommit hem från Turkiet och blivit landshövding i Linköping (se Anders Leijonhielm, karolinen som överlevde). Anders Leijonhielm var ju tvungen att bo i Linköping för att sköta sitt ämbete, så för att förvalta sitt ägandes Näshults säteri anställde han Anders Beckman som rättare, eller, som det hette, frälsefogdare. I mantalslängden 1717 för Näshults säteri brukas gården av possessor Leijonhielm, som då antingen var landshövding i Linköping eller helt nytillträdd landshövding i Jönköping. Possessor brukar betyda att ägaren inte var bosatt på gården.
Det har hittills visat sig omöjligt att ta reda på varifrån Anders Beckman kom. Han var född 1674, så 1716 när han flyttade hit var han 42 år. De flesta på den tiden hade varit med i kriget så Anders Leijonhielm kan ha lärt känna honom under sin tid i fält. Det fanns en Anders Beckman i Jönköpings regemente, där Leijonhielm var chef, men han fick en annan karriär. Jag har letat igenom likvidationslistorna (lönelistorna, inte avrättningarna!) för Jönköpings regemente, Smålands Kavalleri, Kalmar regemente och Kronobergs regemente, Östgöta Kavalleri, Östgöta Infanteri och alla i Västergötland men utan att hitta Anders. Det som talar emot att han varit soldat är att han inte betecknas med en militär grad i kyrkoböckerna. Från Major Stuart ner till korpral Öfwerström hängde deras gradbeteckning med resten av deras liv. Anders betecknas alltid som Monsieur, vilket betyder en något så när betydande man, mäster hantverkare eller så, men inte militär.
När han flyttade hit 1716 hade han troligen nyligen gift sig med Christina Westphalen, född 1691. De fick en dotter 1716 som döptes till Maria Magdalena, och 1719 ytterligare en dotter, Maja Stina. Inga andra barn är antecknade, så antagligen hade de gift sig året före Maria Magdalenas ankomst. Även Christina Westphalens bakgrund är höljd i dunkel. Med de namn de har kan bägge makarna till och med vara tyskar, och då blir det än svårare att spåra dem.
Den lilla familjen Beckman flyttade till torpet Haganäs under Näshults säteri. I Torp och Backstugor anges att torpet var bebott sedan mitten av 1700-talet, men det är äldre än så. I mantalslängden för 1716 anges Anders som boende på Haganäs. Anders hade titeln frälsefogdare, vilket väl betyder någon som anställts för att på eget ansvar sköta säteriet.Till sin hjälp med skötseln av jordbruket hade Anders tre drängar, Hemming, Nils Persson och Nils Pettersson. Familjen hade också en piga, Elisabeth, som de kanske haft med sig vid flytten.
Anders Leijonhielms hustru Ebba kan ha bott på gården fram till dess att hennes make återvände hem från kriget, men det verkar som ingen var bosatt i mangårdsbyggnaden under åren 1716 till 1720. Den kan ha stått obebodd under ganska många år.
Anders och hans familj blev kvar på Näshults säteri tills Anders Leijonhielms måg Lars Fixenhielm flyttade till Näshult, bosatte sig där och tog över driften av säteriet, omkring 1720.
Anders och hans familj flyttade bort från socknen 1720, vart vet jag inte. Han finns inte i Näshult, Lemnhult eller Stenberga (mantalslängderna). Men han måste ha bevakat händelserna i Näshult, för 1727 dyker han upp igen.
1727 bodde fyra änkor och en piga på Serarp Norregård. Förrförre ägaren Zachris Månssons änka Kerstin, sonen Carls änka som också hette Kerstin, Carls bror Amunds änka Annica samt en oidentifierbar änka Elisabeth plus pigan Sara. Hit flyttar Anders med hustru Christina, den trogna pigan Johanna och två döttrar. Viss övervikt för det täcka könet, får man säga.
I och med Anders tillträde blev Serarps Norregård officiellt gästgiveri. Jag har nämligen inte hittat någon som före honom titulerats gästgivare. Det måste väl ha funnits ett gästgiveri i byn eller dess närhet, men kanske mera ad hoc. Någonstans finns kanske dagboken för gästgiveriet och om jag hittar den blir det en spännande artikel!
Det är osäkert var gästgiveriet låg på Anders tid. Det är möjligt att gästgiveriet inte var ett separat hus, utan att gästerna inkvarterades i hans hem. På kartorna kan man se hur husen på Serarp Norregård såg ut 1645 och 1797. Anders och hans familj bodde nog på västra sidan av vägen snarare än i det hus vi vant oss vid att kalla mangårdsbyggnaden till Serarp Norregård. Det gamla huset på Kalle Petterssons tomt byggdes förmodligen så sent som kring 1800 och på de gamla kartorna är den marken obebyggd.
1645 ser det ut som om det låg ett hus vid nuvarande Nyströms fastighet och ett vid nuvarande Serarp Södergård. Det betydde inte att det bara fanns ett hus, utan hussymbolerna utvisar bara bebyggelse.
1797 har det säkert tillkommit flera hus, eftersom det bor många fler människor på gården. Bebyggelsen verkar dock ha legat på ungefär samma platser som 1645. Här nedan är kartan från 1797, tolkad av Karl Jungenfelt. 1797 var ju Anders borta, men så här såg det ut under Hans Nordbergs sista år.
 |
| a, b = Norregårdens två gårdstomter c, d = Sörgårdens två gårdstomten => = Gårdarnas gemensamma fägata 1. Gäststall 2. Gästgiver/boningshus för gården a 3. Boningshus gården b 4. Två fähus gården b 5. Fähus och ekonomibyggnader gården a 6. Boningshus gårdarna b-c. 7. Fähus gårdarna b-c |
Anders och Christina bodde nog i huset markerat med 2, med sina döttrar och pigan Johanna, som stannade hos familjen i många år. Det fungerade också som gästgiveri. På gården bodde också änkan Annika, som gifte om sig med en Lars Nilsson, och dessutom bodde ryttaren Måns där med sin familj. Serarp Norregård var ju rusthåll för Smålands Kavalleri. Alla husen verkar ha legat där Hans och Asta Nyström bor nu.
Anders titulerades Monsieur i de flesta kyrkoboksanteckningarna. Det betecknade någon som var lite halvfin, så där. Han och Madame Christina var nog ganska betydande personer i byn. De dyker upp ganska ofta som faddrar i dopnotiserna. Däremot var Anders varken nämndeman eller kyrkans sexman och han förekommer inte bland dem som samlades för att besluta om kyrkobygget.
Flickorna Beckman växte upp och gifte sig. Maja Stina gifte sig omkring 1736 med hejderidaren Hans Nordberg eller Norberg, född 1706-11-03. Även han kom från ingenstans, precis som svärfar. Det fanns en Norberg på Hasselås i Stenberga, men jag har inte kunnat hitta några släktband. Maja Stinas syster gifte sig också med en Norberg/Nordberg, men Hans och han var i vart fall inte bröder. Det är en lustig slump att båda hette Nordberg, kanske var de kusiner.
Hans Nordberg var hejderidare, vilket betyder skogvaktare. Det fanns ingen formell utbildning till skogvaktare förrän 1826, så Hans måste ha utbildats som lärling. Kanske fick han arbetsuppgifter av Anders Ehrenström på Näshults säteri, som ju var överjägmästare för länet. I hans jobb ingick uppgifter som egentligen var skogvaktaruppdrag. Hejderidarens arbetsuppgifter finns bättre beskrivna i Överjägmästaren Anders Ehrenström, del 2. Vad jagade han egentligen?
Hans flyttade till Serarp Norregård och övertog så småningom gården och gästgiveriet, sedan Anders Beckman börjat bli till åren. Hans och Maja Stina fick inga egna barn.
Maja Stinas syster Maria Magdalena gifte sig med en präst, som hette Petrus Nordberg. Denne Nordberg var son till en pistolmakare Jöns Persson Norberg i Jönköping. Petrus utbildades i Uppsala, blev pastorsadjunkt i Algutsboda, men blev avsatt, okänt varför. I stället blev han länsman i Uppvidinge enligt landshövdingens fullmakt 1743. Han tjänstgjorde fortfarande 1766 och dog i Åseda 1774.
Hans hustru Maria Magdalena dog 1756 i Nottebäck.
Hon och Petrus hade följande barn:
- Sonen Andreas Johannes, f 1743, i skola i Växjö 1753
- Dottern Helena Elisabeth, f 1744 i Nottebäck,
- Dottern Anna Maria, f på Ramnåsa Norregård i Dädesjö 1746,
- Dottern Rangel Christina f i Dädesjö 1749
- Sonen Israel f i Dädesjö 1751, i skola i Växjö 1761
Petrus gifte om sig 1762, men medan barnen var små var han ensam pappa. När Maria Magdalena dog flyttade den lilla dottern Rangel hem till moster Maja Stina och morbror Hans på Serarp Norregård och där stannade hon tills hon blev vuxen. Någon gång kring 1765 flyttade också hennes syster Helena Elisabeth till Serarp Norregård. Rangel är ju för oss ett ovant namn, men det förekom då och då på 1700-talet. Rangels farmor hette Ragnhild, kanske var det en nymodig stavning av detta namn.
Medan döttrarna flyttade hem till moster tog Petrus hand om sin syster Annas son Johan Norman och uppfostrade honom tillsammans med sin egen son Andreas Johannes. Pojkarna började skolan i Växjö tillsammans.
Petrus var som sagt son till en pistolmakare Jöns Norberg i Jönköping, där det fanns gott om vapensmeder. Petrus hade fått löfte om 100 dlr smt, som skulle utgå ur det oskiftade boet efter fadern, men Jöns ångrade sig och delade arvet lika mellan sina två barn Petrus och Anna. Petrus hade nämligen inte varit en god son ”utan utpressat många suckningar och tårar av sin fader”. Jöns dog redan 1735, så Petrus var redan då en oäring, som man säger i Småland. Hela hans arv efter fadern belades med kvarstad till täckande av hans skulder. Jöns hade endast dessa två barn som nådde vuxen ålder, därav vet man att Petrus och Hans i Serarp Norregård inte var syskon. Petrus Nordberg dog 1774, 71 år gammal.
Anders Beckman dog 1762, 88 år gammal. Hustrun Christina bodde kvar på Serarp Norregård hos dottern Maja Stina. Christina dog 1771, 86 år gammal.
Hans Nordberg dog 1795, vid 89 års ålder. Då var hans hustru Maja Stina 76 år. Gården och gästgiveriet överläts till Johan Andersson. Maja Stina bodde kvar på gården, tillsammans med en piga. Hon dog i juni 1799, 80 år gammal.
Hela familjen blev gammal, utom Maria Magdalena. Kyrkoböckerna i Nottebäck saknas för den aktuella tiden, så vi vet inte vad hon dog av.
Maria Magdalenas döttrar, flickorna Rangel och Helena Elisabeth, flyttade från Näshult till Växjö. 1774 gifte sig ”Bagaren ifrån Wexiö äreborne och Konsterfarne Mäster Jonas Lindström samt äreborna och dygdiga (…) jungfrun Helena Elisabeth Nordberg”. Rangel Nordberg gifte sig 22 juni 1768 med organisten från Virserum Magnus Rosvall.
Så nu finns ingen kvar i Näshult utav släkten Beckman. Och jag undrar fortfarande varifrån Anders kom och vad han hade för liv före 1716.
// Eva Kornby, Haddarp, Näshult, maj 2013
Källor:
Näshults kyrkoböcker
Uppsala Universitets matrikel 1721-1722
Likvidationer uppgjorda inom Kammarkollegii militiekontor (finns på SVAR)
Generalmönstringsrullor (också på SVAR)
Anbytarforum, där jag haft en efterlysning på Anders ute sedan i december förra året. Inga svar.